Regeringens utredare föreslog i våras att ordningsvakter uttryckligen ska kunna användas även för att skapa trygghet på offentliga platser. De föreslogs också få större befogenheter.

Enligt nuvarande lagstiftning ska ordningsvakter i dag främst användas för att bistå polisen med att upprätthålla allmänna ordning vid offentliga tillställningar och allmänna sammankomster.

Utredningsförslaget innebär att det i lagen klart ska framgå att polisen även kan ge tillstånd till att använda ordningsvakter för att ”främja trygghet” på offentlig plats.

Polisen positiv

Polisen är i sitt remissyttrande positiv till att användningsområdet utökas. Även Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) är positiv till att man får större möjligheter att anlita ordningsvakter.

SKR skriver att ordningsvakter främjar trygghet på platser som upplevs som stökiga och otrygga, men betonar samtidigt att polisen har huvudansvaret för tryggheten i Sverige och behöver mer resurser.

Många kommuner använder redan i dag ordningsvakter för att skapa trygghet, till exempel i och runt resecentrum. Men det sker med stöd av en undantagsparagraf och det är oklart hur den ska tillämpas. Enligt den kan polisen säga ja till ordningsvakter om det finns ett ”särskilt behov”.

Utredningen bedömer att om förslagen genomförs så kommer fler kommuner att använda ordningsvakter i sitt brottsförebyggande och trygghetsfrämjande arbete.

Stockholms stad använder sig av omkring 170 ordningsvakter. Staden välkomnar lagförslagen, men beklagar att det inte finns något förslag om att låta ordningsvakter verka inom större områden i kommunen. Enligt utredningen ska polisen ge tillstånd som är begränsad till en viss plats.

Amnesty kritiskt

Men Amnesty International varnar för att ”centrala rättsstatsprinciper står på spel med varje förskjutning av våldsmonopolet till privata aktörer”.

Organisationen ser också en risk för att ett utökat användande av ordningsvakter framförallt kommer att riktas mot etniska och religiösa minoriteter. I sitt remissyttrande pekar Amnesty på att privatpersoner och organisationer på senare år framfört anklagelser om rasprofilering och övervåld från ordningsvakter gentemot personer av utomeuropeiskt ursprung.

Organisationen anser bland annat därför att den föreslagna förlängningen av ordningsvakters utbildning från 80 till 160 timmar inte räcker.

Amnesty säger dessutom nej till att ge ordningsvakter ökade befogenheter, som rätt att transportera omhändertagna åt polisen och rätt att kroppsvisitera personer för att fastställa deras identitet.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, välkomnar att utredningen vill fördubbla längden på utbildningen, så att bland annat utbildning i diskrimineringsfrågor förstärks. DO påpekar dock att det även finns ett behov av att se till offentlig verksamhet fullt ut omfattas av förbudet mot diskriminering.

Sveriges advokatsamfund stöder förslagen i stort, men hyser ”viss oro” för att det är ett led i en privatisering av den ordningsupprätthållande verksamheten.