Det var i augusti i år som döda fiskar började flyta upp på ytan i Mar Menor-lagunen i spanska Murcia. Det slutade med att totalt uppemot fem ton fisk fick bärgas från vattenbrynet och sju kommuner i området stängde tillträdet till sina stränder, vilket fick stor uppmärksamhet i spanska medier. Det en gång kristallklara vattnet som var ett populärt turistmål, förvandlades till en grumlig sörja som stank av döda kroppar, enligt vittnen. Händelsen kom att benämnas som en av de värsta miljökatastroferna som inträffat i landet under de senaste åren.

Som orsak till den stora förödelsen pekade man främst på decennier av intensivt jordbruk i området och nitrater från gödning, som gött alger och kvävt saltvattensjön och dess fiskar. 2019 inträffade en liknande händelse i regionen då tre ton döda fiskar fick transporteras bort efter kraftiga regnskurar som spolat med sig stora mängder nitrat. Den här gången gick den regionala regeringen ut och förbjöd användning av gödningsmedel inom 1,5 kilometer från lagunen. Dålig tillsyn av bevattning på fälten var också något som kom upp i diskussionen.

Något som däremot inte fick någon vidare uppmärksamhet i sammanhanget var eventuella kopplingar till grisfarmerna som under det senaste decenniet spridit sig i området – och till Mar Menors avrinningssystem. Men nu visar en ny granskning att den enorma spanska grisindustrins roll i fiskdöden faktiskt kan vara större än man tidigare trott, rapporterar bland annat tidningen The Guardian.

Grisavfall dumpas i marken

Det är Lighthouse reports tillsammans med journalister på el Diario och La Marea, som under fyra månader har granskat hur den intensiva grisfarmningen i Spanien kan ha bidragit till förödelsen i Mar Menor.

I närheten av Mar Menors vattendrag finns det i dag omkring 500 anläggningar för hantering av avfall från grisfarmerna, som består av avföring, urin och matavfall, med en kvävekoncentration som är 40 gånger högre än avloppsvattnet, enligt Lighthouse reports. Med hjälp av drönar- och satellitbilder över anläggningarna har journalisterna nu kunnat visa hur avfallen dumpas eller lagras i hål i marken och riskerar att läcka ut i omgivningen.

”Det här är inte bara en historia om en enda sjö, det är symboliskt för en mycket större kris som uppstått på grund av explosionen av den kommersiella grisindustrin i Spanien”, skriver Lighthouse reports i en kommentar på Twitter.

I granskningen drar man också paralleller till en tidigare ouppmärksammad rapport från Spaniens miljöministerium 2019, som uppskattade att grisfarmningen i området då stod för ungefär 17 procent av kvävet som går ut i Mar Menors vattendrag.

Det konstateras vidare att det vid besök hos 10 procent av avfallsdammarna visat sig att hela 90 procent inte uppfyller bestämmelserna om att avfall från grisar måste förvaras i slutna, vattentäta dammar. Enligt rapporten innebär det att avfall kan läcka ut direkt i marken och resultera i föroreningar i grundvattnet. Något som har tillbakavisats av det regionala styret för att inte stämma överens med ”verkligheten”. Men María Giménez Casalduero, tidigare professor vid universitetet i Murcia, håller inte med.

– Det är uppenbart att den huvudsakliga källan till föroreningar är intensivt jordbruk i Mar Menor, men det finns cirka 450 grisfarmer i området som ingen talar om. Det är som om vi ger amnesti till grisindustrin, säger hon till The Guardian.

Pedreño Cánovas, professor i sociologi vid universitetet i Murcia, håller med. Han menar att både tjänstemän och kommuner i regionen varit ovilliga att göra något som skulle kunna skada expansionen av grisindustrin i området. Detta har lett till att grisfarmerna har vuxit utom kontroll, vilket skapat en ”bubbla” som enbart drivs av internationella marknader, främst av exporten till Kina. När den väl spricker kommer den att lämna ett förstört och förorenat område i kris, enligt Pedreño Cánovas.

Största grisindustrin i EU

Spanien är i dag EU:s största producent och exportör av griskött med drygt 56 miljoner grisar slaktade bara i fjol. Industrin har expanderat snabbt under de senaste åren och i Murcia har grisproduktionen i dag nått rekordnivåer. Bara under 2020 steg den spanska exporten med 22 procent och nästan hälften skedde till Kina, där ett utbrott av afrikansk svinpest smittade drygt 40 procent av grisarna inom den egna industrin. Köttexporten ger kling i statskassan men blir dyr för miljön, enligt Maria Gimenéz Casalduero. Något som sällan ingår i kalkylen.

– Mar Menor är en väckarklocka. Om du vill förse Kina med skinka, gör du det genom att förstöra territorium och bli en dumpningsplats för avfall från den internationella grisköttsmarknaden, säger hon till The Guardian och fortsätter:

– Vi måste bestämma: upp till vilken gräns kan vi fortsätta använda våra naturresurser och påverka vår miljö för att tillfredsställa internationella marknader? Murcia kan inte bli Europas toalett.

Läs även: Skräckbilder avslöjar allvarligt lidande på spanska grisfarmar