Nu mer än någonsin är det tid att stå upp för demokratin och demokratiska värderingar. I och med invasionen av Ukraina ställs frågan om hur demokratier reagerar på och i krig på sin spets.

Med det i åtanke låter det därför inte helt dumt när Moderaternas partiledare Ulf Kristersson säger att ”vi står på demokratins sida och vill försvara oss tillsammans med andra demokratier” i en debatt med Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar, arrangerad av Aftonbladet. Kristersson menar dock att detta är ett argument för ett svenskt Natomedlemskap. Han verkar dessutom tycka att det är bråttom.

Dadgostar, å sin sida, inleder debatten med att använda samma argument, men för det motsatta ställningstagandet. Hur går det egentligen ihop? 

För att undersöka det behöver vi fråga oss vad demokratiska värderingar egentligen är och vad det innebär att ”stå på demokratins sida”. Svaret är tyvärr sällan så entydigt som det kanske kan verka. Men det finns några grundpelare som de flesta ändå kan komma överens om. En av de viktigaste innebär att befolkningen i ett land – eller åtminstone delar av befolkningen, i Sverige alla medborgare över 18 år – är delaktig i vilka beslut som fattas och hur och när det sker. Och här blir det tydligt att Kristerssons – och många andras – iver att gå med i Nato inte kan motiveras med att det skulle vara att stå på demokratins sida, eftersom ett hastigt beslut är svårt att förankra hos befolkningen.

Möjligtvis kan det försvaras av att vi lever i en representativ demokrati, och att vi avsagt oss makten att själva delta i beslutsprocessen genom att ha röstat fram de politiker som nu står inför detta stora beslut. Det är ett argument som funkar för beslut som politikerna  gått till val på, och som oftast inte har potentiellt ödesdigra konsekvenser, men det känns betydligt mindre gångbart i en så omfattande fråga som ett Natomedlemskap.

För att man ska kunna motivera ett svenskt Natomedlemskap i någon form av demokratiska termer måste det ske via folkomröstning eller åtminstone i ett val där partierna gått till val på det. Regeringen har dock nyligen beslutat att en folkomröstning inte är aktuell, och att det skulle hinna bli en valfråga känns osannolikt med tanke på det tempo processen haft hittills. 

Det finns ytterligare ett starkt argument för att en svensk ansökan om Natomedlemskap inte innebär att stå på demokratins sida. Kristersson säger i debatten att vi vill försvara oss sida vid sida med andra demokratier. Det låter naturligtvis bra, bortsett från att det saknas en definition av hur han definierar begreppet demokrati. Han tycks ha missat en annan av demokratins grundpelare: en grundläggande respekt för alla människors lika värde. En demokrati finns till för och består av människor. Utan respekt för alla människors lika värde kan demokratin inte existera. Och om det är en värdering vi vill stå upp för och försvara kan vi inte alliera oss med Erdoğans Turkiet, Orbáns Ungern eller ett potentiellt Trump-styrt USA. 

Krig kännetecknas av snabba beslut. Demokratiska processer, å andra sidan, kännetecknas av en (inte sällan tålamodsprövande) långsamhet. När det ställs på sin spets vilka värderingar vi står för gör vi bäst i att göra det på sätt som grundas i det vi vill bevara: demokrati och fred. Istället för att hasta in i ett Natomedlemskap gör Sverige bättre i att stå upp för det vi borde värdera allra högst: ett demokratiskt samhälle där alla människors lika värde respekteras. Ett Natomedlemskap kan vara många saker, men det är inte ett sätt att stå upp för demokratiska värderingar.