Det finns olika typer av skogsakti­vister. Dels de som kedjar sig fast vid avverkningsmaskiner eller klättrar upp i träd, och så finns det de som tar på sig gummistövlarna och letar ovanliga tickor många kilometer bort från allfartsvägarna. Fast det ena behöver inte utesluta det andra. Alla är dock överens om att det är bråttom. Våra sista värdefulla skogar håller på att försvinna.

– Det är de sista bitarna som vi försöker identifiera och skydda innan det är försent. Och det är inte mycket kvar. Skogsbolagen har avverkat för mycket under lång tid. Det är inte hållbart, säger Ingemar Södergren, som är sammankallande i Nya skogsgruppen Uppsala.

Till vardags är han landskapsarkitekt men det stora intresset ända sedan barnsben är naturen. Tidigare var han engagerad i Fältbiologerna och gick sedan vidare till Naturskyddsföreningen, som har lokala arbetsgrupper med olika inriktningar runt om i Sverige.

– Det är som ett slag i magen när man åker tåg genom Sverige och ser hur exploaterad skogen är. Allt är som lapptäcken och även om det finns skog så är det plantager med väldigt liten biologisk mångfald. Ekosystemen är utarmade och fragmenterade, säger Ingemar Södergren.

Utåtriktad skogsgrupp

För fem år sedan bildades ett löst nätverk av skogsintresserade kring den skogsgrupp som fanns i Uppsala. Nätverket och dess mejllista växte och medlemmarna bestämde sig för att bilda en egen skogsgrupp 2019 som de ville skulle vara mer utåtriktad och inte främst fokuserad på inventeringar.

– Vi gör allt möjligt men det blir mycket folkbildning kring skog. Vi håller kurser i naturvårdsarter, går igenom digitala kartverktyg, har filmkvällar och bjuder in föreläsare. I Uppsala län har vi gjort praktisk naturvård men även samarbetat med stora skogsbolag. Det blir en hel del samverkande och nätverkande, säger Ingemar Södergren.

Det behövs inga förkunskaper för att vara med vid träffarna eller när gruppen kör exkursioner. Trots att det är en ideellt driven föreningen gör gruppen skillnad. Bland annat lyckades den tillsammans med andra ­organisationer rädda ett 15 hektar stort skogsområde söder om Uppsala. Naturreservatet Kungshamn-Morga sköts av en stiftelse som ville avverka skogen på grund av angrepp från barkborre, men efter stora protester sköts de planerna på framtiden.

I området finns bland annat grön sköldmossa, blackticka och rosenticka. När Nya skogsgruppen Uppsala gör inventeringar eller utflykter är det sådana tecken på signalarter eller rödlistade arter som de vill hitta och som visar på skogsområdets kvalitéer.

– Vi är inte intresserade av att inventera hårt gallrad skog eller kalhyggen. Tyvärr, är större delen av skogslandskapet redan utarmat. Vi försöker hitta de olika bitar som fortfarande är orörda och som är levande skog. Utan oss ideella krafter skulle många många områden avverkas och ingen skulle ens känna till att det var värdefull skog som försvann.

Privatpersoner tipsar

Skogsgruppen får in tips från privatperson på fina skogar. Det går också att spana till viss del genom kartor och flygfoto. Ett litet område skog räddades från avverkning bara genom att Ingemar Södergren var ute och åkte skidor.

– Jag kom till en liten bit skog där jag aldrig varit förut och såg att det fanns stor värden. Jag tänkte att det kunde vara en plats för tjäderspel. Samtidigt såg jag att den var markerad för avverkning så jag tog kontakt med skogsägaren, säger han.

Som det ser ut i dag vilar ett stort ansvar på markägarna att ha koll på vilken typ av skog de har. I december förra året slutade Skogstyrelsen med att regi­strera nyckelbiotoper. Om markägaren vill, måste Skogsstyrelsen dessutom avregistrera nyckelbiotoper två år tillbaka. Detta är en utveckling av att Skogstyrelsen förlorat rätten att registrera nyckelbiotoper efter att Högsta förvaltningsrätten gått på en rad fall där markägarna vägrat Skogstyrelsen att göra inventeringar.

– Det är inte rimligt att förvänta sig att alla markägare har den kompetens eller kunskapsnivå som krävs för att göra en nyckelbiotopsinventering, eller att de ens har motivation och vilja. Nu tar man bort den kunskapen och samtidigt så dras pengarna in.

Virkesbrist

Utan inventeringarna och klassificeringen av nyckelbiotoper är det lite som hindrar mark­ägare från att göra avverkningar av skyddsvärd skog.

– Många markägare ser på skogen som att det är tusenlappar som står där. Skogsbolagen har virkesbrist och söker med ljus och lykta efter avverkningsbara områden. Då börjar man tulla på skog som tidigare har varit avsatt och setts som skyddsvärd, säger Ingemar Södergren.

