I Göteborgsposten reagerar signaturen A L på regeringens förslag om en familjevecka – sex dagar per barn och år då föräldrar kan vara hemma med sina barn med 80 procent av inkomsten i behåll.
Syftet är enligt regeringen att underlätta för förvärvsarbetande föräldrar att kombinera arbetsliv och familjeliv. Man vill jämna ut skillnaden mellan barn vars föräldrar kan jobba hemma och har fria arbetstider och barn till ”busschaufförer, undersköterskor, poliser, kassabiträden” och andra ”som inte kan ta med barnen till jobbet eller jobba hemifrån när det till exempel är studiedag eller planeringsdag i skolan”.
Det är bra tänkt i det lilla formatet – lite extra tid i lägen där det ofta behövs. Magdalena Andersson kallar det en frihets- och rättvisereform för föräldrar, och det vore fint med en reform åt det hållet, även om man kan ha synpunkter på utformningen.
Signaturen AL är kritisk mot att familjeveckan bara riktar sig till föräldrar. Hen menar att det är ”otidsenligt och orättvist” samt att andra borde kompenseras för att de betalar skatt utan att få barnbidrag, föräldraledighet eller subventionerad förskola.
Det är en lite märklig synpunkt – vad skulle de få kompensation för? Att någon annans sjuka tvååring får ha pappa eller mamma hemma? Det är ju barnen som har rätt till barnbidrag och föräldralediga föräldrar. Hela samhället fungerar bättre om sådana saker är ordnade.
Men A L konstaterar också att arbetslivet är hårt. Många har något de skulle behöva mer tid till, och därför borde man korta arbetstiden. För alla. Då skulle föräldrar få mer tid för barnen och andra skulle få mer tid för annat de ville göra. Det skulle ge människor livskvalitet och energi att engagera sig ideellt, menar hen, och därmed skulle det gagna samhället.
Det skulle det säkert, men det skulle inte lösa problemet med att det är studiedag och barnet inte kan följa med till jobbet. Det tar lite extra tid att ha barn, och det måste få göra det. Inte för att man vill ”premiera enbart dem som har barn” som A L skriver, utan för att barnen behöver det. Inför gärna både och, både familjevecka och kortare arbetstid – det vore två steg i rätt riktning.
Vättern, som vi åkte förbi i går. Så vacker!
Vad-fan-får-jag-för-pengarna-attityder.