Vi vet hur vi ska göra, inga stora konserter, inga stora fester. Håll ned sällskap till färre än 8 i taget, använd munskydd i kollektivtrafiken och vaccinera dig, igen. Om du inte är vaccinerad är du inte välkommen att delta i större aktiviteter alls.

Vi har en omfattande spridning av covid-19 precis som vi hade föregående år. Det är alltså rimligt att vi till viss del anpassar oss till det. Hade det här varit icke-tvingande råd hade det inte funnits något att invända mot över huvud taget. Det är svårt att veta hur många som är smittade just nu, men med tanke på att väldigt många är vaccinerade, omikron verkar smitta lätt och ge milda symptom kan vi väl anta att vid en tillställning på 1000 personer finns det oftast flera som är smittade, som dessutom kommer smitta andra om man inte gör något.

Precis som med andra sjukdomar som härjat i vinter.

Problemen med det som sker nu är flera. Dels har vi fortfarande skilda restriktioner mellan om man är vaccinerad eller inte, trots att det för samhällssmittans skull verkar göra i näst intill ingen skillnad alls. Det lyfts egentligen bara två argument för vaccinationspass, det ena är att om en ovaccinerad blir sjuk riskerar den att belasta sjukvården, och det andra är att vaccinpassen i sig får människor att vaccinera sig.

DN:s ledarredaktion skriver till exempel så här i sin osignerade ledare om att det är dags att sluta kräva vaccinationspass: ”Dessutom har verktyget redan tjänat sitt syfte som en extra knuff för tidigare tveksamma att bege sig till en vaccinationsmottagning.” Det är ett syfte vaccinationspass aldrig borde fått ha. Vi kan inte inskränka i människors rättigheter för att pressa dem att göra ingrepp i sin kropp som de inte vill. Argumentet att man riskerar att belasta sjukvården är också ett mycket tveksamt sådant. Det är bra att utgå ifrån när man väljer hur man agerar. Men om vi börjar förbjuda människor att leva sitt liv med risker, inte för deras skull, utan för samhällsnyttans skull, är vi ute på hal is (vilket för övrigt är betydligt mer riskfyllt).

Men även om vi lämnar diskussionen med covidpass nu när Tegnell och DN är överens om att de inte fyller någon större funktion, så är resterande restriktioner också ett problem. Även om vaccinerade både blir sjuka och sprider smittan vidare så var risken, i december (alltså innan den mildare omikron slagit igenom helt), för att en person mitt i livet över huvud taget skulle behöva sjukvård nere på 0,78 procent. För de allra allra flesta är det här inte längre en väldigt farlig sjukdom. Argumenten för att varje enskild människa ska välja att anpassa sig är starka. Precis som vi bör undvika att sprida andra sjukdomar bör vi alla agera för att hålla ner denna.

Men statens tvingande restriktioner med stora ingrepp i befolkningens fri- och rättigheter är svårare att motivera, tröskeln för sådana ingrepp måste vara väldigt väldigt hög, och det är svårt att se att den är det nu.