En annan dust som Nya skogsgruppen Uppsala har fört är med Uppsala universitet, som är en stor skogsägare. I friluftsområdet Hågadalen-Nåsten, som också är ett naturreservat, vill Akademiförvaltningen avverka skog inom ramarna för vad som är tillåtet enligt skötselplanen. Men Naturskyddsföreningen menar att industriellt skogsbruk inte har någon plats i naturreservatet. Det var här som Carl von Linné hade föreläsningar för sin elever på 1700-talet och skogen är rik på biologiska och kulturhistoriska värden.

– Trots de höga värdena har Akademiförvaltningen gjort flera kalhyggen i området. När vi började kampanja för att bevara Hågadalen-Nåsten var det inte svårt att väcka opinion bland allmänheten. Man tänker ju inte att ett stort universitet ska syssla med kalhyggen på det sättet, ­säger Ingemar Södergren.

Långt från målen

Det var på 1980-talet som Uppsala universitet avsatte 100 hektar skog till att bli naturreservat från det stora bestånd som Akademiförvaltningen förvaltar.

– Om vi ska nå de mål vi har skrivit under i FNs konvention om biologisk mångfald måste vi skydda minst 17 procent av skogen som dessutom ska vara representativ för Sveriges olika regioner och utgöra en fungerande grön infrastruktur i landskapet. Som det är i dag är vi långt från de målen, säger Ingemar Södergren.

Numera är bara 10-15 procent av Sveriges skogar naturskogar. Det tar runt 70-80 år för ett träd att bli moget för avverkning. Eftersom den avverkningsmogna skogen har minskat sedan 1960-talet har vi ett läge där mycket av skogsbeståndet består av ungskog, men inte tillräckligt med mogna träd.

Regeringen hade avsatt 2 miljarder kronor i budgeten för att skydda skog men när Centerpartiet valde att inte rösta på förslaget gick istället oppositionens bugdetmotion igenom där pengarna läggs på en sänkning av bensinskatten. Det gör det svårare i praktiken att värna om skyddsvärd skog och den fjäll­nära skogen, menar Ingemar ­Södergren.

–Det är ju galet! Först säger man att folk ska skydda sin skog frivilligt men sedan tar man bort pengarna. Det här är självklart dåligt. Det är dåligt för skogsägare som vill få ersättning för att skydda sin skog, det är dåligt för miljön och klimatet.

Tillfredsställelse

Så varför ägnar man en stor del av sin fritid för att ränna i skogen när det hela tiden ändå är en utförsbacke? För Ingemar Södergren ger engagemanget i skogsgruppen honom en stor känsla av tillfredsställelse, inte minst när han återvänder till en skog han har varit med om att ha räddat.

– Det är en fantastisk känsla att gå runt i en riktig skog och se mångfalden och alla arterna som ska finnas där. Det är sällan man hittar en sådan skog idag som är som en naturskog eller på gränsen till det. Det känns fint att kunna vara med och rädda något till andra medmänniskor som sedan kan få njuta av de här områdena. Och folk är tacksamma för det arbete skogsgrupperna gör. De hör av sig och tackar!

Arbetet slutar inte där. Bara för att en skog undantas från avverkning går det inte att lita på att det kommer vara så för evigt. Skogsägare och skogs­bolag plockar bort registreringar av nyckelbiotoper, eller ändrar sig vad det gäller frivilligt avsatta områden. Det gäller att hålla sig på tårna och följa med i ansökningarna om avverkning hela tiden.

– Vi är inga hårt drivna aktivister utan vill bara att mark­ägarna och skogsbolagen följer lagstiftningen och de certifieringsregler som finns. Vi är ­ideella naturvårdare och inte en aktivistgrupp. Det är för att vi ska kunna nå de globala målen. Det är inte så radikalt egentligen, ­säger Ingemar Södergren.

Använder artportalen

Nya skogsgruppen Uppsala driver inga ärenden utan medlemmarna tipsar Skogsstyrelsen eller länsstyrelsen om det gäller artskydd. Precis som för intresserade privatpersoner som stöter på rödlistade arter lägger de in uppgifterna i artportalen där myndigheterna har tillgång till dem direkt.

– Arbetsgrupperna är väldigt viktiga och fyller också en social funktion, tycker jag. Vi behöver mer känsla av community och sammanhang. Folk är ensammare än någonsin i världen.

Fakta: Nya skogsgruppen Uppsala

• Föddes ur ett löst sammansatt nätverk av ­naturintresserade personer 2017.

• Har föreläsningar, träffar med kaffe och bulle, filmkvällar, utflykter och gör inventeringar. Driver även kampanj­arbete och informations­arbete.

• Det behövs inga förkunskaper för att vara med.

• Information om gruppen och dess aktiviteter finns på Facebook, Instagram och via mejlinglistor.