Den är en tungviktare i klimatsammanhang – och ger världens beslutsfattare den senaste kunskapen som kan bromsa den globala uppvärmningen. Men hur går arbetet i FN:s klimatpanel IPCC egentligen till?
Vad är IPCC?
FN:s mellanstatliga klimatpanel IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) etablerades 1988 på initiativ av FN:s generalförsamling. Syftet var att förse beslutsfattare med regelbundna och heltäckande vetenskapliga bedömningar av klimatförändringar – i en tid då det blev ett mer allmänt problem runt om i världen.
IPCC bedriver ingen egen forskning, utan rapporterna sammanställer den senaste vetenskapen kring klimatförändringarna. Det finns tre arbetsgrupper som publicerar varsin rapport inom varje kunskapsutvärderingscykel. Den första belyser det naturvetenskapliga kunskapsläget, den andra klimatförändringarnas effekter på planet och samhälle och den sista hur man kan anpassa sig till eller motverka dessa.
Rapporterna måste vara policyrelevanta men ändå neutrala och ger inga policyförslag.
Den första kunskapsutvärderingen från IPCC publicerades 1990 och utgjorde grunden för klimatkonventionen som antogs 1992. Sedan dess har nya kunskapsutvärderingar gjorts vart femte till vart sjunde år.
Hur går arbetet till?
Hundratals forskare från hela världen väljs ut för att sammanställa de senaste årens vetenskapliga litteratur inom klimatområdet. Det handlar främst om forskning som har publicerats i vetenskapliga tidskrifter som tillämpar anonym granskning av andra experter (peer review) före publicering och författarna får inte tillföra något ytterligare.
Underlaget är enormt – den rapport som publiceras under måndagen refererar till över 34 000 vetenskapliga artiklar. Sammanställningen är därför en tidskrävande process där utkasten granskas och kommenteras av andra experter i flera omgångar.
I slutet av processen sammanfattas resultaten i en rapport för beslutsfattare. Den godkänns vid ett beslutsmöte där rapportförfattare och representanter från medlemsländernas regeringar nagelfar innehållet för att enas om formuleringarna – mening för mening. Det kan ibland ta tid att nå konsensus.
Det första utkastet till måndagens rapport fick över 16 000 kommentarer. Det andra utkastet till hela rapporten och det första utkastet till sammanfattningen fick över 40 000 kommentarer från experter och regeringar.
Varför ska jag bry mig om vad klimatpanelen tycker?
De närmaste åren är avgörande för att världen ska lyckas undvika de mest katastrofala effekterna av klimatförändringarna. För det krävs stora utsläppsminskningar. Men den nya IPCC-rapporten tittar även på effekter och anpassning här och nu och fungerar som viktigt och tungt underlag för politiker.
Kritik har dock riktats mot klimatpanelen under årens lopp. Det har bland annat gällt faktafel och att budskap har tonats ned för att kunna nå konsensus kring formuleringarna i rapporternas sammanfattning. Vissa menar också att arbetet tar så lång tid att ny relevant vetenskap inte kommer med eftersom det bara är forskning som har publicerats fram till ett visst datum som tas med i varje rapportcykel.
Men bland forskare ses IPCC:s rapporter allmänt som den mest omfattande och tillförlitliga bedömningen av klimatläget som finns. 2007 fick klimatpanelen ta emot Nobels fredspris.
Fakta: Den sjätte klimatrapporten
Inom den pågående sjätte kunskapsutvärderingen (AR6) tar FN:s klimatpanel IPCC fram flera specialrapporter och delrapporter som sätter klimatförändringar, konsekvenser och möjliga lösningar i ett globalt perspektiv.
Huvudrapporten inom AR6 består av tre delrapporter samt en syntesrapport.
Den första delrapporten, ”Den naturvetenskapliga grunden”, publicerades i augusti förra året. I den konstateras med ett starkare språkbruk än tidigare att det är ”otvetydigt att mänsklig påverkan har värmt upp atmosfär, hav och land” och att ”utbredda och snabba förändringar har skett i atmosfären, havet, kryosfären och biosfären”.
Den 28 februari publiceras den andra delrapporten, ”Effekter, anpassning och sårbarhet”. Den behandlar effekterna av klimatförändringar på mänskliga och naturliga system inklusive sårbarheter, samt vilken kapacitet dessa har att anpassa sig till klimatförändringarna.
Den tredje delrapporten kommer i mars och syntesrapporten i september.
Källa: SMHI, Nationalencyklopedin
