31-årige Thomas Norhadian är uppvuxen i Bordeaux men är numera bosatt i Sverige. Här arbetar han som maskiningenjör och driver en startup med fokus på klimatfrågor. Han berättar att han för 10 år sedan var besatt av politik. Han följde det franska presidentvalet 2012 noga och diskuterade ofta politiska frågor med familj, vänner och bekanta. Inför det kommande valet känner han sig mest uppgiven.

– Jag har blivit väldigt trött på fransk politik. Franska politiker sätter alltid sig själva och sina vänner i första hand. De är väldigt bra på att säga en sak men sen göra tvärtom. Hanteringen av Covid-19 pandemin är ett tydligt exempel. Det finns inget förtroende längre, ingen litar på regeringen, säger Thomas.

Thomas planerar ändå att rösta men beskriver det som en kompromiss.

– Jag kommer nog att rösta på Mélenchon, vänsterkandidaten. Hans värderingar och idéer ligger närmast mina egna och han har i alla fall en liten chans att vinna. När han ställde upp i förra omgången var jag mycket mer entusiastisk. Det kändes som att han stod för något nytt och verkligen representerade folket. Han pratade mycket om sociala frågor och om klimatet, vilket är viktigt för mig. Men nu tycker jag han verkar lite för arrogant och känslostyrd.

23-åriga Eloïse Pedetti är uppväxt i staden Belfort i nordöstra Frankrike och bor i Sverige sedan två år tillbaka. Även hon planerar att rösta i valet men har i skrivande stund ännu inte bestämt sig för vem. Hon menar att det känns svårt eftersom hon egentligen inte tycker om någon av kandidaterna.

– Jag vet bara vem jag absolut inte vill se som president. Det finns några kandidater med extrema åsikter och de verkar bara bli mer och mer extrema ju längre valrörelsen pågår. Jag vill inte representeras av en sådan person. Det känns farligt för demokratin.

Likt Thomas är Eloïse frustrerad över att klimatfrågan fått så lite utrymme i valrörelsen.

– För mig borde den globala uppvärmningen vara högsta prioritet. Jag lyssnade på en intervju med den högerextrema kandidaten Éric Zemmour som handlade just om klimatförändringar, där han menade att islam är ett mycket större hot mot Frankrike. För mig är det helt knäppt. Samtidigt är jag inte så förtjust i Yannick Jadot, som är partiledare för de Gröna. Jag tycker att han är ganska orealistisk och naiv i sina förslag.

Både Thomas och Eloïse pekar på ett samhällsklimat som blivit både hätskare och hårdare i Frankrike.

– Det är ingen bra tid i Frankrike just nu. Jag förstår att folk blir frustrerade, för det känns inte som att politikerna lyssnar eller förstår. Ta studenter som exempel. Det blev så tydligt under pandemin att det är en ekonomiskt utsatt grupp och man såg allt oftare studenter stå i kö till soppkök. Men vad får de höra från politikerna? Jo, att de borde skaffa ett jobb, säger Eloïse Pedetti.

Thomas har svårt att se en ljusning i sikte och menar att man måste satsa på nästa generation.

– Mycket har blivit sämre under de senaste 20-25 åren. De politiska beslut som tagits har förstört så mycket. Jag hoppas att man börjar satsa på barn och unga. Jag tror förändring måste komma från grunden, genom utbildning.