Frågan som hade landat på regeringens bord var en riktig krutdurk. För avgörandet låg i om gruvbolaget Jokkmokk Iron Mines AB, som ägs av det brittiska gruvföretaget Beowulf Mining, skulle få gå vidare med sina planer på en gruva i Kallak – eller Gállok som det heter på lulesamiska, beläget i Jokkmokk kommun.

Ända sedan bolaget lämnade in sin ansökan till bergstaten 2013 har frågan varit kontroversiell. Hård kritik har riktats från både miljörörelser och samiska organisationer. Samtidigt har gruvbolaget pekat på de jobb som en gruva skulle kunna innebära. Men också att bolaget genom att ta hänsyn kan minimera påverkan på både miljö och rennäringen. Det var också den linje som Karl-Petter Thorwaldsson var inne på när han motiverade regeringens beslut.

– Anläggningen ska under perioden den är i drift ske genom att minsta möjliga påverkan uppstår för renskötseln och att områden tas i så lite anspråk som möjligt, och att påverkan på flyttleder i möjligas mån undviks, sa Karl-Petter Thorwaldsson.

"Området ska återställas"

För att garantera detta villkoras beslutet genom en rad krav, däribland att bolaget ska minimera risker för olyckor med renar, till exempel med stängsel eller skyddsvallar, och att anläggningen ska ta så lite mark i anspråk som möjligt. Ett villkorat beslut som enligt Karl-Petter Thorwaldsson är historiskt, på grund av de krav som det är förknippat med och som näringsministern beskrev som långtgående.

– Det har vi gjort just för att så långt det är möjligt motverka negativ påverkan på renskötseln utifrån statens övergripande ansvar att rennäringen ska fortleva, berättade han.

Området ska också återställas efter det att mineralutvinningen avslutats. Men det är inget som lugnar Matti Blind Berg, ordförande för Svenska samers riksförbund.

– Återigen får industriintressena köra över miljö- och naturintressena. Och det i en nation som säger sig värna om mänskliga rättigheter, naturvärden och hållbarhet. Det känns lite paradoxalt måste jag säga, säger han.

Du låter väldigt besviken? 

– Det är en enorm besvikelse. Jag trodde inte att beslutet skulle gå i den här riktningen. Jag trodde att vi hade en mer sansad och mer förstående regering som förstår sig på miljö och hållbart tänkt men uppenbarligen inte.

"Kommer att bli stilbildande"

Men för regeringen gällde frågan att göra en avvägning kring vilket så kallat riksintresse som skulle ges företräde, rennäringen eller mineralerna, enligt Karl-Petter Thorwaldsson. Ett riksintresse är en plats som är skyddad av lag och som anses viktig ur nationell synvinkel. Två sådan områden överlappar där gruvan är tänkt. Under presskonferensen var det tydligt att den typ av villkor regeringen nu ställt skulle kunna vara tillämpbar på fler platser där riksintressen kolliderar.

– Jag tror det kommer att bli stilbildande, sa han.

Men där Karl-Petter Thorwaldsson ser en väg framåt, ser Matti Blind Berg att besluten öppnar för flera projekt som riskerar att drabba rennäringen och naturen i Sápmi, som samernas historiska utbredningsområde heter.

– Det här beslutet medför att det blir svårt att säga nej till andra gruvetableringar som siktar på koppar, nickel med mera som är lättare att argumentera för än en halvtaskig järnmalm långtifrån järnvägarna. Det känns ju helt barockt, säger han.

Även Isadora Wronski, chef för Greenpeace i Sverige, är kritisk.

– Regeringen är extremt kortsiktig i sitt agerande. När de säger ja till gruvan så sätter de vår framtid på spel genom att säga nej till urfolks rättigheter och genom att inte ta hänsyn till miljön och klimatet.

"Även järnmalm behövs"

Karl-Petter Thorwaldsson bemötte under presskonferensen den kritik som tidigare riktats mot projektet om att det inte handlar om några metaller som är kritiska för omställningen. Men enligt näringsministern fyller järnmalm och stål en viktig roll i omställningen, och att EU idag importerar en lejonpart av det som konsumeras är ett argument för att öka den svenska produktionen, enligt Thorwaldsson.

– Den gröna omställningen kommer med ett ökat behov av metall och mineral, en elbil innehåller tre till fyra gånger mer koppar än en bil med förbränningsmotor, även järnmalm och stål behövs.

Han säger också att den kritik som Unesco haft om att en gruva skulle kunna leda till medelstor till mycket stor påverkan på världsarvet inte haft någon betydelse för regeringens beslut, då Unesco framförallt riktade kritik mot de transporter och vägar som kommer med gruvan.

– Prövning av transportvägar sker i ett senare skede i mark- och miljödomstolen. 
 
Rennäringen är alltmer trängd, inte minst på grund av klimatförändringarna och det här blir ytterligare en påverkan – hur ser du på den oro som finns kring att den samlade påverkan nu blir ännu större?

– Det är klart att det här är något som regeringen är medveten om, vi har också tillsatt flera utredningar om hur renskötseln ska kunna skötas och drivas i Sverige i takt med att det kommer fler infrastrukturinvesteringar, vindkraft och vägar, så det är klart att det finns mycket som stör traditionell renskötsel i Sverige. Samtidigt vill jag säga att just i det här ärendet så har vi ändå gjort ett försök att peka tydligt till den som vill bryta malmen, ja, du får rätten att bryta malmen i Kallak men du får inte göra det under de förutsättningar vi brukar sätta upp – utan du ska klara de här tolv ska-kraven, som är till för att stötta samebyarna, säger Karl-Petter Thorwaldsson till Syre.

Samiska organisationer har tidigare uttryckt att det här beslutet kan bli en Pandoras ask, det vill säga öppna vägen för ännu mer gruvbrytbrytning inom samiskt område. Hur ser du på det?

– De bedömer vad de tycker, men det är svårt att se att stränga krav på att skydda rennäringen skulle kunna ses som negativt gentemot de som har rennäring i Sverige, det har jag svårt att förstå kopplingen till. Det här är första gången som vi behäftad ett sådant här beslut med så långtgående krav.

Det folkrättsliga skyddet, som FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och ILO 169, där det finns flera tidigare fall där de tillämpats så som i Girjas sameby och Fosun i Norge, det är inget ni sett som ett hinder för att fatta ett sådant här beslut?

– Man kan säga både ja och nej, ett av de yttranden vi haft är ju från Unesco och där har vi också tillfört ett krav i samband med att bolaget gör en miljöprövning – att de också ska kunna visa det som är Unescos kvarvarande frågor och som har med sådant som det här beslutet inte omfattas av, vägar och infrastruktur till exempel. Det för att kunna göra en helhetsbedömning av (reds anm. påverkan av) Laponias världsarv, så det är en av de saker som kommer in. I övrigt så pågår det en utredning om det i regeringskansliet och vi har också tagit lagar och förordningar i den här riktningen.

Även om bolaget idag fick så kallat bearbetningskoncession, behöver det också ansöka om miljötillstånd.  

Läs mer: Ödesbeslut om Kallak väntar: ”Räcker inte att älska gruvor”