Nattetid är det kol-svart i Libanons huvudstad Beirut. Lamporna som sitter uppsatta längs med gatorna har inte spridit ljus på många månader. Efter midnatt bryts strömmen i så gott som vartenda hushåll och höghusen blir till mörka silhuetter. Den som är vaken om natten får finna sig i att använda en ficklampa eller tända ett ljus. Det statliga energibolaget Electricité du Liban lyckas i dag bara producera två till tre timmar elektricitet om dygnet. Halva Libanons statsskuld – en av de högsta i världen – kan enligt experter komma från den sedan länge havererade elsektorn.

Ända sedan det blodiga inbördeskriget tog slut 1990 har dagliga elavbrott varit ett faktum i Beirut. Men sedan 2020 har elbristen blivit större och spillt över på resten av landet. Libanon är beroende av diesel till de privata generatorerna som de senaste trettio åren har använts för att täcka upp för den el som staten inte klarar av att producera. Så gott som varje kvarter i Beirut har en eller ett par privata generatorer som grannskapet delar på. De brummar, stör och spyr ur sig föroreningar.

– Luftföroreningar dödar årligen tio miljoner människor globalt sett. Partiklarna som kommer från diesel-generatorerna är mycket hälsofarliga. De orsakar astma, luftvägssjukdomar och cancer. En del av de små svarta partiklarna (pm) ser man men de flesta är så små att de inte syns. De går direkt till lungorna och fastnar där. Och man har mätt att om man är exponerad för en dieselgenerator under tre timmar motsvarar det att röka tre cigaretter, säger Najat Saliba, som är professor i kemi vid American university in Beirut (AUB) och i 20 år har forskat om miljöföroreningar i Libanon.

Fram till sommaren 2021 tyckte de flesta i Libanon att det fungerade utmärkt med generatorerna. Priserna på diesel hade fram till dess varit föremål för statliga subventioner, vilka har hjälpt till att göda statsskulden. Men i ett försök att vända den ekonomiska kollapsen – som redan var ett faktum – bestämde sig regeringen för att stegvis släppa subventionerna. Nu har Rysslands krig i Ukraina drivit upp priserna ytterligare.

Positiv effekt av elbristen

Elbristen är det kanske mest visuella beviset på hur dåligt Libanon mår. Men den har fått en oväntad – och positiv – trend att ta fart. Även om det inte är helt okomplicerat. Efterfrågan på solenergi har fullkomligt exploderat sedan 2020, och än mer sedan sommaren 2021.

Jad Zeineddine driver sedan 2018 företaget Matrix power network och de har sett en tredubbling av antalet privata kunder som vill installera solpaneler det senaste året.

– Tidigare klarade de privata generatorerna av att producera el alla de timmar som Electricité du Liban inte klarade det. Det rörde sig om runt 12 timmar om dygnet, säger Jad Zeineddine när Syre träffar honom på ett kafé i stadsdelen Hamra.

Men han ser med viss oro på att elbristen har öppnat en marknad för oseriösa aktörer. Det finns i dag ingen lagstiftning som reglerar förnyelsebar energi. Det finns enligt honom leverantörer som erbjuder solsystem för 30 000 kronor, när det egentliga värdet är 70 000 kronor.

– Det finns många människor i Libanon som har allvarliga hälsoproblem. Om någon behöver hjälp att andas av en syrgasmaskin måste de till varje pris ha el dygnet runt. De är kostnadsdrivna och desperata. Konsekvensen är att de inte alls får samma livslängd och slänger pengarna i sjön, säger Jad Zeineddine.

Hyperinflation

Sedan hösten 2019, när befolkningen gick ut på gator och torg och protesterade mot den sittande makteliten, har situationen i Libanon snabbt gått utför. Demonstranternas krav har inte uppfyllts och hyperinflation, politisk kris och elbrist har för många dödat kämpaglöden. Den lokala valutan, det libanesiska pundet (LBP), har tappat över 90 procent av sitt värde.

Växelkursen på svarta marknaden varierar från dag till dag. Kaféer och restauranger har gett upp tanken på att ha fysiska menyer. Priserna går upp och ner för ofta för att det ska vara görbart att skriva ut nya. Det är inte heller någonting konstigt att i Libanon planera sin dag utifrån elavbrotten: när du ska duscha, laga mat eller sätta på en tvättmaskin.

