– Nej, för jag tycker inte att ungdomar ska knarka.

Det är ett standardsvar när en socialdemokratisk minister får frågan om man ska utreda avkriminalisering av eget bruk av illegala droger.

Avkriminalisering är inte lika med legalisering – det betyder att polisen skulle sluta stoppa folk på stan för att undersöka deras urin. Det betyder också att den som befinns ha spår av en illegal drog i kroppen inte straffas för det. Och kanske att den som har en mindre mängd för eget bruk i fickan inte heller straffas, i motsats den som har större mängder narkotika. Så var det fram till slutet av 1980–talet.

Vad som hände när man kriminaliserade eget bruk var inte att det minskade. Istället ökade det bland ungdomar. Ändå är det i dag, tre decennier senare, djupt kontroversiellt att ifrågasätta kriminaliseringen. Inte ens när Folkhälsomyndigheten föreslår att dess effekter utreds. Inte ens när riksdagen röstar för att utvärdera narkotikapolitiken. Nej, det ska inte utredas om kriminaliseringen verkligen motverkar ungdomars användande av droger. För ungdomar ska inte knarka.

Mats Karlsson är polis och enligt Sydsvenska Dagbladet en frontfigur i kampen mot grov organiserad brottslighet i södra Sverige. Och medan regeringen inte vill undersöka om kriminalisering fungerar, diskuterar han den på Twitter. I oktober skrev han att den svenska narkotikapolitiken driver människor ”i döden eller ut i misär”. Han skrev också: ”Ett tankeexperiment vore att vi slutade ta för ringa brott och endast överlåtelse och ’större’ innehav.”

– Jag tycker att den [narkotikapolitiken] är misslyckad. Det är för många som dör och inte får hjälp och då kan man inte säga att den är lyckad, säger han till Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs dagblad.

I våras, när polisen fick tillgång till den krypterade meddelandetjänsten Enchrochat, upptäckte de att narkotikamarknaden i Sverige var mycket större än de hade trott. Beslagen har också blivit större, säger Mats Karlsson – men de flesta är fortfarande små. De allra flesta cannabisbeslag hade inte ens varit straffbara före 1988. Att lagföra människor för sådant menar han är kontraproduktivt – en dom kan göra större skada än drogen. Den som har en dom kanske inte får ett jobb den vill ha, eller inte får något körkort.

– Visst, man kan lägga ansvaret på den enskilde som valt att begå brott, men staten väljer också inom vissa ramar vad som är brott och inte, säger han till Sydsvenskan.

Han tycker att man borde ge polisen möjlighet att låta bli att lagföra människor för eget bruk eller för innehav av små mängder cannabis. De stora resurser som i dag läggs på sådant kan användas för att jaga dem som tjänar stora pengar på handeln med droger. Och till vård och stöd till dem som behöver det. För lagföring och repression är visserligen viktigt ibland, säger han. Men när det gäller narkotika är det ineffektivt och ger inget stöd till dem som behöver hjälp.

Men brukare som inte behöver hjälp då? undrar Sydsvenskan. Mats Karlsson svarar att om en större grupp kan använda cannabis utan följdverkningar kanske legalisering är en väg att gå, men han vet för lite för att kunna säga vad som är bäst.

Det är befriande att en polis på en sådan position har en så öppen inställning. Men han ser inga större chanser att politiken kommer att förändras inom kort – ”man ser nog ingen politisk vinst i att ge sig in en sådan här supersvår diskussion” säger han.

Det är svårt för många människor att inse att lagar och straff inte är magi. Dessutom har många investerat prestige och känslor i den repressiva politiken och skulle kanske ha svårt att hantera att ha fel. Men det kommer ett generationsskifte, alla riksdagspartiernas ungdomsförbund är öppna för att utreda avkriminalisering. Ett par är emot avkriminalisering, de andra är för, men alla vill utreda.

Några ungdomsförbund vill även legalisera cannabis eller utreda frågan. Vi kan nog räkna med att framtidens narkotikapolitik kommer att handla om andra saker än att hålla huvudet nergrävt i sanden – och det vore en bra idé för moderpartierna att börja skaka den ur ögonen redan nu.