För tredje året i rad anordnas Järvaveckan, ett alternativ till Almedalen som hålls långt från maktens centrum. Arrangörerna hoppas att festivalen ska utvecklas till ett forum för alla som har svårt göra sina röster hörda – oavsett var i landet de bor.
Järvaveckan vill vara en festival där politiker och medborgare kan mötas direkt och jämfört med förra året har arrangemanget vuxit märkbart.
Omkring 130 aktörer, från riksdagspartier via myndigheter och ideella organisationer till företag, kommer att medverka. Det innebär en tredubbling jämfört med i fjol och arrangörerna hoppas på mellan 1 000 och 3 000 besökare per dag.
2017 var det ett nytt format och det var första gången alla partiledare var med. Nu har vi visat att vi gör det här med hjärtat och budskapet har nått dem:
– Vi gör det här för vår demokrati, för vårt land och vi gör det inte endast för förorterna eller för invandrare utan för att det är så viktigt för Sverige att vi frigör den potential som finns i de här områdena, säger grundaren Ahmed Abdirahman.
2016 hölls arrangemanget i samband med Järva filmfestival med Miljöpartiets språkrör Gustaf Fridolin som ende medverkande partiledare. Inför årets arrangemang hade samtliga partiledare tackat ja redan innan nyår. Ahmed Abdirahman tror att det spelar en viss roll att det är valår, men också att frågor om migration och integration i dag står högt på den politiska dagordningen.
– De här frågorna är viktiga, inte bara för människor som bor i utsatta områden. Jag tror att vi kommer att märka av att integration och migration tas upp i våra samtal och i talen från politikerna. Men jag hoppas att vi inte begränsas av det. Bara att vara där är integration och vi vill ha samtal om alla möjliga ämnen, säger han.
En uttalad ambition med Järvaveckan är att väcka det politiska intresset hos medborgarna i Sveriges förorter. Men för Ahmed Abdirahman är ambitionen att festivalen ska utvecklas till ett forum för människor i hela landet som känner att politikerna inte lyssnar till dem.
– En del av Järvaveckan handlar om att nå människor som inte syns eller hörs någon annan stans. Den är till för alla, både från förorten och från glesbygd och landsorten, säger han.