”Vi socialdemokrater anser att det bästa för Sveriges och det svenska folkets säkerhet är att vi går med i Nato” sa statsminister Magdalena Andersson om söndagens besked att Socialdemokraterna säger ja till ett svenskt Natomedlemskap. Det har skanderats överallt i debatten: ”det bästa för det svenska folkets säkerhet”. Men vad betyder det egentligen, och hur påverkas det svenska folkets säkerhet av ett Natomedlemskap som det svenska folket dessutom inte själva fått vara med och besluta om? 

Ordet ”säkerhet” definieras av Wiktionary som ett tillstånd “fritt från fara och olycksrisk”. Är det det Magdalena Andersson menar att vi blir när vi går med i Nato? Fria från risker och fara? Nja, helt fria från dem blir vi väl aldrig, Natomedlemskap eller ej. Begreppens ideal är sällan det som syftas på när de används i samhällsdebatten. Men av alternativen “medlem i Nato” och “inte medlem i Nato” så gör Magdalena Andersson och regeringen bedömningen att alternativet ”medlem i Nato” är det tillstånd som medför minst risk och fara.

Det är mycket i den bedömningen som skaver. En av de saker som skaver allra mest är det faktum att ett Natomedlemskap innebär ett godkännande av kärnvapen som ett sätt att försvara sig.

Magdalena Andersson säger själv att kärnvapen är en av Natos doktriner, och håller med om att det är ett av argumenten mot ett Natomedlemskap. Tyvärr gör hon bedömningen att det inte är ett tillräckligt starkt argument. Och det är svårt att förstå. På vilket sätt hotar inte kärnvapen det svenska folkets – för att inte säga hela världens befolknings – säkerhet? Sen när tycker vi att kärnvapen kan tillåtas, för trygghet och säkerhet? Sen Hiroshima och Nagasaki? Sen kalla kriget? 

Magdalena Andersson förstår det här. Men uppenbarligen lever hon med illusionen att Sverige fortsatt kan vara en stark röst mot kärnvapen även som medlemmar i Nato. Det är inte bara ett svagt påstående, det är motsatsen till vad S just beslutat. Ett medlemskap i Nato kan enbart tolkas som ett godkännande av Natos doktriner, där kärnvapen är en. Dessutom får vi inte glömma att Ryssland, vars invasion av Ukraina är anledningen till att debatten om ett svenskt Natomedlemskap blossat upp, är världens största kärnvapennation. Är det verkligen en rimlig tanke att tro att det går att skydda sig mot kärnvapen med kärnvapen?

Det är sorgligt att vår regering valt den förhastade och gång på gång bevisat ickefungerande ”större vapen = större säkerhet”-linjen. Vilka konsekvenserna blir vet vi inte, men valet att gå in i en så kallad försvarsallians, där både kärnvapen och ickedemokratiska värderingar tillhör grundutbudet, äventyrar både den svenska demokratin och det svenska folkets säkerhet i grunden. Att vi dessutom inte tillåts folkomrösta, och inte ens får chansen att ta ställning i ett riksdagsval, ökar känslan av att demokratin i Sverige inte fungerar som den ska i den här frågan. Vi hade kunnat välja att vara en röst för fred, för fredliga allianser utan kärnvapen, för fredliga lösningar. Istället har vi nu valt en betydligt mörkare väg.