Världsbanken har kallat den ekonomiska krisen i landet för en av de värsta i världen på över hundra år. Den relativa fattigdomen nådde i början av 2022 rekordhöga 80 procent av befolkningen och hundratusentals libaneser har flytt utomlands. De många parallella kriserna göder i dagsläget varandra. Den enorma explosionen i hamnen i augusti 2020 blev spiken i kistan. Pandemin har visserligen påverkat Libanon ekonomiskt och många har avlidit. Men i och med alla andra problem står det längst ner på listan över samtalsämnen.

Val är planerat den 15 maj i vår. Men när Syre frågar ett dussintal personer i huvudstaden Beirut och i Bekaadalen om de kommer rösta är det bara ett fåtal som svarar ja. De flesta skrattar uppgivet och frågar retoriskt vem de skulle rösta på. I Libanon 2022 är förtroendet för den politiska makten lika med noll.

Solpaneler på skoltak

Någon som lyckats slå sig fri från beroendet av diesel och statens tafatta försök att producera el är fader Raffi Masserlian. Han är pastor och chef för skolan Shamelian-Torosian high school i Bourj Hammoud, en fattig stadsdel med en i huvudsak armenisk befolkning i östra Beirut. Så gott som varje centimeter av taket är sedan två månader tillbaka helt täckt med sprillans nya solpaneler. Nedanför taket brer ett morgonsoligt och vältrafikerat Beirut ut sig.

Fader Raffi Masserlian rör försiktigt med fingrarna på en av panelerna. De börjar bli smutsiga och måste snart tvättas för första gången. Det är i princip det enda underhållet som krävs. På skolans bottenplan står flera stora, tunga batterier staplade i en hög vagn. De lagrar överskottsenergin som produceras så den inte går om intet. Statlig infrastruktur för att ta hand om elen saknas.

– Titta upp på solen! Det är gratis energi. Libanon har 300 soldagar om året. Förra sommaren, när elbristen var som värst, var det lyckligtvis sommarlov. Däremot stördes kyrkoaktiviteterna av elavbrotten. Vi lever i det 21 århundradet och det är omöjligt att vara utan elektricitet, säger fader Raffi Masserlian och kisar i motljuset.

Pilotprojekt

För att installera solpanelerna och bli självförsörjande på elektricitet övertalade fader Raffi Masserlian skolans styrelse att ta av årsbudgeten och investera i solpaneler. På så vis har hans skola, som är en av flera armenisk-kristna skolor i Libanon, kunnat bli ett pilotprojekt innan de går vidare med andra skolor. Också kyrkounionen i Libanon hjälpte till med en insamling, och resten av pengarna har de fått från kontakter utomlands, bland annat en armenisk pastor i Australien och från kyrkor i Tyskland och USA.

Det senaste året har han rest till både Tyskland och USA för att träffa kollegor där. Fader Raffi Masserlian har försökt förklara situationen i Libanon för dem. Men det har varit svårt.

– De frågade förundrat: är det här verkligen ett problem för dig, att det inte finns el i din skola och kyrka? Om någon i Europa eller USA är utan el i fem minuter blir de tokiga. Man tänker inte ens på de här sakerna där. Men det är sådant som vi tänker på konstant i Libanon, säger Fader Raffi Masserlian.

– Jag berättade om en kväll när jag kom hem klockan 02 på natten. För att se något tände jag ljus. Senaste gången vi behövde använda ljus för att se var under inbördeskriget, som tog slut för över 30 år sedan. Föreställ dig då var vi är.

Patientsäkerheten hotad

Fader Raffi Masserlians skola är en av flera som i dag har gått över till sol-energi. Många sjukhus har också installerat solpaneler. FN:s utvecklingsorgan UNDPA har hjälpt tio stora offentliga sjukhus att installera solenergi. Under sommaren 2021 larmade flera sjukhus och kliniker om att patientsäkerheten var allvarligt hotad. Operationer och livsnödvändiga behandlingar ställdes in gång på gång. I januari i år blev ett kontroversiellt avtal om att importera el från Jordanien via Syrien klart – men ännu återstår ett par frågetecken innan det kan bli verklighet.

