När jag var liten pratade vi sällan om samtycke, sex och relationer i skolan. Med sällan menar jag alltså verkligen sällan.

Jag minns att vi i årskurs 5 fick se en film om puberteten och vad som händer i kroppen. Hur det kan kännas att bli kåt och att ha sex. Efteråt fick flickorna gå till skolsyster och prata om mens. Killarna fick ställa frågor till en manlig lärare. Transpersoner fanns inte och det enda sexet som omtalades var det heterosexuella.

I årskurs 6 gjordes proceduren om. I årskurs 8 hade vi sexualkunskap igen, med en lärare som brann för ämnet. Vi fick se film om hur foster utvecklas och hade test om könssjukdomar. I skolboken nämndes homosexualitet i en liten inforuta, men inte inte mer än så. En lektion fick vi bläddra i porrtidningar och försöka hitta vilka som såg drogade eller minderåriga ut. Å det var det.

Snart kommer en ny läroplan för grundskolan, där sexualkunskap ska bli en mer tydligt integrerad del av undervisningen och ingå i fler ämnen. Jag välkomnar detta och Skolverkets tyngd på att prata ”frisk” mer än ”risk”. Det vill säga fokus på bra och sund sexualitet och mindre på saker som anses dåligt att syssla med, till exempel porr.

Samtidigt gnager det i mig som förälder när jag ser hur ungas sexualitet och förmåga till sunda relationer svartmålas med krigsrubriker om hur porren skadar våra barn.

Så sent som i går läste jag vittnesmål från en fritidspolitiker som påstod att det var vanligt med 10–12-åringar i kommunen hon bodde i som kom till skolsköterskan med skadade underliv. Personal som jobbar specifikt med våldtäktsoffer uppger att det generellt är svårt att hitta skador i underlivet ens vid grovt våld under övergreppet. Om det vore sant är det skrämmande att det enda som vuxna verkar vilja göra för att lösa problemet är att sätta in porrfilter och koppla in polisen …

Jag hävdar att det ensidiga fokuset på porren som den enda förklaringen till destruktiv sexualitet hos unga är att svika dem rejält. För det kan precis lika gärna vara pressen att leva upp till bilden av romcom-filmens sexualitet som skapar de skador som uppstått av att ha sex fast man inte är kåt. Ändå ser jag inga kampanjer om att begränsa Hollywoods tillgång till unga sinnen.

Det är inte kunskap om porr som vi har för lite av. Det är vuxenvärlden som saknar kunskap om hur de ska hantera när ungas sexualitet utnyttjas eller blir destruktiv. Jag utsattes för övergrepp och jag sålde sex. Som barn. Vuxna såg. Vuxna visste. Men ingen klarade av att bemöta det hela på ett adekvat sätt. Den kunskapen saknas i dag också, när reaktionen på flickors smärtande underliv blir att kräva porrfilter, inte att samtala om flickors lust, egna sexualitet och hur sunt sex faktiskt ska vara. Kvar får vi bilden av flickor som oskyldiga och asexuella, unga killar som porrskadade rovdjur. Vad kommer det göra för ungas möjlighet till sunda relationer om vi lär barnen att alla ska vara rädda för killars sexuella drifter för de våldtar vid första chans?

Häromdagen lyssnade jag på en podd där det sades att alla unga kvinnor runt 18 års ålder har blivit våldtagna. Frågan är inte längre om det skett, utan vid vilken ålder och hur många gånger. Att det är ett befängt påstående behöver jag kanske inte säga, men det är hit samtalet kommit.

Allt är tillåtet i kärlek och krig … Eller i kampen för att förbjuda porr till varje pris.