På fyraårsdagen av militärjuntans maktövertagande i Thailand samlades hundratals människor i protest i Bangkok.
Men motståndet riskerar att fördröja demokratins återkomst i landet, enligt Thailandsexperten Kevin Hewison.
– Militären letar hela tiden efter en ursäkt. Om det skulle bli stora protester så kan valet bli uppskjutet igen, säger Hewison, som är professor emeritus i Asienstudier vid North Carolinas universitet i USA, för närvarande gästprofessor vid Stockholms universitet, samt en av världens mest framstående Thailandkännare.
Hundratals framför allt studenter och äldre från den så kallade rödskjorterörelsen gick ut på huvudstaden Bangkoks gator för att protestera.
Tusentals poliser
Demonstranternas plan var att marschera i riktning mot regeringens säte i huvudstaden. Men området spärrades av och runt 3 000 poliser motade dem i grind, vilket ledde till att protesterna avtog.
Det militära diktatorstyret har jobbat systematiskt för att sinka protesterna, enligt Kevin Hewison.
– Stora grupper med poliser och soldater har gått hem till folk som de anser skulle kunna mobilisera andra och satt press på dem, säger han till TT.
– Och även om de flesta människor kanske stödjer tanken bakom protesterna så ser de inte framför sig att de kan leda till något, eftersom militären har så mycket kontroll. De håller tummarna i hopp om ett val.
"Dags för förändring"
– Jag har redan sagt att det kommer att ske i min takt och det är tidigt 2019 och inte förrän då, säger premiärministern, tillika juntaledaren, Prayut Chan-O-Cha enligt Reuters.
Juntan har skjutit upp valplanerna flera gånger.
– Det är fyraårsdagen för kuppen och jag tycker att tiden är här för förändring, säger en av protesternas initiativtagare, Rangsiman Rome, enligt AFP.
– Vi vill ha val. Inget görs för att säkerställa att det kommer att äga rum i februari, säger den 30-åriga demonstranten Anuthee Dejthevaporn.
Gemene man i Thailand tycks uppskatta att juntan åstadkommit viss stabilitet i landet, enligt Kevin Hewison, men de flesta vill framöver kunna välja sina ledare. För politiskt aktiva beskriver professorn de senaste fyra åren som ”de mörkaste i Thailand på många år”.
Juntan kampanjar
Sedan juntan tog över har politiska sammankomster med fler än fem deltagare varit förbjudna. Militärregeringen har anmält fem protestledare efter tisdagens protester.
Oppositionen är splittrad – och bakbunden. Medan de är förbjudna att organisera sig är Prayut Chan-O-Cha ute och besöker orter i hela landet och delar ut pengar. Han har också rekryterat människor till vad som kan misstänkas bli en politisk organisation, enligt Kevin Hewison.
– När ett val väl är utlyst kommer andra partier tillåtas att kampanja. Nästa år blir mer intressant än de senaste fyra när allt närmar sig ett val. Resultatet tror jag kommer att riggas i militärens favör då juntan transformeras till en vinnande koalition. Men jag tror inte vi kan vara säkra på vad som händer när folket får lov att delta politiskt igen, säger Hewison.
Bakgrund: Juntans styre i Thailand
Militären tog makten i Thailand i en oblodig kupp den 22 maj 2014, efter mer än ett halvårs våldsamma protester i landet. Premiärministern Yingluck Shinawatra avsattes och senaten upplöstes.
Landet har i fyra års tid styrts av juntan NCPO (Nationella rådet för fred och ordning) med generalen Prayut Chan-O-Cha som ”tillfällig” premiärminister. Juntan tog kontroll över landets etermediebolag, införde nya lagar som kringskar grundläggande rättigheter och fick bland annat stöd från den dåvarande kungen Bhumibol Adulyadej.
Ett år senare infördes en lag som gav en stor del av den verkställande makten i Thailand till Prayut Chan-O-Cha, som dessutom erhöll immunitet. I och med den fick säkerhetsstyrkorna också lov att fängsla människor utan rättslig prövning. Mängder av människor har fängslats, försvunnit eller lever i exil.
Efter kuppen sade Prayut Chan-O-Cha att det skulle ta ”minst ett år” innan demokratiska val skulle kunna hållas. Löftet har han dock skjutit framför sig och legitimerat det med att det inte råder politisk stabilitet i landet. Juntan har under tiden ersatt parlamentets två kammare med en enda med icke-folkvalda representanter. Nästan hälften är tidigare militärer.