För fader Raffi Masserlian har solpanelerna varit en räddning. Att konstant behöva fundera på om det kommer finnas elektricitet eller inte under skoldagen har varit en stress både för honom och skolans lärare. För att spara på elen har de nu satt in rörelsesensorer i alla korridorer och klassrum. Dunkla korridorer lyses snabbt upp av kala glödlampor när man rör sig mellan våningsplanen. Rent ekonomiskt är det också – trots att de betalat 650 000 kronor för solpanelerna och batterierna som lagrar överskottet – en lättnad.

Elpriserna har rusat

Tidigare betalade fader Raffi Masserlian 11 000 kronor i månaden till personen som ägde den privata generatorn de köpte ström från. Trots det hade de elavbrott under skoltid regelbundet. Systemet i Libanon är uppbyggt så att det både finns privata generatorer som hör till en enda byggnad, något som är vanligare för sjukhus och skolor, och sådana som hela kvarter delar på eller som ägs av privatpersoner. Människor köper elen från dessa generatorer varje månad, men på grund av hyperinflationen har priserna gått i taket. För medan det libanesiska pundet har tappat i värde betalas diesel fortfarande i dollar. Paradoxalt nog är Elictricité du Liban, det statliga elbolaget, enligt lag det enda företag som får sälja elektricitet i landet. Men på grund av deras oförmåga att producera mer el har det här varit någonting man har sett mellan fingrarna med i decennier.

– Den privata generatorn tog kål på min budget. På grund av den ekonomiska krisen får vi knappt in några pengar per elev längre i terminsavgift. Föräldrar betalar bara 500 kronor per barn och år. Istället för att lägga tusentals dollar på dieselgeneratorer kan jag nu betala av på lånen varje månad, och jag har frigjort pengar för att hjälpa elever och lärare. För det är ett annat problem: lönerna i Libanon är inte längre värda någonting, säger fader Raffi Masserlian.

Själv brukade han tjäna 15 000 kronor i månaden. Med dagens växelkurs motsvarar det cirka 800 kronor. Många i Libanon lägger i dag så gott som hela sin lön på att köpa elektricitet.

Leo, som 2010 grundade företaget Solarleb och har sett marknaden förändras under de senaste 12 åren, menar att den som kan investera i solenergi snabbt tjänar in pengarna.

– Jag har många klienter som betalade mellan 2 000 och 3 500 kronor i månaden för sina generatorer. Men efter att ha installerat solpaneler betalar de bara 300 till 400 kronor. Självklart är det en dyr investering, uppemot 70 000 till 80 000 kronor för en privatbostad. Men på två till tre år har du tjänat in de pengarna och kan istället spara varje månad, säger Leo.

Dyr investering

Men det är inte alla som kan skramla ihop nog med kapital. I och med den ekonomiska krisen har medelklassen så gott som utrotats. De stora klyftorna i Libanon är någonting som engagerar Fridays for future i Libanon.

Ungdomsorganisationens libanesiska avdelning kämpar lika mycket för social rättvisa som för att rädda miljön och klimatet. Syre träffar FFF:s Mohammad och Leen i skuggan en solig dag i april. Temperaturen har de senaste dagarna legat närmare trettio grader.

– Koncepten vi talar om och slåss för är främmande för många här. För att få människor att bry sig måste vi verkligen relatera dem till den levda upplevelsen – varför ska jag bry oss om detta, vad har det med mig att göra?

För miljön i Libanon är något som berör alla som lever här – trots alla andra problem, säger Leen, som studerar journalistik på det anrika universitetet American university in Beirut.

– Solenergitrenden är intressant. Till och med människor som inte kan något om eller bryr sig om miljöfrågor och hållbarhet vänder sig till sol-energi nu, på grund av priserna på diesel och att staten inte kan producera nog med el. För många i Libanon är miljöfrågan ointressant eller främmande. Men av olika anledningar konstaterar de att ”solenergi är mitt bästa alternativ”, fortsätter hon.

Leen får medhåll av Mohammad, som har hunnit avsluta sina studier och i dag arbetar som miljökonsult på ett bostadsbolag.

– Människor som installerar solpaneler i dag gör det för sina egna fickpengar. Problemet är att de som mest behöver solenergi är de som inte kan installeradet. Fattiga människor tvingas till att fortsatt vara beroende av generatorer och diesel, och det är väldigt dyrt för dem att vara fast i det här systemet. De fastnar bara ännu djupare i fattigdom, säger Mohammad.

