En solig septemberkväll i Marseille lägger sig några aktivister från aktionsgruppen Avaaz i en hög av skräp, där de spelar döda. På ett par lastpallar ovanför ställer sig Claudette Labonté och Nadino Calapucha framför en gråmålad duk, båda är representanter för urfolk, från Franska Guyana respektive Ecuador. I sina händer håller de ett par olivkvistar och en banderoll med krav på att skydda 80 procent av Amazonas före 2025.

Aktionen spelar på en berömd målning av konstnären Eugène Delacroix till minne av den franska julirevolutionen 1830. Händelsen skildras med en kvinna på barrikaderna, symboliserande frihet, flankerad av ungdomen i gestalten av en ung pojke.

– Vi vill att världens stater erkänner våra markrättigheter och att vi är en del av lösningen. Amazonas lever för att vi är där och vi vill att alla förenar sig med vår kamp, säger Nadino Calapucha från scenen, han är ungdomsrepresentant från COICA, en paraplyorganisation som representerar över två miljoner människor från urfolk i nio olika länder i Amazonasregionen.

Urfolk går i bräschen

Aktionen sker under Internationella naturvårdsunionens (IUCN) kongress i början av september. Med sina 1 400 medlemsorganisationer, varav runt 200 är stater eller statliga organisationer, anses organet ha stor betydelse för de FN:förhandlingar som ska leda upp till ett ”Parisavtal” för den biologiska mångfalden i vår. Men också för klimatet och toppmötet COP26 i Glasgow i november.

Nu har kongressen som det första stora miljötoppmötet sedan pandemins start samlat över 4000 personer utanför zoom-mötena, i ”real life”. En brokig samling av regeringsrepresentanter, akademiker, företag och representanter från civilsamhälle och urfolk. Aktivisterna som genomfört aktionen, vill ta tillfället i akt att föra fram sitt budskap: Att det nu är folket som, med stöd av vetenskapen, ska leda oss ur natur- och klimatkrisen. Att Claudette och Nadino representerar friheten och ungdomen i tavlan, är ingen slump. Urfolken går i bräschen.

– Vi har bevarat regnskogen utan finansiering och utan stöd från våra regeringar och vi har skyddat den med vårt eget blod, ursprungsbefolkningen måste skyddas nu, dundrade Gregorio Mirabal, som leder COICA i samband med att organisationen presenterade en motion på kongressen om att skydda 80 procent av Amazonas till 2025.

"Historisk kongress"

Kongressen där alla organisationens medlemmar kan rösta är IUCN:s högsta beslutande organ och träffas var fjärde år. Förutom otaliga paneldebatter, informella möten och presentationer av den senaste forskningen, tas de formella beslut som ska styra organisationens arbete de kommande åren. Men det är också, likt andra stora toppmöten, ett tillfälle för värdlandet att visa sin handlingskraft.

– Klimatet, naturen och mänskligheten – deras öden går inte att separera, sa Frankrikes president Emanuel Macron när kongressen öppnade och nämnde också urfolkens betydelse för den biologiska mångfalden.

Men även om urfolkens betydelse lyftes under öppningsceremonin, fick de själva stå i kulisserna. Och det var inte första gången. Även om ledare för urfolk kuskat världen runt för att vara med och påverka på de toppmöten där deras öden avgörs, har det i regel skett som sidotillställningar. Men de senaste åren har deras roll i att lösa klimat- och naturkrisen tillskrivits alltmer tyngd. Och de själva tagit alltmer plats. Urfolk nämns i Parisavtalet och inom Klimatkonventionen finns sedan 2018 en egen arbetsgrupp som ska se till att urfolks kunskap tillvaratas för att bekämpa klimatförändringarna. Och efter ett beslut vid förra IUCN:kongressen, deltar urfolk för första gången som en egen kategori under organisationens kongress i Marseille. Inte som en icke-statlig organisation bland flera, vilket slagit upp dörren för ett större deltagande och engagemang.

– Det är viktigt att världen förstår att den här kongressen är historisk, för första gången är det vi som kommer med förslag på hur Amazonas ska skyddas, det kommer inte från Europa eller något kontor, utan från oss, sa Gregorio Mirabal några dagar senare, i samband med ytterligare en presskonferens.

