Startsida - Nyheter

Radar · Djurrätt

Genvariation avtar – vargar behöver nytt blod

Den skandinaviska vargstammen, som utgörs av populationen i Sverige och Norge.

Fem generationer av inavel har gjort att den skandinaviska vargstammen har förlorat mellan 10 och 25 procent av den genetiska variationen, visar ny forskning från Uppsala universitet.
Det går inte att fastslå hur det påverkar vargens överlevnad, men stammen är i behov av nytt blod.

Vargstammen i Sverige och Norge var i praktiken utrotad på 1970-talet, men i början av 1980-talet dök det plötsligt upp invandrande vargar i de värmländska skogarna och angränsande trakter av Norge. Två av vargarna bildade ett par och fick ungar.

Dessa två vargar och ytterligare en individ ses som grundare av den nuvarande skandinaviska vargstammen, som i dagsläget beräknas bestå av runt 480 individer.

Nu visar ny forskning från Uppsala universitet att fem generationers inavel bland vargarna har gjort att mellan 10 och 25 procent av den genetiska variationen har gått förlorad.

"Väldigt överraskande"

– Det är första gången som vi har kunnat räkna fram hos en hotad djurart hur mycket genetisk variation som går förlorad för varje generation, säger Hans Ellegren, professor i evolutionsbiologi vid Uppsala universitet.

Sammanlagt har hela 160 000 genetiska varianter försvunnit ur populationen under årens lopp.

– Det var oväntat mycket. Det är ett väldigt överraskande resultat, säger Hans Ellegren.

Hur problematiskt det är för framtidens vargar att så mycket genetisk variation har gått förlorad är omöjligt att fastslå.

– Någon av de här förlorade varianterna skulle kunna vara viktig för vargarnas fortsatta överlevnad. Att varianterna bär på någon form av motståndskraft mot exempelvis ett virus eller att de är viktiga om miljön förändras i framtiden och vargen behöver anpassa sig, säger Hans Ellegren.

Oförutsägbarheten kring vilka genetiska varianter som kan tänkas vara viktiga i framtiden går att exemplifiera med omikronvarianten av coronaviruset.

– Vi visste inte att omikron skulle komma i november. Det är ett praktexempel på hur omvärlden är såpass oförutsägbar att du inte kan förutsäga vilka varianter som kommer att vara användbara framöver.

Nytt blod behövs

Förändringen i vargstammens arvsmassa har forskarna studerat genom att kartlägga hur kromosomerna såg ut hos de tre ursprungsvargarna, två hanar och en hona.

– Då kunde vi se att de tre grundarna faktiskt var genetiskt besläktade från början. Vi kan inte säga om de var kusiner eller tremänningar, men detta visar att man har underskattat hur mycket genetisk variation som kom in i stammen från början, säger Hans Ellegren.

Tidigare forskning har visat att det finns genetiska defekter i den skandinaviska vargpopulationen och det är viktigt att det kommer in nytt blod i stammen i framtiden

Från 2010 och framåt har det kommit invandrande vargar, som har varit i kontakt med stammen. Men det är kanske viktigare än vad man har trott tidigare att man får in det här nya genetiska bidraget. Just för att det går så mycket variation förlorad med inaveln, säger Hans Ellegren.

Fakta: Om studien

Studien är gjort av genetiker på Evolutionsbiologiskt centrum vid Uppsala universitet i samarbete med dels forskare vid Grimsö forskningsstation och dels forskare från Norge.
Tre vargar som vandrade in från Finland i början av 1980-talet lade grunden till den nuvarande vargstammen i Sverige och Norge, som benämns som den skandinaviska vargstammen.
Analyserna bygger på dna från de tre ursprungsvargarna och runt 100 vargar som är födda från 1980-talet fram till nutid.
Forskarna har lyckats studera nedärvningen av så kallade haplotyper, som är ordningsföljden av genetiska variationer längs en kromosom.
Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Genome Research.
Källa: Uppsala universitet
TT

Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV
Prenumerera gratis på vårt
NYHETSBREV