Igelkottar bygger gärna bon och tar skydd från kylan i rishögar, något som utsätter dem för stor fara varje valborg. De är inte ensamma om att riskera att bli fast i en brinnande rishög. Även möss, råttor, ormar, snokar och insekter tycker om att bosätta sig där. Men just igelkottarna är särskilt utsatta, eftersom de snarare reagerar på fara med att rulla ihop sig istället för att fly.

Men det finns sätt att se till att de inte brinner inne. Djurens rätt skriver att det handlar om att se efter så att där inte finns några djur innan man tänder på. Kan man så är det bra att flytta rishögen strax innan den ska tändas. De tipsar också om att det kan vara bra att påminna föreningar och kommuner om detta så att de kan försäkra sig om att inga djur finns kvar i högarna som de planerar att bränna.

Men vad gör man om högen är riktigt stor? Organisationen Svenska blå stjärnan skriver att man då kan ta hjälp av en stor planka för att häva upp högen och kunna ta sig en närmare titt. 

Nära hotad

”Att bara skaka på pinnar och kvistar ger sällan något – djuren flyttar sig visserligen, men lämnar troligen inte rishögen”, skriver de.

År 2020 blev igelkotten för första gången klassad som nära hotad i SLU:s artdatabank. Att arten minskat såpass tros bero på en rad faktorer. Bland annat en ökad biltrafik och ett förändrat jordbrukslandskap. Ett igenväxt landskap gör det svårare för igelkotten att hitta föda. Samtidigt har det också blivit ont om naturliga platser där igelkotten kan övervintra.

Därför rekommenderar SLU att man bör bevara mer av gammal bebyggelse- och markanvändningsstruktur med naturliga dungar, buskområden, häckar, stenmurar och gamla byggnader, för att ge igelkottarna större chans att hitta mat och övervintringsplatser.