När modetidningen Elle hade gala i fredags var Ebba Busch inte välkommen, på grund av det hon sa i förra helgens lördagsintervju i P1. Allt det här om att skjuta skarpt, som hon efteråt både menade och inte menade.

Aller Medias kommunikationschef skriver enligt DN att Elle står för mångfald och är emot våld i alla dess dimensioner. ”Uttalandet som har gjorts från KD-ledaren under den senaste tiden är motsatsen till dessa värderingar och inget vi ville skulle ta fokus från galan.”

Samma dag blev Busch utskälld i Studio Ett av justitieminister Morgan Johansson, som bland annat hänvisade till vad polisfacket hade sagt – att uttalandet var ”oerhört” och inte hörde hemma i en rättsstat.

Programledaren försökte gång på gång få debatten att handla om upplopp och poliser och inte om ”det här retoriska skarpskyttet” som hon sa.
Även andra vill flytta fokus från vad Ebba Busch sa till kravallerna, och visst finns det mycket runt dem att diskutera. Inte bara gummikulor, vattenkanoner och skarpa skott.

I Altinget berättar Özlem Cekic, generalsekreterare i föreningen Brobyggerne och tidigare ledamot för Socialistisk folkeparti i danska folketinget, om Paludans framfart i Köpenhamn 2019. Hans parti Stram kurs behövde 20 000 underskrifter för att kunna ställa upp, och i spåren av bråken och bränderna som följde fick han ihop dem. Men han kom inte in i folketinget, och en stor majoritet av danskarna sa ifrån mot Paludan och stod upp för minoriteters rättigheter, skriver Cekic.

Under tiden hade kravallerna avsomnat. I de berörda områdena hade civilsamhället reagerat, föräldrar, fritidsledare, imamer och andra talade med barn och unga hemma, i skolan, på fotbollsplanerna.”Syftet var klart. De unga skulle lära sig att inte låta sig provoceras.”

Özlem Cekic förstår ilskan mot dem som angrep polisen vid koranbränningarna i Sverige. ”Detta handlar fan inte om en man som bränner Koranen, utan om er, som är med och skapar denna dikesgrävande retorik mot muslimer. Ta er samman och ta ansvar!” skriver hon.

Det är mycket långt mellan Özlem Cekics uppmaning och Ebba Buschs fråga om varför polisen inte sköt skarpt. Den ena talar till dem det handlar om och vill bygga förtroende från grunden, den andra talar bara om vapenmakt. På ett ovant sätt känns det långt till Danmark.

De andra partierna i högerblocket, kanske med undantag för L, har slutit upp bakom Ebba Busch. Moderaternas partiledare Ulf Kristersson och rättspolitiska talesperson Johan Forssell betonar att de håller med om det Ebba Busch säger att hon menade – att polisen ska kunna skydda sig bättre. Johan Forssell tror att hon ”försökte sätta fingret på en känsla”. Jimmie Åkesson säger till Expressen att han ”förstår precis vad hon menar” och SD-trogna Samnytts chefredaktör Dick Erixon är väldigt entusiastisk i en ledare.

Och det är därför vi behöver fortsätta prata om vad Ebba Busch sa om att skjuta skarpt och eskalera till den yttersta nivån. För de här partierna tillsammans driver varandra mot ett samhälle där man kanske inte längre reagerar på sånt. Moderaterna vill ha fängelse som minimistraff för demonstrationer som stör trafiken. De vill hyra fängelseplatser i Kosovo för att lättare kunna utvisa fångar efter avtjänat straff. Sverigedemokraterna vill utvisa hela familjen när en utländsk medborgare döms för brott. Det är auktoritärt och antihumant för hela slanten.

Därför är det bra med en modegala som fräser ifrån – även om samma gala också uppmanar till överkonsumtion av kläder. Under hela det här valåret och längre än så behöver vi hålla i minnet vad Ebba Busch sa i lördagsintervjun en dag i april och vad vi blev så förbannade på. Jag tror att vi sätter fingret på en känsla.