Själva beskriver christianiterna i ett pressmeddelande att fristaden under de 50 åren utvecklats från ”ostyrig rebell till ansvarsfull anarkist”.

– Vi har blivit en del av civilisationen, säger en av Christianias talespersoner, Ole-Lykke Andersen, till nyhetsbyrån Ritzau.

Dokumentärfilmaren Nils Vest flyttade in i en gammal tom magasinsbyggnad på området redan 1974 och har förutom en kort period bott här sedan dess.

– Det står inte stilla, det ändrar sig hela tiden, säger han till TT.

När Christiania är uppe till politisk debatt handlar det inte längre om ifrågasättande av stadsdelens existens. Christiania har blivit en plats som både köpenhamnare och turister söker sig till. I en färsk opinionsmätning från Voxmeter säger 52 procent av danskarna att de vill att stadsdelen ska bevaras.

– Folk kommer hit för att uppleva något annat än vad de möter i vardagen på Köpenhamns gator, säger Nils Vest.

Halvt ton cannabis

Nu handlar debatten i stället om den kriminalitet och omfattande haschhandel som också sätter sin prägel på stadsdelen – och vilket ansvar som kan åläggas christianiterna.

Bara i år har polisen beslagtagit mer än ett halvt ton cannabis på området och så sent som i somras skedde ett mord på en 22-årig Christianiabo på Pusher Street – den gata i Christiania där cannabisförsäljning som kontrolleras av kriminella sker helt öppet.

Handeln med narkotika delar i dag Christianias invånare. Efter dödsskjutningen i somras skrev hundra av dem på ett upprop för att stoppa haschförsäljningen. Men på ett efterföljande stormöte röstade 300 personer för att inte stänga Pusher Street.

Både polisen och christianiterna själva har gjort flera försök att röja upp. Haschbodar har rivits, men alltid återuppstått.

– Vi försöker få iväg de kriminella gängen, men det är ganska svårt. Det är folk som är vana vid våld och de tjänar enormt mycket pengar. De har en helt annan inställning och de vet knappt vad Christiania är, säger Nils Vest.

Skilda världar

Pusher Street och resten av Christiania är två skilda världar, slår han fast. Det blomstrande kulturlivet och det speciella självstyret är det han själv tycker gör Christiania till en alldeles speciell stadsdel att leva i.

Det blir många stormöten. Handlar det om större frågor, som till exempel förskolan eller vägunderhållet, samlas hela Christiania till möte. Sedan hålls också mindre möten i de 14 kvartersgrupper som Christiania är indelat i.

Det är kvartersgrupperna som avgör vem som ska få flytta in om en bostad blir ledig. Trots att det numera är relativt hög hyra är det alltid många som söker. Alla möten och gemensamma aktiviteter ger en stor gemenskap. Nils Vest tror inte att det sociala umgänget mellan grannar är så stort någon annanstans i Danmark som på Christiania.

– Vi har många diskussioner. Vi äldre har våra hippieideal från 60- och 70-talen. För nästa generation, som har vuxit upp här, är Christiania en självklarhet, men vi försöker förklara för dem att du måste vara aktiv om Christiania ska överleva. Vi överlever inte om folk är passiva, för då har vi inget inflytande över utvecklingen, säger han.

Kopplar greppet

Christiania utropades till fristad den 26 september 1971 sedan husockupanter flyttat in i byggnader som den danska försvarsmakten lämnat tomma. Kreativiteten flödade och en vildvuxen flora av fantasifulla byggnader tog form.

Men efterhand har staten kopplat ett hårdare grepp, först med en särskild Christianialag och senare genom att ägandet av marken reglerats. Sedan 2012 är Fonden Fristaden Christiania områdets officiella ägare och här gäller nu samma regler som i resten av Danmark.

Den Christianiabo som vill riva, bygga till eller bygga om måste alltså följa gängse byggregler och det förtar en del av det anarkistiska, enligt Ole Lykke-Andersen.

– Nu är vi ju ansvariga för otroligt många regler som tidigare inte var så viktiga, men som plötsligt är väldigt viktiga, konstaterar han.