Minns ni Fluortanten? Hon som plötsligt – fallen från himlen eller uppstigen ur helvetet – bara stod där i klassrummet med sina muggar, fast besluten att sprida tandhälsans lov och vetenskapens klara ljus över de kommande generationerna.

Mina Facebookvänner minns henne. En snabb undersökning bland dem visar att ingen av dem tyckte att fluorsköljningarna var några minnesvärda höjdpunkter, men vem ville ha hål i tänderna? Så det var bara att sitta där och gurgla i två minuter. Och fluortanten gjorde bara sitt jobb, så det fanns ingen anledning att vara respektlös mot henne. Ingen av oss fick posttraumatiskt stressyndrom av behandlingen, ingen kallade Fluortantens verksamhet för övergrepp.

Men får man tro sociala media har hon numer blivit en representant för ofriheten i ”DDR-Sverige”, såvida man inte beskyller henne för att vara fullblodsnazist. Fluortantens uppdrag var att ”droga befolkningen med fluor för att vi ska lättare acceptera illuminatis världsregering”. Någon påstår att fluorindustrin ”ägs av Rothschild som är högt uppsatt i illuminati och därför har stort intresse av att hindra oss från att se klart”. Bakom varje konspirationsteori tycks det alltid dölja sig en fullfjädrad antisemit.

Budskap som dessa sprids via webbsajter som vänder sig till föräldrar – en grupp som av naturliga skäl är observanta och vaksamma, men också lätta att vilseleda. Mottagligheten för falsk information är stor, ett faktum som människor från avgrundsideologierna flitigt och målmedvetet utnyttjar. Om man vänder sig till kvinnor väljer man att diskutera utvecklingsstörningar, kemikalier, toxiner och potentiella biverkningar av mediciner för barn. Vänder man sig till män är det konspirationsteorier, vetenskapsförakt och misstro mot ”regeringen” och demokratin.

På sajten Familjeliv kan de grövsta antisemitiska uttrycken passera utan att någon längre ingriper. Vad som hade varit omöjligt att komma undan med för bara något decennium sedan, har normaliserats och accepterats.

Okay, jag slapp visserligen det där gurglandet. Jag föddes med en tandåkomma med det skräckinjagande namnet amelogenesis imperfekta, vilket i princip gick ut på att jag saknade tandemalj, så de där fluorsköljningarna gjorde ingen som helst nytta. Att jag ändå tog det där fluoret berodde inte på att jag var hjärntvättad eller att Stasi hotade med Sibirien, utan att klasskompisarna blev så avundsjuka att en fluortant försynt frågade mig om jag inte kunde ta det där fluoret ändå – för syns skull? Tja, varför inte, det fanns betydligt viktigare saker att strida för.

Fluortanten var ett slags folkhemshjälte. Tack vare långsiktigt och förebyggande arbete – och förmodligen en stor portion tålamod – räddade de vår tandhälsa. Hon borde få den respekt som hon förtjänar, för den som har hål i tänderna kan aldrig njuta av friheten.