DEBATT I Syre nr 19 22/4 kritiserar Robert Svensson från Skydda skogen regeringen för att svika miljön, skogen.
Men kommer sen med de traditionella svepande anklagelserna från miljörörelsen som saknar faktabakgrund.

1. Näringslivet, skogsbolagen, storbolagen, ”kapitalet” sägs vara orsaken, men alla borde veta att statliga Sveaskog (gamla Domänverket) är Europas största skogsbolag, eller vad man ska kalla det, skogsväsende kanske?

2. Robert Svensson påstår att alla naturskogar redan är borta och ersatta av plantager, vilket är helt fel. Miljörörelsens syn på den saken gör att alla skogar anses värdelösa ur miljösynpunkt. Denna verklighetsbeskrivning uppmuntrar till skövling eftersom den antyder att det redan är för sent, att slaget redan är förlorat.

Att utarmningen av ekosystemen är det största hotet är rätt, liksom att skogsindustrin inte längre är den viktigaste näringen i skogslänen. Men kritiken mot huvudproblemet saknas. Det är genomgående för miljörörelsen att missa målet. Skydda Skogen, Svenska Naturskyddsföreningen med flera blir då en del av problemet.
Sverige är sämst i världen på skogsvård. Kalhyggesepoken är över i resten av Europa, men här är den accepterad som en naturlig del av vardagen, sönderkörda hyggen som om ingen bryr sig, annat än några enstaka privatpersoner, maktlösa.
Egentligen finns bara två sidor att välja mellan, de omsorgsfulla skogsägare som vill sköta sin skog hållbart, och skövlarna. Naturskyddsföreningen med flera på miljösidan deltar inte i den dragkampen, inte heller Miljöpartiet eller miljömyndigheterna, eller rättsväsendet, som accepterar det som görs i skogen även om det ofta rör sig om grova miljöbrott.

Många gånger har vi sett stora arealer i norr massakrerade under vårveckorna,
meterdjupa körskador och obefintlig naturhänsyn. Det är brottsligt, men rättsväsendet backar, kanske just för att staten skövlar, och att staten är rättsväsendet?