Den pensionerade jägmästaren Ulf Norrstig i Kerstin Ekmans roman Löpa varg hittar inte själv orden för att beskriva sin nästintill religiösa upplevelse av ett vargmöte, men han konstaterar att ”våra ord har dödlig makt över dem. Lagens ord och bokstav: licensjakten börjar andra januari”.

Även utanför romanens värld började licensjakten den andra januari. Göran Greider beskriver jakten som ett blodigt, antropocentriskt drama ”där en beväpnad övermakt ger sig på de obeväpnade.” I årets jakt jagades var och en av de 27 vargarna i snitt av 71 jägare. Vargjakten är på alla sätt en uppvisning i makt över vem som ska få finnas och inte få finnas i svenska skogar. Övermakten vill även fortsättningsvis fritt kunna fylla den egna frysboxen med älgkött.

Det går nämligen lätt att lägga ihop två och två för att förstå skälen till varför jägarna inte vill ha varg. Sveriges Radio P4 rapporterar att under ett år med ett nyetablerat vargrevir mellan Ulricehamn och Mullsjö har inga attacker på tamdjur skett, däremot har antalet älgar minskat enligt jägarna. Svensk vargjakt handlar inte främst om att skydda tamdjur. Det görs mer effektivt med icke-dödliga förebyggande åtgärder som rovdjursstängsel och herdehundar. Vargen konkurrerar helt enkelt med jägarna om bytena.

På Natursidans Twitter läser jag att för Sveriges största företag för naturturism sköt jägarna bort bägge vargparen och de flesta av valparna i de revir där företaget har sina guidningar. Alla andra ska ge vika för jägarnas troféjakt, inklusive de företag som ger människor den unika upplevelsen att sitta under stjärnhimlen och kanske få höra vargar yla.

Samtidigt höjs ögonbryn i andra länder över den svenska troféjakten på varg. Till the Guardian säger Fiona Matthews, professor i miljöbiologi vid universitetet i Sussex, att det är extraordinärt att länder så uppenbart gör saker som är olagliga enligt EU:s habitatdirektiv. Matthews fortsätter ”Man skulle kunna tro att dessa länder skulle kunna leva med sina rovdjur, särskilt med tanke på deras låga befolkningstäthet. Det verkar drivas av jaktintressen”.

Enligt Svenska Rovdjursföreningen var 1 924 jägare anmälda till årets vargjakt, varav så många som 224 var troféjägare från andra länder. Det är trots allt förhållandevis få av de svenska jägarna som deltar i licensjakten, endast 0,6 procent enligt Svenska Rovdjursföreningen.

Attitydundersökningen av Sveriges Lantbruksuniversitet och Umeå universitet visar att majoriteten i Sverige, 69 procent, är positiva till vargar och hela 20 procent är neutrala. Enbart 12 procent är negativa. Därför är det också felaktigt att göra vargfrågan till en fråga om att hitta en balans mellan det strikta skydd vargen ska ha enligt EU:s habitatdirektiv och tolerans för vargen. Vargen är redan tolererad av det svenska folket. Den hör hemma här.

Hos Ulf Norrstig surrar tankarna om natten: ”Jag tänkte ordet mördad. Gällde det bara människor? Jag vände och vred på orden: dödad, mördad, avlivad …”