Cementaaffären visar att maktdelningen mellan lagstiftande, verkställande och dömande makt inte fungerar längre, skriver Ola Gabrielson. I det här fallet finns den verkliga makten över den gotländska berggrunden inte ens i Sverige utan i den globala koncernen Heidelberg Cement. Det finns inget parti som kommer att hejda dem – enda sättet är att göra det mindre attraktivt för miljöförstörande företag att verka här, anser han.
DEBATT Makten i ett land brukar klassiskt anses delad på tre maktcentra: den lagstiftande, den verkställande och den dömande. Till den trion läggs ofta pressen, ”den fjärde statsmakten”. Så tycker vi oss se en idyllisk bild av ansvarsfulla instanser som dessutom håller koll på varann.
Numera är det dock allt mer uppenbart att den verkliga makten ligger hos näringslivet. Regeringens senaste kovändning i affären Cementa, trots opinionsyttringar, tidigare domslut, och protester från juridiska experter, visar tydligt att den politiska och lagliga makten har ingenting att sätta emot när ett större bolag bestämt sig.
Dessutom visar det att makten inte ens ligger i Sverige. Cementa är ett dotterbolag i den globala koncernen Heidelberg Cement. En styrelse av jetsetters från Kanada, USA, Australien, Polen, England, Tyskland, och Turkiet kan alltså köra över Sveriges miljömål och regering och bestämma att norra Gotlands grundvatten kan offras. Globalisering av näringslivet betyder också att makten försvinner ur landet.
Är det så vi vill ha det? Än så länge finns det nog svenskar som tjänar på beslutet; t.ex. de gotlänningar som jobbar på Cementa. Och byggbranschen verkar tycka att det är bra att det finns en stor leverantör av cement inom landet. Men om en styrelse utan ansvar för Sveriges natur kan kan bestämma om gotländskt grundvatten så finns det egentligen inte något skydd alls för svensk natur. När sedan det globala företaget tröttnar på Sverige och drar vidare så står vi där med konsekvenserna av deras vinstjakt. Den natur som skulle vara vår framtid kan vara förstörd. Vi får köpa vårt vatten, antagligen från något annat globalt företag.
Det finns de som hävdar att vi löser detta enkelt genom att bestämma att bara svenska företag tillåts använda svenska naturresurser. Men privata företag köps och säljs, och förr eller senare hamnar de som dotterbolag i någon global koncern. Politiker på högerkanten som tror att det är bra att privatisera statliga företag bidrar i hög grad till denna export av makt. Skog, vatten, malm; allt i naturen som går att tjäna pengar på är på väg att ägas av anonyma organisationer utan nationellt ansvar någonstans.
Samma sak gäller på många områden; viktiga svenska bolag, inklusive före detta statliga, har numera utländska ägare. Biltillverkning, telekom- och elförsörjning, skolor, livsmedelsproduktion, bostäder och sjukhus är bara några exempel. De som ytterst har ansvaret för långsiktigt hållbar natur och ekonomi här i landet, våra representanter i Riksdag och Regering, engagerar sig inte särskilt. De verkar mer upptagna med mer närliggande mål, som att planera sin egen karriär.
Så vad ska vi göra åt saken? Grundproblemet är att vinster uppstår nu, och konsekvenser senare, och de som bäst förstår konsekvenserna är de som tar hem vinsten. Cementa har säkert bra koll på vad som kommer att hända med grundvattnet, men vill inte gärna berätta det om det skulle störa deras affärsmodell. Befolkningen på Gotland och runt om i Sverige har sämre koll. Framför allt påverkar det inte hur de röstar i nästa val, så det finns inget större opinionstryck på rikspolitikerna att stoppa Cementa. Däremot kan Cementa tillsammans med andra näringslivsorganisationer sprida ett hotfullt budskap om hur många jobb som försvinner om inte kalkbrytningen får fortsätta (se www.svd.se/tydligt-att-hotbilden-ar-uppblast/i/senaste/om/debatt).
Regeringen drar slutsatsen att folket vill att Cementa ska få fortsatt tillstånd.
Det enda sättet att undvika att bolagens vinstjakt ska få förstöra natur och ekonomi är att bryta bolagens försprång. Tillstånd för skogsavverkning, gruvbrytning, privatisering, utländska uppköp och så vidare måste fördröjas tills väljarna förstår konsekvenserna av detta, och statens ansvar är att se till att kunskapen om konsekvenserna sprids till en majoritet av väljarna. Detta kommer naturligtvis leda till att många bolag, framför allt de internationella, avstår från att investera i Sverige. Vilket är bra eftersom det är många av de investeringarna som annars skulle förstöra vår ekonomi eller natur eller både och. Om vi vill ha en hållbar värld så måste vi avstå från de jobb som förstör.
