Utsläppen måste i genomsnitt minska med upp mot tio procent årligen för att klara Sveriges klimatmål till 2045. Det har både Klimatpolitiska rådet och Naturvårdsverket betonat. ”Det ger ett för ensidigt budskap om vilken utsläppsminskning som behövs”, säger Anna-Karin Nyström, enhetschef på Naturvårdsverkets klimatmålsenhet.
I april släppte FN:s klimatpanel (IPCC) en rapport som beskrev vilka utsläppsminskningar som behövs för att vi ska klara Parisavtalet. Budskapet var kärvt. Redan det här årtiondet krävs det enorma utsläppsminskningar, om vi ska kunna undvika de mest katastrofala följderna av klimatkrisen.
– Det är nu eller aldrig, sa då Jim Skea, medordförande för IPCC-rapporten i ett uttalande.
När Naturvårdsverket och Klimatpolitiska rådet följt upp de svenska klimatmålen, har budskapet varit likartat. Stora utsläppsminskningar behövs i närtid. I samband med att Sveriges utsläppsstatistik för 2019 släpptes i december 2020, konstaterade Naturvårdsverket att utsläppen skulle behöva minska med i genomsnitt 6-10 procent per år fram till 2045. Men minskningstakten låg på blyga 2,4 procent. Siffrorna återfanns även i klimatpolitiska rådets rapport ett par månader senare.
"Inte självklart att använda"
Men i samband med att Naturvårdsverket presenterade sin slutgiltiga statistik för 2020 i december 2021, betonades ingen enskild siffra för hur mycket utsläppen skulle behöva minska i genomsnitt fram till 2045. I den fördjupade analys av den svenska klimatomställningen som presenterades i januari i år betonades istället flera olika möjliga utsläppsbanor för att nå klimatmålet.
– Vi kom fram till att det var mer lämpligt att visa på en större bredd av möjligheter, då Sveriges mål om netto-noll utsläpp till 2045 inte säger något om vilken minskningstakt som vi behöver ha, säger Anna-Karin Nyström, enhetschef på Naturvårdsverkets klimatmålsenhet.
Inte heller i klimatpolitiska rådets rapport som kom i mars i år, fanns någon siffra på hur mycket utsläppen skulle behöva minska i genomsnitt fram till 2045.
– Vi tyckte inte att det var självklart att använda så vi lät bli i årets rapport. Den underliggande trenden före pandemin är inte tillräcklig för att det ska räcka till målen framåt. Men det finns mycket som händer som inte finns med i utsläppsstatistiken än, säger Ola Alterå, kanslichef på Klimatpolitiska rådet.
För Sveriges klimatmål har det nämligen ingen betydelse om utsläppsminskningarna går långsamt nu för att sedan accelera längre fram. Målet om att Sverige ska bli världens första fossilfria land till 2045 kan ändå vara inom räckhåll. Det eftersom ett kraftigt brott i kurvan väntas runt 2030. Då är förhoppningen att teknik som gör det möjligt att fånga in koldioxid och begrava det under mark ska vara installerad på flera stora utsläppsanläggningar. Likaså ska hybrit, den teknik som ska möjliggöra ståltillverkning utan fossil energi, ha gjort Sveriges största klimatbov SSAB fossilfritt till 2030.
– Det kommer att ske utsläppsminskningar i stora språng, säger Anna-Karin Nyström.
”Gör det svårare att bedöma”
Men även om teknikutvecklingen rullar på som planerat och till sist bidrar till att utsläppen minskar kraftigt runt 2030, står det i skarp kontrast till IPCC:s budskap om att minskningen måste ske i närtid. Förvirrande? Förklaringen är att klimatpanelen utgår från den totala mängden utsläpp som sker fram till det att världen når nettonollutsläpp (en så kallad koldioxidbudget). Något motsvarande sätt att räkna på har inte Sverige, därför kan minskningstakten ske i språng så länge det sker inom ramen för klimatmålet till 2045 och de delmål som är satta till 2030 och 2040 (men som inte inkluderar stora delar av industrins utsläpp, som istället omfattas av EU:s utsläppshandel).
Samtidigt framhåller regeringen själva i sin klimatpolitiska handlingsplan att: ”Vägen till vårt långsiktiga mål om nettonollutsläpp har betydelse. Om Sverige effektivt ska bidra till att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader och bidra med lösningar för andra att göra den omställningen, behövs en utsläppsminskningskurva som lutar brant nedåt i närtid”. Men eftersom regeringen inte satt upp något motsvarande mål, så är det svårt att följa upp, menar Ola Alterå, kanslichef för Klimatpolitiska rådet.
– Det gör det svårare att bedöma om vi håller kursen, risken är att det bara blir fluff, säger han.
Syre: I er senaste granskning lyfter ni själva inte hur Sveriges klimatarbete förhåller sig till de samlade utsläppen, trots att behovet av att vända kurvan neråt i närtid understryks av den klimatpolitiska handlingsplanen. Hur kommer det sig?
– Vi valde att ha fokus på verkstan, snarare än fortsätta en diskussion om målen. Så vi har inte gett oss in i det där. Men vi har i alla rapporter tryckt på att omställningen behöver ske i högre takt, säger Ola Alterå.
I juni publicerar Naturvårdsverket preliminär statistik för Sveriges utsläpp 2021.
Ett par år på oss..
Forskare vid Uppsala universitet har gjort en egen beräkning på hur mycket Sverige skulle kunna släppa ut utan att övertrassera vår ”andel” av en global koldioxidbudget – dimensionerad utifrån Parisavtalets 1,5-gradersmål. Enligt den här budgeten skulle Sverige behöva minska sina utsläpp med 21 procent varje år från och med i år. Att Naturvårdsverket tidigare räknat med 6-10 procent beror på att Sveriges klimatmål inte utgår från en koldioxidbudget. Därför påverkas inte räkenskaperna av Sveriges utsläpp fram till det att vi når nettonollutsläpp. Beräkningen som forskarna gjort har genomförts på uppdrag av Världsnaturfonden WWF.
