I november 2020 bröt en väpnad konflikt ut i norra Etiopien, mellan den etiopiska staten och rebeller i regionen Tigray. Enligt en rapport sammanställd av människorättsorganisationerna Human Rights Watch (HRW) och Amnesty kan de omfattande övergrepp som begåtts mot civila i de krigshärjade regionerna likställas med etnisk rensning. Syre rapporterar från ett panelsamtal arrangerat av organisationen Tigray Relief Sweden på temat folkmord i olika delar av världen.
Mot bakgrund av de övergrepp som rapporteras från den krigshärjade Tigrayregionen anordnade organisationen Tigray Relief Sweden i samarbete med Studiefrämjandet under söndagen ett panelsamtal med representanter från olika platser i världen där folkmord äger rum eller har ägt rum.
Syftet med samtalet var att uppmärksamma andra pågående folkmord och samtidigt diskutera frågan om vad ett folkmord är och hur det ser ut.
Folkmord infördes som juridiskt begrepp genom antagandet av FN:s folkmordskonvention år 1948. Begreppet hade dock sedan innan introducerats och definierats av den polske juristen Raphaël Lemkin.
I folkmordskonventionens artikel II slås fast att vissa gärningar klassas som folkmord under förutsättning att det funnits en avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp. Gärningar som räknas upp i konventionen är bland annat att döda medlemmar av gruppen eller genomföra åtgärder som är avsedda att förhindra barnafödslar inom gruppen.
Bland de mest uppmärksammade folkmorden finns Nazitysklands folkmord på judar och romer under andra världskriget och hutuextremisternas folkmord på tutsier i Rwanda 1994.
Flera forskare och stater har kritiserat definitionen av folkmord för att vara för snäv och en av punkterna under panelsamtalet kretsade kring frågan om kulturellt folkmord.
– Dagens folkmordsdefinition är inte komplett när det kommer till att inkludera även kulturella aspekter. Dessa aspekter fanns med i Raphaël Lemkins ursprungliga definition, men föll sedan bort när man etablerade FN:s folkmordskonvention, menar Vahagn Avedian, paneldeltagare och historiker inom fred- och konfliktstudier.
En av de mest framträdande svårigheterna i förhållande till folkmordskonventionens formulering är att bevisa avsikt att begå folkmord.
– Det här är den stora frågan och det är ofta där man stöter på svårigheter. Det enklaste vore såklart om förövare erkände att de haft avsikt att begå folkmord. Så ser tyvärr inte världen ut. Men sammantaget kan dokument och handlingar peka på att man med uppsåt velat utrota en viss målgrupp, säger Vahagn Avedian.
Att handlingar måste vara riktade mot nationellt, etniskt eller religiöst avgränsade grupper med syfte att helt eller delvis förinta de för att kunna klassas som folkmord gör att en del mycket omfattande förbrytelser i princip inte omfattas. Det gäller till exempel Röda khmerernas mördande av upp till två miljoner människor i Kambodja på 70-talet. Detta faller istället in under det bredare begreppet brott mot mänskligheten.
Under samtalet diskuterades även konsekvenserna och effekterna av ett folkmord. Paneldeltagaren Amra Bajric är född i Bosnien och menar att efterföljderna av ett folkmord är långvariga.
– Effekterna tar inte slut bara för att folkmordet upphör. Att man slutar döda människor rent fysiskt ändrar inte sentimentet som finns i ett land. I många fall raderas offren ut ur nationella arkiv och historieböcker. Det är en evig kamp.
