Vi lever i dystra tider. En tröst kan möjligtvis vara att de framtidsscenarion som skildrats i olika dystopier under de senaste hundra åren än så länge inte har slagit in. Men kanske är det bara en tidsfråga. Här kommer i alla fall tio dystopier som du inte får missa.
Bok: Du sköna nya värld – Aldous Huxley (1932)
I Huxleys dystopi används en drog för att göra människor lugna och medgörliga. Huxley förutspådde också att modern genteknik skulle göra att det i framtiden inte skulle finnas några gamla, sjuka eller olyckliga människor – alla skulle vara finslipade till perfektionism. Dessutom känner människorna i Du sköna nya värld inte av några känslomässiga bindningar utan är kalibrerade till att ägna sig åt tillfälliga sexuella förbindelser och konsumtion. Precis som George Orwell tycks Huxley med nästan kuslig precision ha anat åt vilket håll världen var på väg.
Bok: Kallocain – Karin Boye (1940)
Kallocain kom ut mitt under ett brinnande världskrig. Liksom 1984, som kom senare, beskriver den ett samhälle där övervakning, hjärntvätt och propaganda är vardag och där alla som misstänks för avvikande beteende grips. Kallocain är en drog som uppfinns av kemisten Leo Kall och som gör att människor avslöjar sina innersta tankar. Boye ska ha fått inspiration till boken från såväl utvecklingen i Nazityskland som i Sovjetunionen.
Bok: 1984 – George Orwell (1949)
Att inte nämna George Orwells klassiska bok om ett framtida övervakningssamhälle i en uppräkning av dystopier vore närmast tjänstefel. Boken, som är en av 1900-talets mest kända, skrevs i andra världskrigets skugga och skildrar en värld där alla ständigt är övervakade och där själva språket har gjorts om för att passa propagandamaskineriets syften. Uttryck som ”Storebror ser dig” och ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka” har blivit klassiska genom boken. I dag, då allt vi gör på internet lagras och då övervakningen breder ut sig allt mer, är boken kanske mer aktuell än någonsin.
Bok: Fahrenheit 451 – Ray Bradbury (1953)
“Där man bränner böcker bränner man till slut även människor” skrev den tyske författaren Heinrich Heine på 1800-talet, något som besannades i Nazityskland då Heines egna böcker brändes på bokbål. I Bradburys roman är all litteratur förbjuden och brandkårens uppgift är att bränna upp böcker istället för att skydda folk från eldsvådor. Titeln syftar på den temperatur då papper självantänds.
Bok och film: A clockwork orange – Anthony Burgess/Stanley Kubrick (1962/1971)
Anthony Burgess bok handlar om den unge killen Alex som går från att vara en ligist till att bli utsatt för vetenskapliga experiment som gör honom oförmögen att utföra onda gärningar. Liksom George Orwell utvecklade Burgess ett helt eget språk till boken som ska vara en blandning mellan ryska, romani, cockney och malajiska. Nio år efter att den gavs ut filmatiserades den av Stanley Kubrick med Malcolm McDowell i en klassisk roll. Filmen, med dess obehagliga skildringar av ”ultravåld”, blev snabbt mycket populärare än boken, den nominerades till fyra oscar men blev också föremål för en omfattande moralpanik.
Bok: Tyst vår – Rachel Carson (1962)
Tyst vår är egentligen inte någon dystopi utan en fackbok. Att den ändå är med här är för att Carson kanske tydligare än någon annan vid 60-talets början såg de förödande effekterna som bekämpningsmedel i allmänhet, och DDT i synnerhet, har på miljön och djurlivet och varnade för konsekvenserna. Titeln kommer från att om vi utrotar myggorna så kommer även fåglarna att dö och därmed blir våren tyst – en framtid dystopisk om något. Boken blev en väckarklocka och en startpunkt för hela den moderna miljörörelsen.
Film: Blade runner – Ridley Scott (1982)
Blade Runner bygger på boken Androidens drömmar av Philip K Dick. Den filmatiserades 1982 av Ridley Scott och med Harrison Ford i huvudrollen. I filmen arbetar en sorts androider, eller replikanter som de kallas för, på människans rymdkolonier. Några flyr till jorden och huvudpersonen Rick Deckards uppgift blir att jaga och döda replikanterna. Filmen hämtade mycket av sitt bildspråk från klassiska noir-filmer samtidigt som den också var väldigt stilbildande. Bland annat har den inspirerat den stil som i dag kallas för cyberpunk.
Bok/tv-serie: The handmaid’s tale – Margaret Atwood/Bruce Miller (1985/2017)
The Handmaid’s Tale (eller Tjänarinnans berättelse på svenska) utspelar sig i en totalitär och patriarkal framtid där kvinnor är reducerade till tjänarinnor och barnaföderskor åt de mäktiga männen. Margaret Atwood inspirerades av den islamistiska revolutionen i Iran 1979 då kvinnor fråntogs många av sina rättigheter, men också av den religiösa högern i USA. Boken har på senare år omvandlats till en mycket populär TV-serie. I och med att rätten till abort – och kvinnors rättigheter i allmänhet – återigen har blivit en stridsfråga i många länder har vi kunnat se demonstrationer där många klär sig på samma sätt som tjänarinnorna i tv-serien.
Tv-serie: Black mirror – Charlie Brooker (2011–2019)
Black Mirror är en populär brittisk tv-serie som började sändas 2011. Varje avsnitt är fristående men tar på olika sätt upp olika dystopiska framtidsscenarion. Flera avsnitt har blivit uppmärksammade för att de på ett nästan kusligt sätt tycks ha förutspått framtiden. I avsnittet “Nosedive” till exempel så betygsätter folk alla människor de möter, betygen avgör i sin tur deras socioekonomiska status. Det liknar ett system som i dag finns i Kina. I avsnittet “The Waldo Moment” hamnar den animerade figuren Waldo på andraplats i det brittiska valet, något som en del har jämfört med när den tidigare komikern Volodymyr Zelenskyj valdes till president i Ukraina eller när Donald Trump kom till makten i USA.
Bok: Blå – Maja Lunde (2018)
I genren klimatdystopier hittar vi den norska författaren Maja Lundes Blå som kom ut för fyra år sedan. Boken utspelar sig år 2041 och beskriver ett Europa där skogarna brinner, luften är svår att andas, sötvatten har blivit en bristvara och massor av människor är på flykt undan klimatförändringarna. Redan samma år som boken släpptes drabbades Europa av värmerekord och massiva skogsbränder och Maja Lunde sa i en intervju att det plötsligt kändes som att hon levde i sin egen bok.
Fotnot: Även Du sköna nya värld, 1984, Fahrenheit 451 och Kallocain har filmatiserats – i samtliga dessa fall är dock böckerna betydligt mer kända är filmversionerna.
