För flyktingar som vill ta sig från Colombia till Panama är våldet de möter från kriminella gäng i djungeln mellan de båda länderna extremt, enligt Läkare utan gränser som biståt med vård i Panama sedan i april i år. De flesta som flyr den här vägen är familjer från Haiti – som på grund av naturkatastrofer och pandemi söker sig vidare för att klara livhanken.
Mellan Colombia och Panama ligger det farliga Darien-gapet, en djungeltäckt passage som är välkänd för att vara mycket farlig att passera. Läkare utan gränser har behandlat flyktingar som rest via Darien-gapet till Panama sedan i april i år.
Enligt organisationen är våldet från kriminella gäng som flyktingarna möter längs vägen extremt. De behandlar både flyktingar som blivit traumatiserade efter att ha överlevt den våldsamma och svåra vägen, samt fysiska skador som de dragit på sig. Det kan handla om allt från misshandel, att ha råkat illa ut i den svåra terrängen till sexuellt våld.
– Det är enormt mycket våld. Du förväntar dig inte att det ska vara så våldsamt och så mycket brutalitet längs vägen, inklusive både sexuellt (våld) och andra former av våld som förekommer i samband med rån, säger Guillermo Gironés, Läkare utan gränsers medicinska koordinator i Panama, i ett pressmeddelande.
Många av de som flyr den här vägen kommer från Haiti och många av dem har levt i Brasilien eller Chile i flera år. Men ursprungsländerna varierar: Läkare utan gränser har även haft patienter i Panama från Pakistan och Demokratiska republiken Kongo.
Gemensamt för de flesta av flyktingarna som når Panama via Darien-gapet är att de på grund av naturkatastrofer, svält eller konflikt har behövt fly. Många förlorade sina möjligheter till försörjning under pandemin, enligt Owen Breuil, ansvarig för Läkare utan gränsers projekt i Panama. Han menar att det är på grund av policys som hindrar flyktingarna från att ta andra, säkra vägar som driver dem till att testa en så farlig rutt.
– De har inget annat alternativ än att korsa gränsen mellan Colombia och Panama. De är tvingade att ta den farligaste rutten, eftersom de inte kan betala för andra, säkrare, vägar, säger Owen Breuil i pressmeddelandet.
Stor mörkersiffra gällande sexuellt våld
Läkare utan gränser har sedan i april i år träffat mer än 30 000 patienter i Bajo Chiquito, där de samarbetar med Panamas hälsoministerium. 10 000 av dessa var barn och 1000 var gravida kvinnor.
Läkare utan gränsers personal får ofta höra av de som anländer att de längs med vägen har sett döda kroppar, eller människor så svårt skadade att de behövt lämnas kvar utan möjlighet att fortsätta sin flykt. Sexuellt våld längs med flyktvägen är också vanligt. Den senaste veckan har 18 patienter som utsatts för sexuellt våld behandlats av Läkare utan gränser i Panama. Siffran är enligt den medicinska koordinatorn Guillermo Gironés överväldigande.
Sedan i april har organisationen behandlat 288 offer för sexuellt våld, men de tror att det endast är cirka 25 procent av de som faktiskt drabbas. Enligt nyhetsbyrån AP reste advokater från Panama till gränsområdet i oktober i år, för att ta höra offer av sexuellt våld.
Under en period på ett par veckor sjönk det sexuella våldet på grund av ökad närvaro av statliga aktörer. Men när den statliga närvaron åter blev lägre hittade de kriminella gängen snabbt tillbaka till Darien-gapet, och i och med det ökade också det sexuella våldet igen. De som drabbas av sexuellt våld bär, förutom på upplevelsen av övergreppet, på andra trauman. Guillermo Gironés berättar i pressmeddelandet en ung flickas historia:
– De hade våldtagit henne på vägen. Men det var inte det enda traumat hon upplevde. Distansen mellan henne och hennes mamma ökade längs med flyktvägen, alla rör sig i olika takt och eftersom hon själv var yngre kunde hon ta sig fram snabbare (än sin mamma). Så när vi behandlade henne i Bajo Chiquito (den första staden flyktingar anländer i) var hon inte bara traumatiserad av våldtäkten, utan hade också ångest över och undrade om samma sak skulle hända hennes mamma och om hon skulle få se henne vid liv igen, säger han.
Familjer från Haiti syns längs med hela flyktvägen i Centralamerika, enligt Läkare utan gränser som har kliniker på flera platser.
– Många av oss kan inte återvända till Haiti, det är som att gå tillbaka till sin egen begravning, säger en av Läkare utan gränsers patienter från Haiti i Ciudad Acuña, Mexico. Han lämnade Chile med sin fru och 4 barn två månader innan han kom fram till Mexico, enligt organisationens lokala Twitterkonto.
