När Martin Hultman publicerade sina första studier om maskulinitet och hållbarhet fick de stor uppmärksamhet och han blev inbjuden till flera konferenser. Det var ingen som hade undersökt kopplingen på det sätt som han gjort. Samma hålrum försöker han ny fylla med boken Ecological masculinities som kommer ut på engelska i juni.

– Den behövs för att det är väldigt få som har studerat maskulinitet och miljöfrågor. Det har studerats av många ekofeminister men då har fokus ofta varit att avfärda män som en biologisk kategori som ”alltid gör illa”. Analysen ”män gör alltid dåligt och kvinnor gör alltid gott” har gjorts väldigt mycket. Vi försöker titta på manligheter brett och hur män kan hitta sätt att vara en positivt bidragande faktor, beskriver han.

I boken kategoriserar han och medförfattaren Paul M Pulé tre olika slags maskuliniteter: den industriella, den ekomoderna och den ekologiska. Den industriella är den mansroll som vi kommit att kategorisera som könsstereotypt traditionell. Den ekomoderna är en manlighet som är medveten om hållbarhetsfrågor och tar till teknik och storskalighet som lösningar. Den ekologiska maskuliniteten beskriver miljömedvetna män som försöker utmana även de traditionellt maskulina lösningarna på miljöproblemen och istället göra som Martin Hultman beskriver ”rätt direkt”

– Vi pratar om en modell för att röra sig mot ett mål som är ”rätt”. Sedan är vi alltid som människor delaktiga i samhället och kulturen som gör det svårt att göra allt rätt. Men vi pratar om att göra sig medveten om sin egen roll och sitt kön. Hur man beter sig mot andra och mot planeten. Det handlar om att läsa på och få förståelse.

Det Martin syftar på med ”rätt” är alltså en livsstil inom ramen för vad planetens klarar av om alla skulle leva så – ett rättvist klimatutrymme. Han uppmanar också till att arbeta ”i solidaritet med” grupper som har väldigt låg klimatpåverkan och har värderingar som är mer i samklang med planeten gränser.

– Ja exempelvis att engagera sig i grupper som arbetar för klimaträttvisa eller för ursprungsfolksrättigheter.

Själv har han valt att sluta flyga, äta vegetariskt och inte ha någon bil. Han försöker ”göra vad han kan” men det är inte alltid lätt att leva som man lär.

– I den ekologiska maskuliniteten handlar det om att skifta både värderingar och praktik samtidigt. Det är något man kan leva i delvis eller sträva efter. Det är svårt att säga att någon lever exakt så. Jag själv har tagit vissa val men samtidigt jobbar jag på universitetet, har hög lön och bor i Sverige. Bara det gör att man ingår i en struktur som är ganska taskig mot planeten.

– När jag föreläser brukar jag alltid poängtera att jag inte är någon entydig förebild. Jag har säkert flugit mer än de flesta i rummet. Det är viktigt att prata om sina ”brister” och att det inte är något konstigt. Men också om förändring, att den är möjlig.

Män behöver grupper att samtala kring de här svåra frågorna, ungefär på samma sätt som de uppmärksammade konceptet #killmiddag där män träffas för att prata om manlighet i en tillåtande, icke-dömande miljö. Han beskriver ett pilotprojekt i Järna där konceptet för killmiddag kombineras med permakulturodling och föreläsningar. Det är ett samarbetsprojekt mellan organisationerna Män (tidigare Män för jämställdhet) och Under tallarna i Järna.

– Det handlar om att bygga upp ett förtroende för varandra och våga diskutera frågorna på djupet, samtidigt som deltagarna odlar och lagar mat tillsammans. Jag känner inte till att någon annan gör det så pass genomtänkt som de. Det finns ju flera grupper för män som går ut i skogen och skriker, typ. Där de ska försöka återskapa någon form av industrimodern manlighet – ett ideal eller en stereotyp som de påstår har gått förlorad. Men det ser vi som en återvändsgränd.

Istället vill han och hans medförfattare Paul M Pulé med boken och konceptet ”Ekologisk maskulinitet” formulera ett slags mansroll utanför de traditionella och hoppas att det är ett sätt att visa på en annan möjlighet än de ekomoderna som han menar präglar debatten i dag.

– Det öppnar upp för att man som man kan positionera sig i en lösning. Man kan hitta gemenskaper och sammanhang i det. Där kan man också våga öppna upp sig och visa på svagheter.