De senaste dagarna har en märklig debatt om huruvida SD är brunt eller ej dykt upp. Hur kan det ens vara en fråga? Det började med att Ebba Busch och KD gick till angrepp mot benämningen blåbrun på det nya nationalkonservativa blocket. Sedan följde ett antal mörkblåa och bruna ledarsidor och tyckare på. Och så på det Åkessons hysteriska utfall och skrikande om nazist i Agenda när Per Bolund hade kallat hans politiska block blåbrunt.

I Språkrådets nyordslista 2014 står följande: ”blåbrun ökad användning: färgbeteckning för politiska samarbeten mellan traditionella högerpartier och främlingsfientliga, högerextrema eller högerpopulistiska partier.”

Att det nya block som högeroppositionen format är blåbrunt är alltså inget Bolund hittat på utan den vedertagna beteckningen för politiska samarbeten mellan traditionella högerpartier och främlingsfientliga, högerextrema eller högerpopulistiska partier, som började användas för över 20 år sedan och hamnade i ordlistan för sju år sedan.

Kallar du mig nazist? skrek Åkesson upprepade gånger utan att ge Bolund en chans att svara i tv-studion. Om Åkesson är nazist kan han förstås bara själv svara på. Men det är ett tveklöst faktum att SD har sina rötter i nazismen och att det inom partiet gång på gång dyker upp personer som förnekar förintelsen, bär nazistsymboller, heilar och deltar eller ger bidrag till uttalat nazistiska organisationer. Ja, en tidigare företrädare, Tina Hallgren Bengtsson, har till och med talat i kommunfullmäktige i nazistuniform.

Om media uppmärksammar dessa handlingar åker de som utför dem nuförtiden ut ur partiet. Om de inte är för nära partiledningen, vill säga, som till exempel den ekonomiska talespersonen, SD:s finansministerkandidat, Oscar Sjöstedt. Han som för mindre än 20 år sedan var skinnskallen som gick under namnet Rasse-Oscar. Han som för 10 år sedan rått berättade om och skrattade åt arbetskamrater som sparkade på döda får som de låtsades var judar. En av åhörarna var Mattias Karlsson, partiets chefsideolog.

Anders Klarström, SD:s första partiledare, hade som flera andra som var med från början sin bakgrund i Nordiska rikspartiet. Andra som var med och bildade partiet kom från Bevara Sverige svenskt, Framstegspartiet och Sverigepartiet. En hade varit frivillig i Tredje rikets elitarmé Waffen-SS. När ungdomsförbundet bildades på 90-talet blev nazisten Robert Vesterlund dess första ordförande och ända fram till för 15 år sedan, till fyra år innan riksdagsinträdet, hade partiet en fascistisk bild på en brinnande blågul fackla som partisymbol. Partiet har även avslöjats med att samarbeta med högerextrema, fascistiska och antijudiska partier från andra länder inom EuroNat.

Tror ni detta bara är historia och något partiet lämnat bakom sig? Inför senaste valet avslöjade Expo att 14 SD-kandidater varit medlemmar i nazistiska organisationer, spridit nazistisk eller grovt antisemitisk propaganda. Och då har jag inte ens nämnt partitoppens järnrörsskandal som ligger mindre än 10 år bort, en skandal som inget parti utanför den högerpopulistiska bruna sörjan skulle överleva.  

Och nej, detta innebär inte att alla inom SD är nazister eller att Åkesson nödvändigtvis är det. Bara att han genom åren jobbat med och nära väldigt många som är det och han har fortsatt en sådan som Rasse-Oscar som en av sina närmaste medarbetare. Men inom SD finns allt från bara allmänt främlingsfientliga, rasister och högerpopulister till mer ideologiska nationalister, nazister och fascister. Det senare syns inte minst i partiets ambitioner att styra media, avsätta polis- och myndighetschefer som inte ses ideologiskt renläriga och på olika sätt montera ner den liberala demokratin och det öppna samhället. På samma sätt som vi sett ske i Ungern och Polen.

Det bästa samlingsnamnet för dessa grupper är bruna. Att det sedan är olika nyanser av det bruna, och att bara en del kommer från den nazistiska världen som SD:s grundare tillhörde, gör varken partiet eller Åkesson mindre brunt.

Om SD inte skulle vara brunt, vilken politisk färg skulle de i så fall ha? På klassiskt fascistiskt vis står de långt ut till höger när det gäller främlingsfientlighet, straff och lag och ordning, men samtidigt vänster om flera partier i det rödgröna blocket när det gäller delar av den ekonomiska politiken. Partiet vill till exempel höja a-kassan, sjukpenningen och pensionerna.

Att det finns täckning för den bruna färgen i det blåbruna blocket står utan all tvivel. Frågan vi behöver ställa oss är snarare om det kommer finnas något blått parti i det blåbruna blocket. I dagens höger verkar det mest handla om brun, brunare, Åkesson.