FN förespråkade tidigt i pandemin att länder skulle ge sina fattiga befolkningar baslöner för att minimera den extrema fattigdom och hungersnöd som annars skulle drabba dem.

Under olika perioder har USA, Kanada, Finland och flera andra länder undersökt olika former av baslöner. I Grön ungdom vill vi gå några steg längre: vi vill införa basinkomst i Sverige.

Den formen av basinkomst som Grön ungdom förespråkar kallas ”negativ inkomstskatt” och innebär att alla under en viss inkomstnivå skulle få en statlig kompensation, med syfte att ge frihet och att minska de ekonomiska klyftorna och de konsekvenser som kommer med dem. Vi i Grön ungdom tycker att varje människa har rätt till en grundläggande ekonomisk trygghet, något som en basinkomst hade garanterat.

Förutom de tydliga offren under pandemin finns även mindre synliga sådana, vilka är de som förlorat sina jobb och tvingats in en ekonomisk osäkerhet. Bland dessa finns framför allt kulturarbetarna, unga och utrikesfödda. Dessa är personer som redan tidigare hade det tufft på arbetsmarknaden och som i stor utsträckning har jobb med låg säkerhet.

En konsekvens av detta är att den psykiska ohälsan har ökat i framför allt dessa grupper, vilket är negativt inte bara för individerna men även för samhället i stort. En rapport om basinkomst från Linköpings universitet från 2021 visar hur de som mottagit någon form av medborgarlön får en bättre mental hälsa i och med att deras oro för fattigdom minskar.

Arbetslöshet är nu under pandemin ett stort problem och låg år 2020 på 8,3 procent. Ett vanligt argument är att även denna siffra hade skjutit i höjden ifall en basinkomst skulle införas, då det anses att folk är lata och skulle välja att stanna hemma och inte jobba alls. Ifall vi säger att en basinkomst hade legat på 15 000 kr, hade du, som läsare, valt att stanna hemma hela dagarna? Sannolikheten är stor att du inte hade gjort det, då de flesta uppskattar sina jobb och gör dem för de extra pengarna men även för att det känns meningsfullt.

Ifall människor hade sagt upp sig, eller minskat sin tjänst, hade det troligen lett till att de hade börjat investera mer tid och resurser i sig själva, genom exempelvis att plugga vidare eller starta företag. Möjligheten till avlastning i sin arbetsbörda hade inneburit ett trendbrott  inom den psykiska ohälsan. Dessa människor skulle bidra  till en positiv utveckling för samhället i stort.

Det är även detta som otaliga studier om basinkomst visar, då basinkomst leder till att sysselsättningsgraden i ett samhälle går upp samtidigt som arbetslösheten går ner.

När alla dessa fördelar med basinkomst visas upp finns det nästan alltid bara ett motargument: kostnaden. Ett system med basinkomst kan organiseras på många sätt och därför finansieras på olika sätt. Argumentet att Sverige inte har råd med basinkomst är dock helt falskt. Enligt IVL Svenska Miljöinstitutet så hade vi haft råd med en basinkomst på ungefär hälften av medianlönen med en platt skatt på 55 procent ifall vi föreställer oss en framtid där automatisering har börjat ersätta jobb. Medianlönen låg år 2020 på 32 400 kr i månaden, vilket innebär en basinkomst på 16 200 kr i månaden.

Nu under pandemin har vi en unik chans att forma ett system som faktiskt fungerar för alla, som ser till så att ingen behöver gå in i väggen på ett jobb som inte ger dem någon glädje. Ifall vi har denna möjlighet att göra något som hjälper alla, varför skulle vi inte göra det?