Klimatmöteschefen Alok Sharma öppnade mötet genom att vädja till deltagarna att gemensamt försöka undvika de förödande följder som den globala uppvärmningen får.

– Mötet är ”vårt sista, bästa hopp för att uppnå 1,5-gradersmålet” sade Sharma.

Det lilla samhället Lytton slukades av lågor sedan ökenvärme dragit in över Kanada. Dykare skickades ut för att bärga lik i ett översvämmat Tyskland. Syndaflodsliknande skyfall dränkte delar av Kina, Indien – och Gävle.

Väckarklockorna ringer allt oftare och mer högljutt. Ett extremväder gör ingen klimatförändring men i en värld som redan har värmts upp 1,1 grader jämfört med förindustriell tid kommer de bara att bli vanligare. Det slog FN:s klimatpanel IPCC fast i sin senaste sammanfattning av vetenskapen, som med all tydlighet också pekar på att de skenande klimatförändringarna beror på människan.

Kan hejdas

De goda nyheterna är att den globala uppvärmningen kan hejdas. Men då krävs att världens länder får ner utsläppen av växthusgaser och det snabbt. För att nå Parisavtalets mest ambitiösa temperaturmål – att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader – måste de globala utsläppen halveras redan om nio år och nå nettonoll 2050.

Just nu ökar utsläppen i stället för minskar. Men förhoppningen inför klimatmötet COP26, som inleds i Glasgow under söndagen, är att världsledare och klimatförhandlare har hörsammat varningarna och insett vikten av snabb omställning och ökade ambitioner i klimatarbetet.

– Det största hindret är politiken, det krävs många obekväma beslut för att nå målen, säger Naghmeh Nasiritousi, som forskar om klimatpolitik vid Stockholms universitet och Utrikespolitiska institutet.

– Vi vet hur man ska ställa om och har nästan all teknik vi behöver. Det är positivt att priset på förnybar energi har gått ner snabbt och att det finns ett helt annat tryck på beslutsfattarna eftersom fler har satt sig in i frågorna.

Bombastiska domedagsdoftande varningar om att det här är sista chansen att få ordning på klimatet och rädda planeten har duggat tätt inför Glasgow. Men den ödesmättade retoriken till trots räcker inte ländernas nuvarande klimatlöften för att leva upp till Parisavtalets temperaturmål.

Klena löften

COP26 – ett år försenat på grund av pandemin – är första gången sedan avtalet slöts som länder förväntas ha uppdaterat sina klimatåtaganden. Men en FN-analys av parternas planer visar att utsläppen kommer att öka med 16 procent det här årtiondet och att världen är på väg mot en uppvärmning på 2,7 grader i slutet av seklet.

– Den globala ambitionsnivån i klimatarbetet är inget som förhandlas på COP men det är ett tillfälle att manifestera den. Hittills är den på tok för låg, säger Mattias Frumerie, Sveriges chefsförhandlare för klimatfrågor.

– Jag hoppas att vi får ett utfall av mötet som ger en inriktning för hur vi ska ta oss an ambitionsgapet. Nästa uppdatering av ländernas klimatåtaganden är inte förrän om fyra, fem år och det behövs något innan det som upprätthåller trycket.

COP en flopp?

Kommer mötet att ses som framgång eller flopp? Det avgörs sannolikt av vilka framsteg som görs när det gäller färdigställandet av Parisavtalets så kallade regelbok, där komplicerade frågor om transparens, gemensamma tidsramar och handel med utsläppsrätter återstår att lösa sedan tidigare möten misslyckats med uppgiften.

Ekonomiskt stöd till utvecklingsländer är en annan viktig fråga som handlar om såväl förtroende som om klimaträttvisa. Klimatanpassning, alltså hur länder ska rusta sig för effekterna av de klimatförändringar som redan sker, får allt mer uppmärksamhet.

– En lågt satt ribba är att förhindra att klimatmötet slutar med total kollaps, som i Köpenhamn 2009, säger Naghmeh Nasiritousi.

Kontexten spelar in. Pandemin innebär logistiska svårigheter. Och energikrisen kan spela in i diskussionerna, kommer den att skyllas på klimatpolitiken eller kommer man landa i att det behövs ännu mer klimatpolitik för att få ner priserna?

Andra kliver fram

Att världen samlas för att diskutera och föra frågor framåt är viktigt, enligt Klimatpolitiska rådets ordförande Johan Kuylenstierna. Men eftersom mycket av politiken finns på plats i och med Parisavtalet är han inte så orolig över ett möte som inte levererar som det borde.

– I dag är mycket av initiativförmågan och kraften fördelad i samhället, hos näringsliv och företag, i städer och regioner, säger han.

– Ibland är det ju så, att när politiken inte levererar stiger andra fram och tar större ansvar. Glasgow bör lösa frågorna kring regelboken, men för det globala klimatarbetet tror jag inte att det är ett ”make it or break it”-möte, det kommer att fortsätta oavsett.