Medlöparna slingrar sig. De amerikanska Republikanerna påstår att Putin aldrig skulle ha vågat anfalla Ukraina om Trump hade varit president. Amerikanska medier slår tillbaka med ett gapskratt och påpekar att det är fråga om samma personer som alldeles nyss ville återinsätta Putins korrupta trojka i Kiev, införa maffia-fascism och avsätta den demokratiskt valde Zelenskyj eftersom han inte ville gräva fram smuts om Joe Biden. 

På den yttersta högerkanten härskar sverigedemokratiska idoler som Tucker Carlson, Stephen Bannon och andra ockulta röster ur det amerikanska skräckkabinettet. Före Putins invasion undrade Tucker Carlson varför alla var så elaka mot honom. ”Har Putin någonsin kallat mig rasist?” frågade han. ”Försöker han utrota kristendomen?”

Några dagar senare spelades detta stolleprov upp på det Kreml-stödda tv-nätverket RT, men då – efter att Putins styrkor hade börjat bomba Ukraina – hade Carlson ändrat sig. Nu påstod han att han aldrig sagt något positivt om Putin. 

Charlie Kirk, en annan ”mediepersonlighet” på Turning point, vände också tvärt. När invasionen var ett faktum föreslog Kirk att det var Joe Bidens energipolitik och allt det här ”miljöpratet” som fått Putin ur gängorna. Kirk frågade sig om det rent av kan vara så att ”Greta Thunberg och Leonardo Di Caprio faktiskt kan vara skyldiga till vad Vladimir Putin nu gör?” 
Amerikanska media lät inte det gå obemärkt förbi.

I Storbritannien kämpar Boris Johnson vidare med sitt eftermäle som den värste premiärminister som Storbritannien någonsin har skådat kalufsen av. Anfallet mot Ukraina var det bästa som kunde hända Johnson personligen. På vippen att bli avsatt och med något nytt i blicken fick han nu ett tillfälle att bullra mot Putin i parlamentet, men även om det inte fanns någon hejd på hur hårt han tänkte klämma åt ryssen, motsvarades inte tonläget av de så kallade sanktioner han sedan lade fram. Kanske för att brexitkampanjen var ett Kremlprojekt, kanske för att det Konservativa partiet är helt beroende av stödet från oligarkerna. Den brittiska pressens dom är hård.

Det händer något liknande i Sverige – med en betydande skillnad: Här finns inga journalister som ställer följdfrågor. Företrädare för SD spred rysk propaganda om ukrainsk inblandning i det amerikanska presidentvalet 2016. Redan 2017 började Trump ge uttryck för konspirationsteorin att Ukraina, inte Ryssland, hade blandat sig i presidentvalet 2016. Detta var en av sakerna som Trump pressade Zelenskyj att ”utreda” samtidigt som han undanhöll militärt bistånd. Sverigedemokraterna upprepade lögnen på sociala media och i media.

Ledande SD:are menade att Trump gjorde rätt när han avsatte den välrenommerade amerikanska ambassadören i Ukraina, Marie Yovanovitch, 2019, efter att Giuliani och – som det har visat sig – den ryska säkerhetstjänsten startat en smutskastningskampanj mot henne. SD upprepade ordagrant Giulianis fantasier mitt i Yovanovitchs ansträngningar att avvärja rysk aggression.

Nu kan SD ostört hävda att de är ”kritiska” till Putin – deras ideologiska tvilling – och de får inga besvärliga frågor. I brittisk, fransk och amerikansk press skriver man om kopplingarna.

Här är det så tyst att man undrar om journalistkåren inser att de håller på att avskaffa pressfriheten?