Att barn läser och funderar kring varför vi ska komma ihåg någonting som hände för väldigt länge sedan, det har varit en drivkraft för Jessica Bab, som tillsammans med Illustratören Peter Bergting gjort serieboken Vi kommer snart hem igen. Som underlag till boken intervjuade hon sex överlevare av Förintelsen om deras upplevelser och vardag. Några av dem var små barn när det hände, de äldsta i studentåldern.

– Det var viktigt för mig att fråga dem om deras vardag innan kriget kom, för att kunna förmedla en känsla om hur livet var innan. Sen berättade de också om sina upplevelser när de kom till Sverige, säger hon.

Det gemensamma

Att skapa en igenkänning var kanske det viktigaste av allt, förklarar hon.

– Der var överordnat för mig, att ge just den känslan till läsaren: hur hade det känts om det här var jag? Skräcken: tänk om det här var jag. Jag ville hitta sådant som är gemensamt för alla åldrar, vardagen: att ta en kopp choklad med sin mamma, eller vad som helst. Så att det skapar känslan av att detta har hänt och det skulle kunna hända mig.

Boken, som gavs ut 2018, har fått ett bra mottagande, och det tror hon har att göra med just formen.

– Dels är den i serieformat. Det gör att personer som kanske inte tar till sig en massiv text kan ta till sig den. Det är ett svårtillgängligt material men lättillgängligt berättat.

Skolan viktig

Ibland föreläser Jessica Bab ute på skolor, och det är något hon skulle vilja göra mer, för att nå barn i skolåldern och för att få till ett samtal om varför vi ska minnas.

– Den tanken tycker jag att vi tappar bort. Att vi minns för att det inte ska kunna hända igen. För allas skull. För det kommer ju hända igen om vi inte är försiktiga med vår demokrati och slår vakt om det fria ordet och allas demokratiska rättigheter.

För även om detaljerna kanske inte upprepar sig igen, så kan de stora dragen återupprepas snabbare än man tror.

– Verkligen, jag är övertygad att det kan hända igen. Inte mot judarna, kanske, men nästa gång drabbar det de som är minst förberedda. Börjar man med att begränsa yttrandefriheten och hittar någon ”vars fel det är” så kan man vara där snart. Det är inte så långt bort.

Och det händer ju i andra kulturer, konstaterar hon.

– Det som hände med Capitolium tyckte jag var ett bra exempel på hur skör demokratin är. Några steg till och med en ledare som gör det svårt för en viss typ av människor att leva…

Lära sig demokrati

Det är ett aktivt arbete att lära sig att leva och vara i en demokrati, tycker hon.

– Det borde faktiskt vara ett skolämne. Vad innebär yttrandefrihet och vad är en god demokrati? Det är där, i skolan, som den stora förändringen klan ske.

Därför tycker hon att barn ska läsa om detta, och att man som vuxen ska vara med.

– Man ska vara beredd på att prata om detta, för det kommer jättemycket tankar när barnen läser, säger hon.

Allteftersom tiden går blir de som upplevt förintelsen allt färre och det kommer att komma en tid när ingen finns kvar. Det blir istället ett ansvar som läggs på oss.

– Jag tänker att de har gjort sitt i att berätta för oss. Nu borde vi klara av att axla det ansvaret. Nu är det upp till oss, det är ett tungt ansvar, men det klarar vi!