De unga afghanska flyktingarna som kom till Sverige 2015 har levt en stor del av sina liv under ständig osäkerhet, bristande rättssäkerhet och ändlösa asylutredningar. Nu är det dags att förenkla asylprocessen och låta dem stanna, skriver debattörer från nätverket Femövertolv och Ingen människa är illegal.
DEBATT De kom till oss 2015, de har varit i Sverige i snart sju år. De unga afghaner som fortfarande var barn när de tog sig till Sverige efter en lång och livsfarlig flykt. En flykt från terror och förföljelse. En flykt till fots över gränser där de blivit beskjutna. En flykt där de utnyttjats av hänsynslösa flyktingsmugglare. De tog sig över Medelhavet i läckande och överfulla gummibåtar. De fortsatte upp genom Europa och slutligen till oss här i Sverige.
Här togs de emot med öppna armar. ”Här är ni trygga, här får ni stanna” sa man, även från högsta politiska ort. ”Öppna era hjärtan, svenska folk” vädjade den dåvarande statministern Fredrik Reinfelt (M).
Nu har det gått sju år. En mycket stor del av deras unga liv. Sju år av bristande rättssäkerhet. Sju år av oändliga asylutredningar och en ständig osäkerhet och otrygghet som plågat dessa unga. Trauman från uppväxten i krig och terror har förstärkts av den plåga de utsatts för här. Hos oss i Sverige.
De har genomlidit långa och skrämmande förhör av outbildade handläggare på Migrationsverket där deras trovärdighet hela tiden har ifrågasatts. De har genomgått kränkande åldersbedömningar som dessutom har en skrämmande felmarginal och saknar vetenskapligt stöd.
De har levt i en asylprocess som är obegriplig för de unga, med lagar och regler som är svåra att förstå även för de mest insatta juristerna. En retroaktiv lagstiftning som gjort det helt omöjligt att göra rätt.
De har drabbats av den så kallade gymnasielagen som, förutom att den är godtycklig och lämnar många utanför, sätter ytterligare omänsklig press på ungdomarna. Lagen kräver godkänt i alla ämnen och fast jobb inom sex månader. Annars väntar utvisning.
De som lämnats utanför gymnasielagen eller inte klarat de hårda kraven har hämtats av gränspolisen under brutala och förnedrande former och satts i förvar på obestämd tid i väntan på tvångsdeportation till krigets Afghanistan.
Många av dem som fått avslag på avslag har till slut givit upp och flytt till Frankrike där de flesta mycket snabbt har fått långa uppehållstillstånd.
Andra åter har förlorat allt hopp och tagit sina liv i förtvivlan. Den psykiska ohälsan är stor i denna grupp. Självmordstalen är åtta gånger högre jämfört med svenskfödda ungdomar.
Nu har talibanerna tagit makten i Afghanistan. Svenska myndigheter försöker få ut människor som jobbat åt Sverige. Migrationsverket har ändrat sitt så kallade rättsliga ställningstagande och öppnar nu en möjlighet för många av de unga med utvisningsbeslut att söka asyl på nytt.
På nytt ska de gå igenom en hård prövning. På nytt ska de gå igenom sin historia. De ska igen tvingas berätta ingående om sina trauman och övergrepp, med färska minen av att tidigare inte blivit trodda av svenska myndigheter. På nytt ska de utsättas för en plågsam väntan på ett beslut om de ska få stanna tillfälligt, eller om de ska tvingas tillbaka till det land som var livsfarligt redan när de lämnade 2015 och nu är ännu mycket farligare. Särskilt för unga som levt i väst i sju år.
Några av de grunder för förföljelse från talibanerna som europeiska myndigheter lyfter är att man levt i väst under lång tid, att man tillhör den förföljda folkgruppen hazara och att man lämnat islam. De flesta av de unga som kom hit 2015 faller in under flera eller alla av dessa kategorier. Och är man flicka eller kvinna så borde det dessutom ha varit självklart redan 2015 att man har asylskäl.
Och för att strö salt i såren uttalar sig migrationsminister Morgan Johansson (S) föraktfullt om dess unga och menar bland annat att de ”får skylla sig själva”.
Det är nog nu. Sluta plåga dessa unga. Förenkla asylprocessen och låt afghanerna stanna!