Mycket avgaser

I Beirut smakar inandningsluften avgaser. Att ta sig runt till fots går, men det är inte alltid en avkopplande upplevelse. Kollektivtrafiken är i princip obefintlig och de flesta tar sig fram genom att åka delad taxi (vilket kallas för ”servis”) eller köra sin egen bil. Det är också därför de stigande bränslepriserna är ett känsligt ämne. Nivån av luftföroreningar i Libanon är sex gånger högre än vad Världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderar.

Trots att landet saknar stora industrier. Bilberoende och dieselgeneratorerna är de två enskilt största orsakerna. Genomsnittsåldern för en bil i Libanon är 19 år och ett system för att fasa ut dem saknas. I början av coronapandemin rapporterade medier världen över om hur utsläppen i ett flertal annars mycket förorenade städer sjönk. I Libanon syntes inte samma effekt.

– När det var lockdown och många städer fick renare luft var inte skillnaden lika stor i Beirut. Inte för att bilarna var på gatorna, det var de inte i och med att människor höll sig hemma, utan för att generatorerna istället stod på hela tiden. Om vi löser problemet med generatorerna så blir vi av med en av de största orsakerna till föroreningarna. Så enkelt är det. Och då förväntas nivån av föroreningar sjunka med 30 procent, säger kemiprofessor Najat Saliba vid American university in Beirut.

Najat Saliba, som ställer upp som kandidat i det kommande valet, är i dag drivande i två olika projekt för att förbättra miljön i Libanon. Det ena är Environment academy som samarbetar med svårt drabbade lokalsamhällen för att på deras initiativ hjälpa till att förbättra närmiljön. Efter den förödande explosionen 2020 var hon även med och grundade Khaddit Beirut, som hjälper till att förbättra livsmiljön i de påverkade områdena. Målet med både Environment Academy och Khaddit Beirut är att hjälpa människor att hjälpa sig själva. Men också att sätta press på regeringen.

Cancer vanligt

Befolkningen i Libanon drabbas ofta av cancer och luftvägssjukdomar. Forskare har sett en ökning av framför allt bröstcancer, lungcancer och ändtarmscancer. Särskilt bröstcancer debuterar tidigare i Libanon än den globala genomsnittsåldern på omkring 60 år, beroende på studie. Eftersom ekonomin går på knäna är det många som inte heller har råd med behandling – om det nu ens finns rätt mediciner i landet. Liksom solpaneler är sjukvård någonting var och en själv måste finansiera.

2019 utsåg brittiska BBC Najat Saliba till en av världens 100 mest inflytelserika kvinnor. Men trots den prestigefyllda utmärkelsen, och fler därtill, är det svårt att få gehör för forskningen i Libanon. Det som i teorin är så enkelt stöter i verkligheten på patrull. Lagförslag och reformer går runt i cirklar. Det finns inte någon strategisk plan som länkar samman ministerierna, förklarar Najat Saliba. Hon menar också att det finns en djup ovilja att förändra någonting.

– Libanon får pengar av oljeländer. Jag har bedrivit forskning i 20 år och jag har gett rekommendationer och information till regeringen. Men de har inte lyssnat på någonting alls.

Korruption och ovilja

Både Mohammad och Leen från Fridays for future, fader Raffi och Jad Zeideine nämner också spontant korruptionen och Libanons relationer med rika oljenationer som ett hinder för förändring i en grönare riktning. Det är inte brist på pengar som är problemet.

– Mindre än en procent av bankkontona i Libanon innehar över hälften av tillgångarna i bankerna. Det mosvarar 80 miljarder dollar. Att säga att vi inte har resurser är absurt. Politikerna får det att framstå som en kris när det egentligen är en konstgjord sådan, säger Mohammad.

Åsikten är knappast tagen ur luften. I januari i år släppte Världsbanken rapporten Lebanon’s crisis: Great denial in the deliberate depression, i vilken organisationen ger Libanons styrande politiker skulden för den ekonomiska krisen. Decennier av korruption och ovilja har banat vägen för den situation – med allt vad det innebär – som Libanon nu befinner sig i. Najat Saliba är både frustrerad och förbannad över att miljön, och enskilda individer, blir lidande av regeringens lättja.

– Det mest stressande är att det här är möjligt att lösa. Det är inte ens svårt. Vi har inte de här stora industrierna som kommer resultera i massarbetslöshet om de stängs. Tvärtom. Det är bara några bilar och dieselgeneratorer som måste åtgärdas och sedan är problemet löst, eller i alla fall mycket mindre.