DEBATT Som barn stod jag med näsan tryckt mot NK:s skyltfönster på skyltsöndagen, prick när allt skyddspapper revs bort och jag kunde se hela härligheten. Oj, mjuka djur i riktig storlek, cowboy- och cowgirldressar, glitter och fest. Då var det verkligen jul!

I vuxen ålder har jag roat mig med att skriva fullkomligt orimliga önskelistor till Tomten. Eller nej, jag skojar förstås, jag gör det för att visa hur mycket onödigt det finns att köpa därute. Och för den lilla, lilla krusningen av sug att kunna få vara en av shopoholicarna med obegränsat med pengar.

Min önskelista för julen 2021 ser ut som följer:

Klart att den obefintlige Mannen i mitt liv ska ha det allra bästa, en jacka från Séfr à 4 999 kronor skulle sitta fint. Eller varför inte en dunjacka från Moorer för bara 16 898 kronor? Dofta gott måste han ju göra, så en ”doft från New York” låter bra, för 3 000, eller ”doften alla pratar om”, Widian för 2 659. En nätt liten necessär till det från Barbour 699. En adventskalender kanske, med fina grejor, 2 495 kronor.

Och så något till ”stilikonen”, frun till Mannen i mitt liv. Fniss. Jacka från Moorer och ullkappa Mango, 13 999 respektive 11 699 kronor. Ögonskugga och läppstift från Byredo, 660 respektive 415 kronor. Till det en plånbok från Loe We, 4 950, väska från Valentino 10 825, väska från Balénciaga för 14 425 kronor. Doftpinnar för 1 590 kronor, och så måste jag ha skor förstås. Självsnörande från Nike för 6 999 kronor skulle sitta fint.

Sidenblusar älskar jag, 2 399 kronor, som hittat. Lustigt nog har jag också hittat mycket liknande, av det jag nämnt ovan, på second hand. Helt felfritt, ibland inte ens använt, och betydligt billigare. Och jag behöver inte känna att jag stjäl resurser från någon annan. Jag köper bara smulorna från ”den rike mannens bord”. Vilket jag inte skäms ett dugg över. God jul, alla som tagit del av min önskelista. Drömma får man.