Enligt Internationella arbetsorganisationen, ILO, ska barn inte arbeta förrän de nått den minimiålder som gäller i det land de lever i. Och det finns många arbetsuppgifter som barn överhuvudtaget inte ska göra, enligt ILO:s konvention 182 om förbud mot, och omedelbara åtgärder för att avskaffa, de värsta formerna av barnarbete. Konventionen trädde i kraft år 2000.

De flesta barn som arbetar gör det inom jordbruket, men många jobbar också i farliga miljöer där det är förbjudet att utnyttja barn – exempelvis i gruvor, inom fiske, i andra människors hem och i tillverkningsindustrin.

Hushållsslavar i Paraguay

I Paraguay finns traditionen ”criadazgo” som går tillbaka till kolonialtiden och som lever kvar trots att barnarbete är förbjudet enligt lag, berättar juristen Cecilia Gadea som håller på med en doktorsavhandling i ämnet.

– Väldigt fattiga familjer, ofta från landsbygden, tvingas lämna ett av sina minderåriga barn till släktingar eller rikare familjer. Dessa familjer ska uppfostra barnen och ge dem mat och skolgång vilket kallas ”criadazgo”. Men det handlar inte om välgörenhet eller solidaritet utan om att barnen utför arbete i hemmet, säger hon.

Paraguay, som har 7,2 miljoner invånare, är det sydamerikanska land som har störst andel fattiga och det är ett av de tio mest ojämlika länderna i världen.

Här lever nästan 50 000 barn som ”criadazgo”, enligt den ickestatliga organisationen Global infancia. Över 80 procent av barnen är flickor.

– Detta är en av de allra värsta formerna av arbete. Det är ett slags slaveri eftersom barnen tvingas utföra arbetsuppgifter som inte är lämpliga för deras ålder, de straffas och många får inte ens lov att lämna hushållen de lever i, säger Cecilia Gadea.

Enligt forskaren är de flesta av de så kalllade ”criaditos” (små tjänare) mellan fem och femton år gamla. De tvingas utföra arbetsuppgifter i hemmen många timmar per dag utan raster. Många får inte gå i skolan, får inte tillräckligt med mat och misshandlas och straffas. De får inte heller ordentlig vård om de blir sjuka. Bara en liten del av barnen behandlas väl, säger Cecilia Gadea.

Ursprunget till traditionen kommer från det tvångsarbete som de spanska kolonisatörerna tvingade kvinnor och barn från ursprungsbefolkningen att utföra, tillsammans med den stora fattigdom som följde efter två förödande krig, enligt Cecilia Gadea.

– Fattigdomen tvingade mödrarna att lämna bort barn till familjer som hade det bättre ställt, säger hon.

Att traditionen har fortsatt beror enligt Cecilia Gadea på att ojämlikheten och fattigdomen också har gjort det. Stora familjer med små inkomster ser det som sin enda lösning att lämna bort ett av barnen och hoppas att barnet ska få det okej. Och de rikare familjerna vill gärna ha dessa barn som hjälp i hushållen.

– De är billig arbetskraft eftersom de bara behöver lite mat och en sovplats, säger hon.

Fabriksarbetare i Mexiko

I Mexiko beräknas över 2,5 miljoner barn arbeta. Många av dem inom tillverkningsindustrin. Problemet är mest utbrett i delstaterna Colima, Guerrero och Puebla, förklarar Joaquín Cortez, författare till en rapport om modernt slaveri. Han har särskilt undersökt situationen i textilfabrikerna i delstaten Puebla.

– Barnen arbetar under extremt dåliga förhållanden. De jobbar mer än 48 timmar i veckan för en lön på mellan 29 och 40 dollar per vecka. För att klara av arbetet tar de ofta droger som marijuana eller crack, säger forskaren som är knuten till det Nationella autonoma universitetet i Mexiko, Unam.

Joaquín Cortez berättar att arbetsgivarna ofta gömmer barnen på toaletterna eller mellan tygbalar om det kommer inspektörer.

– Barnen arbetar i omänskliga, varma lokaler utan ens minimal skyddsutrustning som ansiktsmasker eller handskar. De arbetar lika mycket som, eller mer än vuxna, men får sämre betalt, säger han.

Joaquín Cortez studier visar att barnen ofta blir utskällda för att de jobbar för långsamt och att flickor utsätts för sexuella trakasserier av medarbetare. Han menar att barnarbetet fortsätter på grund av utbredd fattigdom och ojämlikhet i landet.

Många unga i jordbruket

I Brasilien arbetar 1,8 miljoner barn mellan fem och sjutton år, enligt en studie från det brasilianska institutet för geografi och statistik, IBGE, som publicerades 2017. I landet är det tillåtet för barn över 14 år att arbeta som lärlingar, medan ungdomar mellan 16 och 18 år får arbeta, men inte på nätterna och inte med farliga arbetsuppgifter.

En av rapportens författare, ekonomen Flávia Vinhaes, säger att studien visar att reglerna inte alltid följs. Studien visar att en majoritet av de barn mellan fem och tretton år som uppgavs arbeta gjorde det inom jordbruket eller i sina egna hem.

Hon säger att det är stor skillnad på om barnen hjälper till hemma och samtidigt kan gå i skolan, eller om de tvingas arbeta för ersättning långa timmar och med farliga arbetsuppgifter. Det senaste är helt förbjudet för barn.