Den som fortfarande tycker att den har goda skäl att äta grisar har nu fått en ny anledning att sluta. SVT rapporterar om att en internationell forskargrupp studerat hur olika läten grisarna använder speglar deras känsloliv. ”Nu vet vi vad grisarna säger” är titeln på artikeln och i ett filmklipp visas grisarnas beteende och deras läten spelas upp. Tittaren uppmanas gissa om grisen är glad eller ledsen. Musiken i bakgrunden är glad, trevlig, gullig.

Och visst är det bra att vi lär oss hur djur kommunicerar sitt mående, i synnerhet om vi envisas med att ha dem i fångenskap, utan självbestämmande och helt utlämnade till människan för att få sina grundläggande behov tillgodosedda. Ska vi på något sätt kunna rättfärdiga att ha djur i fångenskap måste denna förståelse vara någon form av minimikrav.

Samtidigt måste den här forskningen ses som ytterligare en spik i kistan för industriell uppfödning av djur. Det bör vid det här laget inte ha undsluppit någon att det primära målet med grisuppfödning inte är att förstå grisars känslor. Det primära målet är att slakta dem, tjäna pengar på deras död och sedan äta dem.

Grisar är sociala djur, som mår dåligt av social isolering, står det i artikeln. Inte helt olikt människor. De mår bra av sällskap, precis som vi människor, och kommunicerar med varandra både via kroppsspråk och ljud. Inte helt olikt människan det heller. ”Det är väldigt smarta djur som har komplexa känsloliv. Det är bara vi människor som har haft lite svårt att tolka dem” säger etologen Linda Marie Hannius, som arbetar med att forska på grisvälfärd.

Det är inte så svårt att föreställa sig varför vi haft ”lite svårt” att tolka dem: att industriellt föda upp smarta djur med komplexa känsloliv är oerhört svårt att försvara ur ett etiskt perspektiv, för att inte säga omöjligt. Därför har människan valt att försöka väja undan från detta etiska problem genom att helt enkelt inte fundera så mycket på huruvida grisarna bryr sig eller inte om att de endast lever för att göda någon annan. Med skygglappar på har vi rättfärdigat masslakt.

Det blir allt svårare att leva med dessa skygglappar i takt med att det blir svårare att undkomma rapporter, filmer och reportage om industridjurens brist på välfärd och autonomi. Samtidigt tar SVT:s artikel inte upp något alls om den etiska problematiken kring industriell grisuppfödning. I videon är musiken gullig och grisarna är gulliga. Glada grisar springer runt i det fria med sina griskompisar. Att så sällan är fallet för grisar som föds upp för att bli människomat är om något en bisak, som inte nämns. Det får den medvetna mediekonsumenten själv förstå. Förutsatt då att hen valt att ta av sig de etiska skygglapparna.

Det är intressant att se videon och höra de olika lätena. Människan har en empatisk förmåga som sträcker sig över artgränser och det är inte svårt att känna med både de ledsna och de glada grisarna. Den som för en sekund låter sin empatiska förmåga guida en inser snabbt att vårt sätt att äta är förlegat. I en värld där vi klarar oss alldeles utmärkt utan att äta andra varelser går det inte att rättfärdiga industriell uppfödning av djur. Det finns dessutom inte bara rent djuretiska skäl att lägga ner industriell köttproduktion – miljöskälen väger i dag lika tungt. Det är hög tid att vi tar med vår empatiska förmåga från datorskärmen till matbordet.