DEBATT Den verkliga flyktingkrisen har aldrig varit i Sverige och den kommer aldrig komma till Sverige. Den verkliga krisen befinner sig långt från oss, 60 miljoner människor på flykt, åtnjuter inte ens de mest grundläggande rättigheterna som stipuleras i FNs förklaring om de mänskliga rättigheterna. De mänskliga rättigheterna är beskrivna i ett lättläst dokumentet som har undertecknats av 147 stater och är väl värt att, läsa, spara och läsa igen.
Vare sig i Sverige eller i FNs flyktingläger tillerkänns flyktingarna alla dessa rättigheter, trots att författarna redan i artikel 2 ansträngt sig upp över öronen med en övertydlig beskrivning av att alla artiklar i dokumentet gäller för alla människor utan undantag:
”Var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som uttalas i denna förklaring utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan uppfattning, nationellt eller socialt ursprung, egendom, börd eller ställning i övrigt. Ingen åtskillnad får heller göras på grund av den politiska, rättsliga eller internationella status som råder i det land eller det område som en person tillhör, vare sig detta land eller område är oberoende, står under förvaltarskap, är icke-självstyrande eller är underkastat någon annan begränsning av sin suveränitet.”
Världens flyktingar lever i stor utsträckning i fjärran öknar i läger med taggtrådsstaket eller som papperslösa i megastädernas skuggsamhällen. Varje dag, för varje flykting i varje land bryts någon eller flera av de mänskliga rättigheterna. Det är en verklig flyktingkris.
Den ännu större krisen är att samtidigt som världen är rikare än någonsin så lever hundratals miljoner människor världen över under hot, våld och förtryck och tar sig inte därifrån, inte ens till ett flyktingläger. De vet och vi vet att deras mänskliga rättigheter kommer kränkas varje dag oavsett om de är i hemlandet, i läger, på flykt eller om de lever som papperslösa.
Det är en verklig kris, en kris för mänskligheten, för humanismen, för de liberala idealen så väl som för den internationella solidariteten.
147 länder är överens! Vi kan skicka människor till månen och vi kan snabbt fylla ett land med vapen, från knivar till drönare som styrs från andra sidan jordklotet. När vi kan det och dessutom är överens om rättigheterna, då bör vi skämmas över att vi inte tillser att alla människor får tillgång till den frihet, den jämlikhet, det arbete och den möjlighet att utvecklas och självständigt sträva efter lycka och välgång på sitt eget vis som vi är överens om.
Det globala asylsystemet är trasigt. I boken Refuge – transforming a broken refugee system reder Alexander Betts och Paul Collier ut hur systemet växt fram, vad som är trasigt och vad vi kan göra åt det. Läs den gärna under vintern och få en glimt av vilka stora möjligheter som finns att göra världen till en bättre plats genom att samarbeta med de huvudsakliga mottagarländerna och bjuda in dem i den globala gemenskapen.
Sverige har en historia av att gå före och av att hjälpa, låt oss fortsätta det arbetet och bygga en lika stolt framtid. Det är dags att vända på varje sten och se hur asylsystemet kan transformeras till ett system som värnar individers frihet och blir en möjliggörare för utveckling i stället för ett repressivt system med läger, taggtråd och skuggsamhällen i så väl syd som nord.
