Staffan Wrigge avled efter en längre sjukdom den 10 oktober, 75 år gammal, sörjd av dottern Ylva med familj, brorsbarnen Johan och Lotta samt hela Stockholms miljö- och allmänningsrörelse.
Jag minns matematikern, schackspelaren, jazzdiggaren och socialdemokraten Staffan från Alternativ stads första år då han var något av en udda fågel där i sin propra tjänstemanna-mundering bland alla mer anarkistiskt lagda ungdomar. Det där med socialdemokrat försvann – ”det är som att ro en pråm i deg” – och klädseln jämnade ut sig med åren. Men engagemanget för det gemensamma bestod – till skillnad från för de flesta av ungdomarna som väl privatiserades med sin första ordentliga lön. Och han blev snabbt respekterad för sitt inte alltid så glamorösa slit med att förbereda och genomföra aktioner – till exempel Aktion Södertörnsbuss 1973 då Alternativ stad blev navet i en bred rörelse för att behålla direktbussarna som SL ville dra in.
Med 80-talet försvann dock Staffan in i sin borgerliga gärning som sannolikhetsberäknare på Försvarets forskningsanstalt. Som sådan konsulterades han ibland av Stockholms gryende räknenissesocietet – ”det kommer doktorander från Handels och ber mig sätta matematiska formler på deras teorier. Och de tror ta mig fan att jag därmed bevisar att teorierna är sanna. Men matematik bevisar ingenting, det är bara ett språk”. Kanske var det genom den här nära iakttagelsen han fann styrka att ägna resten av livet åt att bekämpa dessa destruktiva verklighetsförenklare.
Med 90-talets Nato-anpassning bantades FOA bort och Staffan kunde förhandla sig till en avtalspension och ägna sig på heltid åt Alternativ stad (och en akademisk titel i matematik). Han blev en sammanhållande kraft på Alternativ stads kansli och var också med och startade samarbeten för det gemensamma, i Nätverket mot marknadens diktatur och Nätverket Gemensam välfärd, där han var aktiv tills sjukdomen tvingade honom att ta det lugnare.
Staffan trivdes bäst med att agitera på gator och torg där det var möjligt att möta alla slags människor, inte bara de redan frälsta som träffas på Facebook. Kanske fanns det en djupare mening i Staffans vägran att ens skaffa sig en epostadress. Det gemensamma kräver direkta möten ansikte mot ansikte. Även med människor man tvingas argumentera med.