Den här gången var det för att presentera ett konkret förslag på hur ett 35 000 hektar stort område mellan Peru och Ecuador kan skyddas och restaureras. Ett förslag direkt sprunget ur de 30 olika ursprungsbefolkningar som bebor området, under namnet ”Cuencas sagradas”, Amazonasflodens heliga källfloder.

– Det heliga är något spirituellt, något djupt, det är en världsbild som bygger på respekt och värdesättande, där det inte finns någon division mellan naturen och urfolken och deras kultur. Det är därför som vi kallar det ”heligt”, för att ni ska stödja och förstå, att utan vattnet, urfolken och regnskogen – finns det inget liv på planeten, sa Gregorio Mirabal under samma presskonferens.

"Det är verkligen inte rättvist"

Även om Gregorio Mirabals budskap om att naturen inte är frånskilt från oss själva och att allt är en del av samma heliga väsen, inte alltid slår an i ett sekulärt väst, talar siffrorna för sig själv. Forskning har visat att även om endast fem procent av världens befolkning utgörs av urfolk, skyddar de åttio procent av världens biodiversitet. Siffror som lyftes i olika sammanhang under kongressen i Marseille. För vem skyddar naturens väktare? Ansvariga regeringar lyckas sisådär. Av de 227 miljöaktivister som mördades 2020 utgjorde personer från ursprungsbefolkningar en tredjedel.

– Nationalparker har både finansiering och stöd från regeringar med lagar som skyddar dem. Men vårt territorium skyddas enbart med vårt eget blod, det är dags vi får samma skydd och samma lagar – och att det respekteras, sa Gregorio Mirabal från COICA.

Inte heller har urfolk mycket att säga till om i de organ som tar beslut om naturvården.

– Det är verkligen inte rättvist, om vi skyddar 80 procent av världens biodiversitet borde vi också vara inkluderade i beslutsfattandet. Så om det är 100 personer i rummet, borde vi utgöra 80 procent av dem. Men så är inte fallet, kommenterade Hindou Oumarou Ibrahim, urfolksrepresentant från Tchad.

Har protesterat från utsidan

Sista dagen på IUCN:s kongress i Marseille gav solen vika och ett regnväder drog in och blötte ned asfalten inne på kongressområdet. Diskussionerna och aktionerna hade ebbat ut. Nu var det dags för delegater från regeringar, urfolk och organisationer från civilsamhället att säga sitt om de motioner som lämnats in till IUCN:s sekretariat. Motioner som kommer att styra IUCN:s arbete de närmsta fyra åren, genom de förhandlingar ska leda upp till ett ”Parisavtal för den biologiska mångfalden”. Men också flera avgörande klimattoppmöten för klimatet, inte minst COP26 i Glasgow.

Gregorio Mirabal tog till orda.

– Det här förslaget kommer från hjärtat av urfolkens territorium. I dag bör vi med en stark och kollektiv röst berätta hur vi vill rädda planeten, Amazonas och urfolken, ekade hans röst över mässhallen.

När resultatet från omröstningen strax därefter visades på de stora skärmar som hängde över delegaterna, sträckte Gregorio Mirabal ut armarna och omfamnade sina vänner. I mässhallen utbröt jubel, 56 procent av staterna och myndigheterna hade gett grönt ljus till förslaget och 95 procent av organisationerna från civilsamhället. En stund senare gick en märkbart lättad Gregoria Mirabal med snabba steg mot en improviserad presskonferens.

– Vi har protesterat från gatan och sagt vad vi tycker. Men alltid från utsidan. Nu gör vi det inifrån, där regeringarna, företagen och civilsamhället samlas, säger Gregorio Mirabal på frågan varför han tror att de nu nått framgång, trots åratal av krav på inflytande.

Kommer ni fortsätta till klimattoppmötet i Glasgow efter det här?

– Vi vill inte åka på fler toppmöten och säga samma sak. Efter det här vill vi se handling, säger Gregorio Mirabal.