I lägren i nordöstra Syrien sitter omkring 11 000 utländska medborgare och inväntar rättegång. Av dem har omkring sju kvinnor och drygt 10 barn svensk koppling. Under hösten har kurderna utvisat sex svenska kvinnor och deras 14 barn. En av kvinnorna som utvisades för några veckor sedan ska ha haft ett barn till som dött i lägren. FN har tidigare liknat förhållandena vid tortyr. Svenska barn har trots det lämnats kvar i lägren i över två och ett halvt år.

Aftonbladet rapporterade den 5 oktober att det just nu pågår 50 utredningar mot personer med IS-koppling i Sverige. Fler kvinnor, män och barn har de senaste åren tagit sig tillbaka till Sverige än vad som finns kvar. Enligt Säpo, som citerats i samband med de två utvisningarna som skett, är det säkrare att svenskar skickas tillbaka på ett kontrollerat sätt i koordinering med svenska myndigheter än att kvinnorna för egen maskin tar sig tillbaka efter att ha flytt från lägren.

Antalet svenska medborgare i lägren krymper nu snabbt, i takt med att det kurdiska självstyret börjar utvisa dem. Kurderna hänvisar till att kvinnorna som utvisats fortfarande är säkerhetshot och har kopplingar till IS men att de inte kunnat säkra bevis nog för att ställa dem inför rätta.
Utrikesdepartementet menar fortfarande, trots att utvisningar av svenskar påbörjats, att det är sannolikt att kurderna kommer kunna ställa de svenska och övriga utländska medborgarna inför rätta.

– Självstyret har sedan en tid klargjort att de vill utreda och lagföra kvinnorna i lägren för brott, inklusive samröre med IS, lokalt, på plats i Syrien. Det är en ambition som de har uttalat och bekräftat flera gånger. Sveriges preliminära bedömning, som delas av internationella experter, är att det under vissa förutsättningar finns ett folkrättsligt utrymme för lagföring genom det lokala självstyret i nordöstra Syrien, skriver UD:s presstjänst i ett mejl.

Det är en hållning som får mothugg. Inte för att det är omöjligt för en icke-statlig aktör att ställa utländska medborgare till svars – en expert på internationell lag kommit fram till är teoretiskt möjligt, under vissa omständigheter. Frågan är dock om förutsättningarna i nordöstra Syrien är sådana att det kurdiska självstyret kan genomföra rättssäkra processer. Säkerhetsanalytikern Malena Rembe menar att så inte är fallet.

– Jag har utrett krigsbrott för FN i Haag och jag har jobbat med terrorbrottsutredningar i Sverige – det är komplext, det är avancerat juridiskt, det säkerhetsmässigt utmanande då vittnen måste skyddas, det är kostsamt och risken för politisering är alltid stor. Självstyrets ansvarige åklagaren sa till mig i Qamishli för ett år sedan att han inte hade lagen, inte erfarenheten och inte resurserna att genomföra dessa rättegångar. Om inte Sverige planerar att gå in långsiktigt med pengar, expertis och säkerhet så har jag svårt att se vad som förändrats. Dessutom är risken stor för politisk inblandning i processerna.

Sveriges strategi fortsätter

På frågan om ifall Sverige kommer öka sina ansträngningar för att rättegångarna i nordöstra Syrien ska kunna genomföras på ett rättssäkert sätt hänvisar Utrikesdepartementet till att Sverige är en av de största givarna till Syrienkrisen. I fjol beslutade regeringen att förlänga strategin för Syrien med tre år. Ett av målen med den är att förebygga våldsbejakande extremism och skipa rättvisa, genom att stötta organisationer som arbetar med detta.
Innan det blev tal om att kurderna skulle hålla rättegångar var ambitionen en FN-tribunal. Men det blockerades i FN:s säkerhetsråd. Därför blev alternativet att kurderna skulle ställa de utländska medborgarna till svars på plats.

Det kurdiska självstyret har, precis som UD hänvisar till, sagt att de vill det. Men de har även varit tydliga med att de behöver internationellt stöd. En källa med stor insyn i situationen i nordöstra Syrien uppger för Syre att uppgifterna om rättegångarna skiftar beroende på vem inom självstyret man frågar. Det kurdiska självstyret har fått stöd från vissa europeiska länder. Men det praktiska stöd som krävs för de komplicerade och dyra rättegångarna har uteblivit, enligt Malena Rembe.

– Ett problem är också att det kurdiska självstyret inte beslutat sig för vilken lag de ska använda. Det finns kurdisk lag, syrisk lag och internationell lag, säger Malena Rembe.

Så som situationen är nu, hur länge tror du man kan vara i det här limbo-
läget innan något händer?

– Jag tror att det egentligen på ett sätt redan har skett en förflyttning i och med att kurderna börjat utvisa svenska medborgare. Och då får man väl anta att de kommer fortsätta utvisa de svenska medborgare de inte kan åtala. Det måste vara en slags likvärdighetsprincip. Kurderna har sagt att det ska fortsätta under hösten med kvinnor och barn, sen får man se vad som händer med männen.

Shiyar Ali, det kurdiska självstyret representant i Sverige, uttryckte sin frustration till SVT Nyheter i september i år. Dels över att potentiellt farliga kvinnor släppts på fri fot – något man enligt honom inte bör göra – och dels för att det kurdiska självstyret inte fått tillräckligt stöd.

– Världen har inte varit till hjälp. De har vänt oss ryggen. Vi utvisar nu en första grupp kvinnor, men de är farliga individer som kan utgöra ett hot. Vi räknar med att Sverige ställer dem inför rätta, inte minst för att offer för IS ska få upprättelse, sa Shiyar Ali till SVT Nyheter.

Något samtliga inblandade är överens om är att rättvisa ska skipas. Både för att offren och offrens familjer ska få upprättelse, men också för att säkra långsiktig säkerhet. FN:s säkerhetsråd betonar detta i resolution 2462, där de påminner stater om vikten av att ställa skyldiga för terrorbrott till svars. Således blir tolkningen från OHCHR, FN:s kontor för mänskliga rättigheter, att stater genom att förhindra att någon ställs till svars bryter mot bland annat detta.

UD hänvisar till kurderna

Malena Rembe menar att det, även om rättegångarna skulle skulle genomföras av det kurdiska självstyret, inte är säkert att Sverige skulle acceptera domarna.

– Man måste också fråga sig om Sverige skulle erkänna de här besluten. Det vet man inte förrän det aktualiseras – gäller även för männen, säger Malena Rembe.

UD hänvisar Syres fråga om de praktiska omständigheterna kring rättegångarna, som vad som kommer hända med barnen under tiden, till det kurdiska självstyret, AANES. Syre har sökt Justitiedepartementet samt Åklagarmyndigheten med frågan om Sverige skulle godkänna domarna vid eventuella rättegångar i nordöstra Syrien.