I serien Vem mördade skolan? som går på SVT just nu försöker komikern Jesper Rönndahl gå till botten med vems, eller vilkas, fel det är att det har gått åt helvete med den svenska skolan. För att det har gått åt helvete verkar ju nästan alla vara överens om, frågan är bara vem man ska skylla på – är det kommunaliseringen, friskolereformen, flumskolan, betygsinflationen eller digitaliseringen?

Det är en bitvis intressant och bitvis underhållande serie men ganska ofta blir det en väldigt förenklad och onyanserad bild. Så har det varit i alla avsnitten, men frågan är om inte det senaste avsnittet, som har döpts till Mördarmaskinen och handlar om digitaliseringen, tar priset. Premissen i det här avsnittet är att Sverige har satsat jättestora belopp på att digitalisera skolan, satsningar som dock inte har fått önskvärd effekt. Istället visar till exempel en granskning av OECD att ju mer länder har investerat i datorer, desto mer har skolresultaten sjunkit. 

Okej, det låter ju illavarslande, men till att börja med behöver vi diskutera om det bara beror på de digitala verktygen eller om det är andra faktorer som spelar in. Och för det andra kanske vi bör fråga oss om det bara är skolresultat vi ska titta på när vi utvärderar om digitaliseringen har varit bra eller dålig? Man lär sig ju inte bara för att kunna studera vidare på gymnasiet och så småningom få ett jobb utan också för livet.

Det är ett faktum att väldigt mycket i vår omgivning är digitalt numera. Det finns förstås fortfarande många jobb – som till exempel städare, rörmokare eller trädgårdsmästare – som är relativt icke-digitala, men de kommer att bli färre och digital kunskap kommer att bli viktigare även inom dessa yrken. Och det är ju inte bara i yrkeslivet vi behöver ”digital kunskap”, att lära sig att söka på ett bra sätt och kunna jämföra olika källor är till exempel extremt viktigt i dag. En del skulle säga att barn som växer upp i dag får den kunskapen automatiskt, att det inte är något man behöver lära sig i skolan, men det är faktiskt inte säkert. Det finns familjer som inte har råd med en dator eller mobiltelefon till sina barn. Det är också så att barn till datorvana föräldrar kommer att ha ett försprång gentemot andra barn, och skolan kan vara en möjlighet att jämna ut det försprånget.

Det finns givetvis problem med en övertro på digitaliseringen, eller ”digitalisering för digitaliseringens skull”, som tidigare utbildningsminister Gustav Fridolin uttrycker det i programmet. Och det finns gott om företag som bara är ute efter att sälja på skolorna dyra produkter, något som också lyfts i avsnittet. Där är jag helt överens med programmakarna. Men problemet ligger ju inte så mycket i digitaliseringen i sig som hur den appliceras. Finns det inte engagerade lärare så kommer det inte bli bra, men det kommer det å andra sidan inte heller bli om man har lärare som bara delar ut läroböcker till eleverna och säger “lär er det här”.

Det finns alltså en tendens att kasta ut barnet med badvattnet här. Kritisera gärna de skolor som satsar jättebelopp på digitala verktyg utan att ha kunskapen om hur de ska användas, eller som lanserar ”nya pedagogiska arbetsformer” där eleverna lämnas vind för våg med sina datorer eller plattor. Men att skylla på verktygen i sig är ungefär lika korkat som de som oroade sig för videovåld på 80-talet.

Frågan är förstås också vad man skulle ha gjort istället. Är alternativet att vi ska återgå till att bara skriva med papper och penna och söka upp all fakta i tunga uppslagsböcker på biblioteket? Jag hoppas och tror att det inte är någon av forskarna som uttalar sig i programmet som förespråkar det, men man får nästan det intrycket när man tittar.

Det som är lite märkligt i programmet är också att man talar väldigt lite om vad det är som gör att den digitala undervisningen fungerar sämre. Det finns säkert forskning som visar att barns koncentrationsförmåga försämras när man använder datorer och surfplattor, eftersom det finns så många distraktionsmoment, men väldigt lite av det tas upp.

Det hade kunnat bli ett intressant program om man istället för att bara gå in för att såga digitaliseringen diskuterade hur en digitalisering kan genomföras på ett sätt så att det gynnar kunskapsinhämtningen. Att det finns problem med att bara kasta in datorer i klassrummen och tro att det ska lösa allt kan vi nog vara överens om, men lika överens borde vi vara om att problemet inte är medierna i sig utan de pedagogiska arbetsformerna.