Lantbrukarnas riksförbund, LRF, varnar för dramatiska effekter av Rysslands krig i Ukraina. De egna kött- och äggföretagen är hotade och därmed, menar LRF, hela Sveriges livsmedelsförsörjning.

Samtidigt fick svenska lantbrukare ett stödpaket om en miljard kronor förra månaden, varav 300 miljoner betalades ut som stöd bland annat till producenter av gris- och kycklingkött samt ägg på grund av ökade foderkostnader.

LRF vet att hot mot livsmedelsförsörjningen talar till människors, och politikers, rädslor. Redan innan Rysslands krig mot Ukraina försökte djurindustrins lobbyorganisationer i Bryssel måla upp en apokalyptisk framtid där EU:s strategi för ett hållbart livsmedelssystem skulle leda till brist på mat i EU.

Bläcket hade knappt hunnit torka på den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC, som varnar för att fönstret för att säkra en levnadsbar framtid snabbt håller på att stängas, förrän köttlobbyn i Bryssel började utnyttja kriget mot Ukraina för att fortsätta underminera en mer klimatvänlig matproduktion.

Med hänvisning till kriget och matbrist kräver köttlobbyn att mark som skulle avsättas för bevarande av biologisk mångfald nu ska få plöjas upp, gödslas och besprutas för att förse djurfabrikerna med djurfoder. Samtidigt begär svenska köttbönderna denna månad ytterligare en miljard kronor i krisstöd av svenska skattebetalares pengar för att “rädda livsmedelsproduktionen”.

Vad är det för ”matbrist” djurindustrierna talar om? Vilken typ av livsmedelsproduktion är det som LRF anser behöver ”räddas”? Jo, produktionen av gris- och kycklingkött samt ägg är kraftigt beroende av spannmålsfoder. I och med kriget väntas priser på såväl foder som konstgödsel och drivmedel stiga. Det LRF kallar för livsmedelskris är egentligen en foderkris, inte en matkris. Brist på djurfoder är något annat än brist på mat. Det man vill rädda är den industriella djurproduktionen, inte matproduktionen.

Bristen på djurfoder är inte det som på riktigt hotar livsmedelsförsörjningen inom Sverige och EU på sikt. Hotet kommer från den klimatpåverkan, ineffektiva landanvändning samt förlust av pollinatörer och biologisk mångfald som den intensiva djurproduktionen och de rika ländernas höga animaliekonsumtion orsakar.

Vi har fortfarande tid att stoppa ytterligare subventioner och krisbidrag till animalieindustrin. Intensiv djuruppfödning är både djurplågeri och ett ineffektivt sätt att producera mat på. Använd istället odlingsbar mark för att producera växtbaserad mat för människor och stötta övergången till mer växtbaserad konsumtion. Det bästa sättet att säkra livsmedelsförsörjningen är att minska beroendet av djurindustrierna.

Klimatkrisen, med extremväder och allt mer pressade ekosystem, tillsammans med kriget gör det mycket sårbart att låta livsmedelsproduktionen vara beroende av djurfoder. Antingen ställer vi om nu till mer växtbaserat eller fortsätter subventionera djurindustrierna, med en verklig matkris som följd.