DEBATT Att hyresregleringen skulle avskaffats 1974 är en lek med ord. För fastighetsägaren är det sak samma: någon annan bestämmer ditt pris.

Att vakansgraden är obefintlig är en osund konsekvens av konstlat låga hyror. Friska marknader har viss vakans, vilket gör det möjligt för nya aktörer att snabbt flytta in – jämför marknaden för hyreslokaler som är fritt prissatt, och där vi hittar vakanser (och för övrigt en del hemliga boenden också; jag har själv gömt mig i en fuktmättad marknadspriskällare i Midsommarkransen).

Visst är det lönsamt att äga hyresfastigheter. Man kanske inte kan ta så mycket hyra som man hade velat, men tar då igen desto mer på karusellerna – man kan till exempel välja och vraka bland hyresgästerna med hjälp av världens hårdaste krav på hög och fast inkomst. De kontrakt man inte tvingas lämna till kön kan sen kapitaliseras på annat vis, som förhandlingsbrickor i korruptionen, eller kanske rakt av säljas för sexsiffriga belopp. Som lök på laxen kan man sen göra sig en hacka genom att sälja fiktiva hyreskontrakt till andras ”bostadsbyten”.

Linders oro för dom yngre är krokodiltårar. Det är just ungdomar som förlorar allra mest på hyresregleringen; det är dom som inte får några kontrakt när dessa reas bort till medelålders medelklass, och som istället får betala andrahandsmarknadens fria priser, vilka blir högre ju fler som pressas ut på andrahandsmarknaden på grund av slöseriet på förstahandsmarknaden.

Och dom ”renovräkningar” som Linder nämner är ytterligare en av hyresregleringens absurda konsekvenser. Fick man höja hyran utan att tvinga på hyresgästerna nya kök eller badrum så skulle vi slippa dessa miljöbelastande teppanyakitsunamis som gjort våra innerstäder så sterilt nyrenoverade jämfört med de friare bostadsmarknaderna i Oslo och Köpenhamn. Städer där det för övrigt är betydligt lättare än i Stockholm och Göteborg för ungdomar och nyanlända att hitta prisvärt och centralt boende. Ta en promenad på Grønland eller Nørrebro och insup atmosfären av lika villkor.