I landet som kallas Mellanösterns enda demokrati är det bland annat förbjudet att uttrycka stöd för organisationer som dokumenterar brott mot mänskliga rättigheter. Israel borde tåla en kritisk granskning, skriver Ingrid Frolov inför dagen för mänskliga rättigheter, den 10 december.
DEBATT Den 10 december firar vi den internationella dagen för mänskliga rättigheter, instiftad 1950 för att hedra FN:s deklaration om mänskliga rättigheter, vilken antogs den 10 december l948 av FN:s generalförsamling.
Israel firade redan i oktober på sitt eget sätt genom att olagligförklara sex stora palestinska människorätts- och civilsamhällesorganisationer, bland dem Al Haq som dokumenterar människorättsbrott i Israel och Palestina, Defence for children International – Palestine och Addameer som dokumenterar förhållanden i israeliska fängelser. Detta innebär att dessa organisationers verksamhet i praktiken förbjuds, deras anställda kan gripas och deras lokaler förstöras. Det blir dessutom förbjudet att finansiera eller till och med att uttrycka stöd för dem.
Fördömanden av olagligförklaringen har kommit från bland andra Amnesty, Human rights watch, den israeliska människorättssorganisationen B’Tselem och från FN genom Michelle Bachelet, högkommissarie för mänskliga rättigheter.
Varför gör Israel detta? Vad har Israel att dölja? Israel som berömmer sig av att vara Mellanösterns enda demokrati borde väl tåla kritisk granskning? Men Israel får inte ifrågasättas. Internationell kritik avfärdas som antisionism, inhemsk blir nästan landsförräderi.
I det långa loppet vore det nog till Israels fördel att våga öppna upp, inte bara mot omvärlden utan också för inhemsk kritik. Det behövs om motsättningarna i regionen skall kunna överbryggas. Som den dominerande kraften i regionen borde Israel ta första steget.
