Ingen bok av Naomi Klein har hittills lämnat mig oberörd. Oftast känner jag en blandning av irritation över det självklara i det hon berättar för mig och beundran för hennes sätt att bygga sin berättelse. Jag stör mig på retoriken, på kvällsnyhetslingon; chocker, katastrofer och klockor som slår tolv. Samtidigt har hon fan inte fel. Men hon har rätt om en liten pusselbit av sanningen och hennes lösning är inte tillräcklig.
Nej är inte nog är inget undantag. Jag vet redan allt. Inte i detalj. Men jag vet hur världen ser ut ur hennes perspektiv. Vänsterliberalism – socialism utan socialism. Viljan att ställa allt till rätta utan att egentligen göra så mycket åt saken annat än att putsa på det gamla. För någonstans under allt dåligt finns det där fina, ursprungligt demokratiska och solidariska och det är vår uppgift att upplysa oss och att upplysa andra om detta faktum.
Bokens budskap är enkelt. Trump är ett misogynt, rasistiskt, funkofobt, intellektuellt svart hål och han har kommit dit han har kommit genom att skickligt och cyniskt bygga sitt varumärke. Kleins lösning på problemet är däremot inte helt tydlig. Lite bra miljöpolitik, lite god socialpolitik och lite slå tillbaka mot Trumps varumärke – utöva konsumentmakt. Förvånansvärt svävande.
Kleins analys av Trump är slående. Mannen är egentligen bara en rik snubbe vilken som helst, född till ett liv i överflöd, men någonstans på vägen har han fattat att det inte spelar någon roll vad innehållet är – ytan är allt. Genom att medverka i dokusåpor, använda media och härja runt i största allmänhet för att bara synas kom Trump i en position där han inte ens längre behövde bygga några hus. Han började hyra ut sitt namn åt andra byggherrar. De tog riskerna, han håvade in vinst oavsett resultat.
Hans presidentskap är bara ett steg till på Trumps varumärkesbygge, enligt Klein. Hon föreslår att vi ska slå honom där det gör mest ont, attackera hans varumärke. Tvinga varuhuskedjor att inte ta in hans varor, vägra hyra lokaler i hus med hans namn på.
Det är säkert bra. Jag tror mest att han skulle flina. För det är, tvärtemot vad Klein antyder, de gamla reaktionära gubbarnas tidevarv. Erdogan, Kim, Putin, Netanyahu. IS är förgubbningen driven till sin yttersta spets. Högerpopulistiska och rent ut fascistiska partier ställer till oreda i allt fler västerländska demokratier. Patriarkala värderingar, parade med ultranationalism och rasism, ledde under förra århundradet till två världskrig och massor av lokala konflikter.
Jag tror inte att Trump är så smart som Klein tror. Jag tror inte heller att han är så medveten om sitt varumärke. Kleins version är trösterik. Det goda samhället, de goda värderingarna fick stryk av en snubbe som hade kalkylerat allt från början. De snälla kan slå tillbaka mot dummingarna. Men det finns inga dummingar. Det finns bara människor som tillåts utnyttja andra människor för att få makt och för att bli rika. I ett samhälle som är helt inriktat på att tjäna pengar och som självklart delar in människor efter etnicitet, kön och framför allt inkomst är det inte så konstigt att man har en reaktionär boss.
Problemet är att folk röstar på Trumpar, inte bara i USA. Åkessons blågula fascism tuffar på rätt bra här hos oss. Problemet är att folk över hela världen av någon anledning vill ha en Putin vid rodret. Det verkligt stora problemet är att det börjar bli för trångt i sandlådan. Vi har under hösten sett ideliga internationella pittmönstringar till och med i FN där Trump hånfullt hetsade Nordkoreas ledare. Tilläts hetsa. Tilläts.
