Emmanuel Macron får fortsätta vara president, men många gav honom motvilligt sin välsignelse. I sommar kan han tvingas in i ett besvärligt ”samboskap”. ”Jag röstade mot extremhögern, inte för honom”, säger Parisbon Elianor, som ska visa sitt missnöje i parlamentsvalet i juni.
På måndagseftermiddagen, dagen efter presidentvalet, sitter 27-åriga Elianor i solen framför konstmuseet Centre Georges Pompidou i centrala Paris, tillsammans med en vän. På valdagen stod hon i ett valbås och våndades.
– Jag stod där inne i säkert 15 minuter och lade i Macrons sedel i kuvertet, tog ut den och lade i den igen. Folk måste ha undrat vad jag höll på med, säger hon till TT:s utsände.
I slutänden fick sedeln ligga kvar.
– Det var en lång process för mig, veckorna innan valet. Först ville jag rösta blankt, men sedan började jag lyssna på vad Le Pen sade, säger Elianor, som kommer från Montreuil i Paris östra förorter och arbetar inom kultursektorn.
Blanka protester
27-åringen är en av många väljare som tvingades välja sida i den avgörande presidentduellen. Men många valde också att avstå. Sett till hela den röstberättigade befolkningen var det bara knappt 39 procent som röstade för den sittande presidenten.
När tidningen Le Monde går igenom blanka röster som lades finner de bland annat att många i protest skrivit vänsterledaren Jean-Luc Mélenchons namn på dem. Någon valde att skriva ”Min tegelsten fick inte plats i kuvertet”.
Om några veckor kommer dessa väljare kunna få desto större genomslag för sina åsikter. Den 12 och 19 juni ska fransmännen välja 577 ledamöter till nationalförsamlingen, utan några finalrundor.
I dag samlar Macrons parti LREM majoritet i församlingen, men frågan är om den kvarstår. Presidenten kan tvingas in i det som kallas ett samboskap (cohabitation) på fransk politiklingo: ett läge där han måste samsas om makten med en regering av helt annan partifärg.
