”Preventiva tvångsmedel”. Så kallas det som regeringen nu, med Mikael Damberg i spetsen, vill utreda för att förhindra gängrelaterad brottslighet. I korthet handlar det om att man vill att polisen ska kunna avlyssna personer och göra husrannsakan utan att det finns någon konkret brottsmisstanke. Det ska räcka med att personen, eller personerna, som man avlyssnar eller gör husrannsakan hos rör sig ”inom ramen för kriminella nätverk”. Hur denna ram ser ut definieras aldrig. Kan det till exempel räcka med att man någon gång har befunnit sig på samma plats som en kriminell person och kanske råkat fångas på en övervakningskamera? Eller räknas alla som är släkt med någon som har begått kriminella gärningar som en del av det kriminella nätverket?

Klart är att det är väldigt svåra avgränsningar och därför blir också den tredje punkten i utredningsdirektiven extra intressant. Där står nämligen att utredaren ska ”ta ställning till om skyddet för privat- och familje­livet respektive den personliga integriteten bör stärkas”.

Det ska bli väldigt intressant att se hur man ska få ihop dessa delar. Att stärka integriteten samtidigt som man öppnar upp för extremt stora ingrepp i densamma låter i alla fall för mig som en motsägelse. Det är också intressant att förslag av den här typen knappt vållar någon större politisk debatt längre. Låt oss backa bandet till 2008 och den oerhört intensiva debatt om FRA:s rätt till signalspaning som pågick då. Flera riksdagspolitiker gick emot sina egna partier, det anordnades stora demonstrationer och Piratpartiet fick ett stort uppsving.

Det som sker nu är nästan lika allvarligt, men i den desperata jakten på att minska antalet skjutningar verkar alla medel vara tillåtna. Den som mumlar något om rättssäkerhet anklagas snabbt för att stå på de gängkriminellas sida.

Kanske kommer de här nya förslagen, om de blir verklighet, att hjälpa polisen att gripa en del kriminella innan de begår brott. Men de kommer också skapa en väldigt stor rädsla och osäkerhet. Det är inte heller en alltför vågad gissning att de också kommer skapa en allt större spricka mellan personer med god inkomst födda i Sverige och migranter med låg socioekonomisk status. Det är ju nämligen den senare kategorin som löper störst risk att råka ut för avlyssning och husrannsakan utan att de har begått några brott. Kanske är det också en del av förklaringen till att inte fler röster nu höjs. De som sitter på makten i samhället och har möjlighet att nå ut i media tillhör i hög grad den första av de två kategorierna.

Som Isobel Hadley-Kamptz skriver i DN är det knappast sådana här metoder som kommer att återupprätta tilliten mellan polisen och boende i utsatta områden. Om det fortfarande finns någon tillit till polisen i dessa områden så kommer den snarare att raseras ännu mer nu.

Snart är det jul. Jag vet inte vad Mikael Damberg önskar sig i julklapp. Men det vore kanske lämpligt om han fick ett exemplar av George Orwells 1984 och att han ägnade jullovet åt att fundera över vad ett övervakningssamhälle gör med människor.