Frankrike fortsätter under sitt kommande ordförandeskap i EU-rådet kutymen att låta sig sponsras av stora företag – bland annat biltillverkare. Detta har mött kritik, som också riktar sig mot det faktum att ordförandeskapet sammanfaller med valår i landet och att Frankrike skulle underminera unionens klimatarbete när de driver på för att inkludera kärnkraft i den gröna taxonomin.
Medlemsländerna i EU turas om att agera ordförande i EU:s ministerråd och innehar posten sex månader i taget. EU-rådets funktion är att tillsammans med EU-parlamentet fatta beslut utifrån EU-kommissionens förslag. Det förekommer att länder tar emot sponsring av företag under ordförandeperioden; det handlar ofta om stora bolag som Coca-Cola, Microsoft och Porsche, enligt Aktuell hållbarhet. När exempelvis Portugal innehade ordförandeskapet första halvan av 2021 tecknade man ett avtal med Pepsis leverantör i landet samt företaget The navigator company, vars plantager för pappersproduktion bland annat förknippats med land-grabbing. Då krävde ett upprop att Portugals premiärminister skulle använda ordförandeskapet för att avveckla systemet, men så har inte blivit fallet.
När nu Frankrike tar över ordförandeskapet den 1 januari 2022 sponsras man av de franska biltillverkarna Renault och Stellantis, som äger Peugeot och Citroën. Återigen har motstånd väckts. Redan i höstas startades en gemensam namninsamling där man uppmanade den franska ledningen att tacka nej till alla sponsringserbjudanden inför ordförandeskapet. En av initiativtagarna, footwatch, skrev i appellen att det är ”helt olämpligt att en regering, i sin ledande roll för en av EU:s viktigaste institutioner, som har enorma lagstiftande och politiska befogenheter, kan låta privata företag stå för kostnaderna för en del av sin verksamhet”.
Okänd praxis
Vad innebär då i praktiken att ordförandelandet tecknar sponsoravtal? I fallet Frankrike är tanken att bilföretagen ska tillhandahålla el- och hybridbilar för att transportera delegationer och kompensera deras koldioxidavtryck under ordförandeskapet, rapporterar EU observer. Enligt footwatch innebär sponsorskapet också att företag får marknadsföra sig och sina produkter på hemsidan för ordförandeskapet eller direkt till beslutsfattare inom EU.
Mark Rhinard, professor i internationella relationer vid Stockholms universitet, konstaterar att sponsring i det här sammanhanget är en ganska okänd praxis som främst blir synlig vid publika evenemang, som till exempel hålls i ordförandelandets huvudstad.
– Det förtjänar att granskas eftersom det i slutändan riskerar rådets rykte. Det kan se illa ut för landet och dess regering ifråga om de lierar sig för intimt med företag. Fördelen kan vara att man når ut till fler om det ger möjlighet att arrangera aktiviteter för allmänheten i det egna landet.
Traditionen med sponsring som en del länder följer har som sagt ifrågasatts, bland annat i ett klagomål till Europeiska ombudsmannen 2019, där klaganden just ansåg att sponsringsverksamheten borde regleras. Rådet vägrade först att ta upp frågan men gick sedan med på att ”överväga att utfärda en vägledning till medlemsstaterna om bästa praxis”, sedan ombudsmannen varnat för att sponsringen skulle kunna påverka rådets anseende negativt.
"Nära samarbete med företagssektorn"
I en rapport från Corporate Europe Observatory och Observatoire des multinationales som släpptes i måndags ser man dock större problem än så med sponsringen av det franska ordförandeskapet. Man menar att att ordförandeskapet tagit form i nära samarbete med den franska företagssektorn och att detta sätter en agenda som i stor utsträckning speglar företagens krav.
Landet kritiseras vidare inte bara för att man valt att fortsätta på den inslagna vägen och acceptera sponsring över huvud taget, utan också för bland annat bristande transparens vid möten mellan tjänstemän och företagsrepresentanter. Rapporten avslöjar att av de 40 lobbymöten som sedan den 1 juli hållits av den franska representanten och hans ställföreträdare i Bryssel så var 31 med företag eller industrigrupper och endast 2 med civilsamhället.
”Under förevändning att främja Europas ’ekonomiska suveränitet’, vill Macron ge allt mer politiskt och ekonomiskt stöd till storföretag och problematisk teknologi”, säger Olivier Petitjean från Observatoire des multinationales i ett pressmeddelande.
Indirekt risk
Mark Rhinard ser emellertid inte att det föreligger direkta risker att företag får inflytande över de beslut som fattas i EU-rådet.
– Det skulle vara ovanligt att ha så bra timing så att avgörande beslut kan fattas till fördel för ett visst företag. Däremot finns en indirekt risk med att regeringar och företag förs närmare varandra. Men det rör sig inte om lobbyverksamhet med direkt påverkan på lagstiftningen, säger han och understryker att EU-rådet bara utgör en del av det lagstiftande maskineriet i unionen, där de andra instanserna inte tillåts ta emot sponsring.
Rapportförfattarna lyfter å sin sida fram det faktum att kopplingarna mellan regering, offentlig administration och industri historiskt är mer djupt rotade i Frankrike än i andra europeiska länder. Flera av Frankrikes representanter i Bryssel har tidigare arbetat för stora företag som TotalEnergies och åt andra hållet har tidigare rådgivare i finansiella frågor nu sin arbetsplats i bankvärlden. Den sortens svängdörrar ger lobbyister i stora företag privilegierad tillgång till beslutsprocesser och bidrar till att gränserna mellan allmänintresset och franska företags privata intressen suddas ut, anser organisationerna.
Och, inte minst, 2022 är det valår i Frankrike, och trots försäkringar om motsatsen finns det enligt rapporten tecken på att det franska ordförandeskapet och Emmanuel Macrons agenda för att bli omvald är nära sammankopplade – i synnerhet i energifrågan, där Frankrike är pådrivande för att klassa kärnkraft som hållbar energi i EU:s taxonomi.
