Vi har demokrati i vårt avlånga land. Något vi alltid skryter om. Grunden för Sveriges demokrati utgörs av en mening i vår viktigaste grundlag, regeringsformen. ”1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.”

Jag får rysningar varje gång jag läser detta. Så mäktigt men ändå otroligt läskigt på en och samma gång. För är det verkligen så? Utgår verkligen all offentlig makt i Sverige från folket? Eller bör regeringsformen inledas med ”all offentlig makt i Sverige utgår från en del av folket” för att mer reflektera vår verklighet i dag?

Jag tycker i alla fall inte vi kan säga att makten utgår från hela det svenska folket när vi också har ett demokratiskt utanförskap.

Valdeltagandet är väldigt högt i Sverige. Högre än de flesta andra demokratiska länderna. 87,2 procent röstberättigade röstade i 2018 års riksdagsval och 84,1 procent röstade i kommunvalet. Det är därför extra synligt hur mycket vi också har ett demokratiskt utanförskap då det finns områden där knappt 50 procent av de röstberättigade röstar. Detta är otroligt problematiskt och ett allvarligt hot mot vår demokrati.

Delegationen mot segregation skriver i sin rapport från mars 2020 att det finns en koppling mellan det låga valdeltagandet och segregation. Segregerade områden är oftast områden med socioekonomiska utmaningar och läskiga huvudrubriker i media. Demokratiskt utanförskap skapar segregation och segregation skapar demokratiskt utanförskap. Detta måste brytas och är man inte en del av de antidemokratiska krafterna så bör man också förstå hur viktigt det är att engagera sig för att fler människor ska bli delaktiga.

Det mesta bottnar egentligen i misstron som människor i dessa områden känner mot politiker och Sverige i allmänhet. Politiker talar inte med människor som bor i Rosengård, Rinkeby eller Biskopsgården. De talar om dessa områden. När en politiker försöker vinna poäng genom att prata om alla övervakningskameror hen vill sätta upp i områden med låg misstro så är det inte deras trygghet hen vill vinna valet med. Det är den del av folket som läser de läskiga huvudrubrikerna i media, och som knappt är påverkade av det som händer i den delen av staden, som politikern kommunicerar till. För hur ökar vi tryggheten om brottsliga verksamheter flyttar från utomhus till trappuppgångarna där barnfamiljer bara vill lägga huvudet på kudden efter en lång arbetsdag?

Politiker medverkar faktiskt till att endast en del av folket får makten. Det blev otroligt synligt under valåret 2018 när flera partier knappt såg ett behov av att kampanja i de områden som oftast tar bra med plats i deras partiprogram annars. Politiker behöver vara nära folket, inte bara nära en del av folket. Alla vi andra behöver sänka tröskeln för varandra. Vi kan börja med att till exempel säkerställa att det skapas enkla valkompasser så människor faktiskt förstår vad partierna vill så de kan göra ett grundat val som passar dem och deras verklighet. Kanske kan detta sedan väcka våra folkvalda som inser att dessa också är människor som är en del av folket.

Det är inte konstigt att invånare i områden med demokratiskt utanförskap känner misstro. Det är allas vårt misslyckande om vi inte kan leva i enlighet med grunden för vår demokrati. Vi bryter mot grundlagen om vi fortsätter ignorera det demokratiska utanförskapet. Låt nu detta valår vara året då makten verkligen börjar utgå från folket.